Posts Tagged ‘trötthet’

h1

Deprimerande trötthet.

juni 8, 2010

Jag är så förbannat trött.

Inte så konstigt eftersom Lillasyster har haft astma tre nätter i rad, där jag haft henne i min säng för att ömsom stilla min egen oro när hon hela tiden hostar och ömsom ge medicin alternativ lyfta upp henne på alla kuddar som hon har under ryggen. Igår natt var det bättre, astman är på väg bort, men istället hade hon ramlat av gungan i hög fart precis innan hämtningen från dagis. Rakt ner på bakhuvudet. Så pass illa att hon skulle väckas var annan/var tredje timme under natten för att utesluta hjärnskakning.

Det är jobbigt för henne. Det är jobbigt för mig. Vi är trötta båda två.

Tröttheten kommer också av att jag och min syster är osams, eller vad vi nu är. Hon finns i mina tankar stora delar av dagen. Oro, ilska och saknad i blandad kompott.

Mitt i tröttheten så kommer allt det andra som ett brev på posten. Ensamhetskänslorna som inte går att trycka ner. Hopplöshet av att mannen med stort M inte dyker upp av sig själv. Tårarna som bränner bakom ögonlocket när jag minst av allt anar det.

Idag är jag trött. På allt.

Annonser
h1

Stor sorg

oktober 24, 2009

Jag har tidigare sagt att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att inte ha mina barn hos mig på heltid. Aldrig någonsin. Vilket fortfarande är sant, men känslan har blivit annorlunda. Idag känner jag istället en stor sorg för att jag inte har barnen hos mig. För att jag inte alltid får dela deras vardag. För att jag missar så mycket av dem och även i framtiden kommer att missa så mycket av deras liv.

Jag känner också en stor sorg för att när barnen är hos mig så är jag så trött. För det är slitsamt att vara själv med två små barn 7 dagar i sträck. Att ha ansvar för mat, städning, läggning, hämtning och lämning, tvätt och allt det som måste göras för att livet ska gå runt, är tungt. Allt det trötta gör att leken, gemenskapen och myset tillsammans med min älsklingar får stryka på foten på ett sätt som jag ständigt har dåligt samvete för.

Jag antar i och för sig att mina känslor inte är unika utan att det trötta finns i varje småbarnsfamilj, oavsett om man som förälder lever ensam eller tillsammans som par.

Men ändå. Stor sorg.

h1

Tur att det är kväll nu.

september 6, 2009

Idag har jag inte räckt till som mamma. Inte på långa vägar. Tålamodet har tagit slut rean innan tjatet och gnatet har börjat. Och just därför så har det varit mycket trots och gnäll i många och långa perioder under dagen.

Utöver det är jag så trött, eller så är jag trött just på grund av att allt varit jobbigt idag, eller tvärtom, att jag är trött vilket gör att tålamodet inte finns. Vad vet jag?

Imorgon är en ny dag. Jag hoppas den blir bättre.

h1

För mycket av det goda?

maj 4, 2009

När kvällen kommer och barnen har somnat och jag får en liten stund för mig själv, så är tröttheten så brutal. Det är som om någon har slagit en klubba i huvudet på mig och slängt grus i ögonen. Det är först nu, över ett år sedan skilsmässan, som jag fattar att jag faktiskt blir helt slut av att vara ensamstående mamma.

Dagarna med barnen är så intensiva, där allt från lek och gos till matlagning och tvätt ska få rum på samma tid. Sen när de barnfria dagarna kommer då måste jag tokjobba. 12-timmarsdagar är inget ovanligt. Jag hittar ingen balans för hur i hela världen jag ska hitta tid för att återhämta mig.

Nu till helgen åker jag dessutom till New York. Jättekul! Men hur fan tänkte jag när jag bokade in den resan?