Posts Tagged ‘varannan vecka’

h1

Barnen. Jag längtar.

mars 11, 2010

Ledsenheten sitter trots allt ändå i.

Idag längtar jag mer än någonsin efter att bara få boa in mig med mina barn. Få stabilitet i livet. Tänka på de praktiska sakerna. Trygghet.

Annonser
h1

Varannan-veckas-liv

februari 28, 2010

Barnhelg. En bra barnhelg har passerat.

En återkommande tanke jag haft under helgen är hur väl vi ändå har anpassat oss för att leva varannan-veckas-liv. Det kunde jag aldrig i mitt liv ana att det ändå, trots allt, skulle bli ok. Två år tog det att komma hit och säkerligen kommer jag tycka att det suger och är förjävligt fler gånger senare i livet, men just nu är det just ok.

h1

När skillsmässoblogg blir dejtblogg.

februari 2, 2010

Jag har mina barn varannan vecka, U likaså. Däremot har jag bytesdag på fredagar och han på måndagar vilket innebär att vi bara kan träffas varannan helg. Inte så ofta kan man ju tycka, dessutom var jag i Vemdalen min förra barnfria helg.

Kontentan är att det var ett tag sedan vi träffades nu. Och vi hörs bara lite då och då i telefon. Jag tycker att det både är skönt och tråkigt att vi inte har tätare telefonkontakt.

Skönt för att jag är sjukt trött på kvällen då barnen har lagt sig, samtidigt som jag tycker det är svårt att lära känna någon över telefon. Jag vill helt enkelt se människan jag pratar med. Ha ögonkontakt, se kroppsspråket. Viktiga grejer för mig.

Sedan tycker jag att det är tråkigt eftersom jag blir osäker på vad han vill och är ute efter. Dessutom hinner mina känslor mattas av under tiden. Pirret blir inte lika pirrigt efter några dagar. Jag glömmer helt enkelt bort hur det var sist vi sågs.

Kanske analyserar jag för mycket (Tvillingmamman skulle definitivt påstå det) istället för att se tiden i an och vänta in helgens dejt. Troligtvis är det så.

h1

När allt är nytt.

januari 3, 2010

Jag både älskar och hatar denna tid i början på något nytt. När det fortfarande kan gå hursomhelst. När osäkerheten varvas med total uppslukelse. Mina känslor har jag koll på, men hans. Hans.

Mitt kontrollbehov ligger och pockar på uppmärksamhet hela tiden. Jag puttar bort, vill inte vara den som kontrollerar längre, vill bara känna, men det är svårt att lära nytt. Samtidigt har jag ett stort övertag denna gång i tävlingen mot kontrollen, för idag vet jag vad jag tävlar mot.

Och mitt i all denna förälskelse kommer barnen hem. Jag både vill och inte vill. Kanske är det bra att landa i allt det nya med att bara vara mamma för några dagar. Det är det nog.