Posts Tagged ‘Skild’

h1

Blixtvisit till mammaliv.

februari 7, 2010

Igår när jag skulle åka till en av mina vänner så skulle jag först stanna till vid affären. Jag parkerar utanför och när jag slår igen bildörren ser jag pappan komma mot mig. Vi hälsar och jag frågar om barnen är med. Han pekar på deras bil och där sitter alla barnen. Mina två och den nyas tre. Jag öppnar bildörren på Lillasysters sida och hon sträcker sig mot mig, blir jätteglad och ropar ”Mamma!”. Storebror sitter bak och jag når bara hans händer som han sticker fram under nackstödet. Vi håller händerna hårt. Pappan och hans nya går in och handlar och jag blir kvar med alla barnen tills de kommer tillbaka. Vi småpratar, jag och de 5 små. Hennes barn tittar nyfiket på mig och jag tittar lika nyfiket på dem.

Så kommer pappan och hans nya tillbaka. Jag säger hej då till barnen.

Efteråt. En stor tomhet. En stor sorg. För att jag snubblat på mina egna barn en lördagskväll. 5 minuter av smeka på kinden, hålla handen, prata lite om dagen. Sen åkte de bort, eller hem, hur man nu ser det.

Känslan sitter kvar. Som en tagg i hjärtat.

Annonser
h1

Snart är de hemma igen.

januari 28, 2010

Imorgon är barnen på ingång. Jag längtar mycket efter dem, att få snusa på dem när de ligger och sover, få massor av kramar och barn i knät, att åka pulka, att få höra om hur deras dagar har varit, få känna värmen från dem när de kryper upp i min säng mitt i natten.

De fattas mig när de är borta.

h1

Irriterande lista.

januari 13, 2010

Skitirriterad är jag idag. Eller blev på eftermiddagen är mer korrekt att säga. Irriterad på allt och inget. Jobbigt. Ingenjör som jag är gör jag en lista:

  • Pappan och jag går tillsammans med båda barnen till doktorn för rutinkontroll av deras astma. Lillasyster har mycket tunna strumpbyxor. Ni vet sådana tunt stickade i något blommönster där det är stora maskhål för att göra mönster. Jag hatar denna typ av kläder över huvudtaget, speciellt då hon är 3,5 och ska, i mitt tycke, ha praktiska kläder som går att leka i utan problem. Men. MEN. Jag bestämmer inte över Lillasysters klädsel då hon är hos sin pappa. Däremot blir jag sjukt irriterad av att hon inte har något annat på fötterna än dessa håliga strumpbyxor. Rätt ner i skorna bara. Tjoff. Fan det är ju typ hur kallt som helst. Vad, tänker pappan på? Vad tänker han med?
  • För några dagar sedan frågade jag pappan om han hade Storebrors fotbollskläder och skor. Viktigt eftersom imorgon startar träningen efter juluppehållet. Själv hade jag inte hittad dem här hemma. Inget svar har jag fått på min fråga. Idag hos doktorn frågade jag igen, men han kunde inte svara eftersom han inte kollat upp detta. Idag när jag är på väg hem från jobbet, 19.30, ringer han mig och säger att han inte hittar skiten. Jag blir ännu mer irriterad och tycker att han kunde fan sagt det lite tidigare än halv åtta på kvällen dagen innan träningen. Men mest irriterad blir jag eftersom när jag kommer hem så hittar jag grejerna hemma hos mig. Mitt fel alltså. Sjukt störd blir jag på det! Nu kan jag inte ens vara arg på pappan. Usch.
  • Sist men inte minst. U, denna U, såklart. Han gör mig osäker. Osäker på om han är intresserad eller ej. Ibland har jag självförtroende som heter duga. Men just idag skulle jag behöva bli bekräftad. Att det är något bra på gång. Att han vill. Självklart skickar jag ett sms för att bli bekräftad (jag vet Lotten, jag skulle ju inte, jag skulle skicka till dig istället…) och såklart får jag inget svar alls. Nada. Och jag satt verkligen och tänkte: ”Skicka inte sms:et. Skicka inte sms:et. Det är bara för kontroll och bekräftelse. Du kommer inte få det på detta viset. Ring istället.” SKICKA? JA.
h1

Ny förvaringsplats.

december 25, 2009

Storebror gjorde en julklapp till mig i skolan. I all hemlighet. På julaftonsmorgon ringde han till pappan och påminde om att pappan inte fick glömma att ta med sig julklappen. Paketet delades ut till mig först av alla. Mycket viktigt var det att jag skulle ha den direkt. Samtidigt som jag öppnar och ser den underbara asken som han pysslat med så säger han:

Mamma, i den här asken ska du ha din ring. Den ringen du hade tillsammans med pappa.

Julklapp från Storebror

h1

När gamla hundar lär sig sitta.

december 13, 2009

Lättnad. Stor lättnad. Samtalet med pappan har gått bra.

Att det gick så bra som det gjorde berodde mycket på den hjälp som jag fick av min kloka vän strax innan samtalet. Där hon hjälpte mig med hur jag skulle ta upp frågorna med pappan. Istället som för att attackera och kritisera honom för att han gör tokigheter med barnen, så vände jag på det hela istället, sa att alla kan glömma, göra fel, jag också. Och så undrade jag ifall vi på något sätt tillsammans kan komma ihåg de saker som är nödvändiga för baren.

Oj, vilken respons det blev. Över förväntan. Över, över, över förväntan.

Idag har jag lärt mig ett nytt sätt. Ett bra sätt. Nästa gång gör jag likadant.

h1

En dag som borde vara glad.

december 11, 2009

Överlämningsdag. En dag som jag längtat efter denna vecka. Ovanligt mycket. Men den kantas av stor ledsenhet, sedan innan, men också för en konflikt som ligger och gror mellan pappan och mig. Grejer som gäller barnen som jag måste ta upp med pappan. Grejer som inte är ok.

Jag har inte alltid varit så tolerant mot pappan. Huggit direkt på stora saker men även på små obetydliga saker. Den senare tiden har jag dock släppt mer och mer, låtit saker bero. Jag har också visat pappan att även jag är osäker då det gäller barnen, visat min sårbarhet, vilket varit otänkbart för mig för ett halvår sedan.

Den förändrade attityden har bidragit till att saker hänt med pappans och min relation. Det har blivit grymt mycket bättre. Helt plötsligt kan vi prata med varandra som normala människor och det märker barnen. Det har gjort att Storebror har börjat prata istället för att hålla inne. Jobbiga saker vågar han prata om där skilsmässan varit ett stående samtalsämne och även Lillasyster sätter ord på sina känslor mer och mer.

Men så händer det saker runt och med barnen som jag inte accepterar. Inte kan låta passera. Jag måste prata med pappan om detta och jag vet fan inte hur jag ska göra det utan att förstöra det bra som vi byggt upp nu de senaste månaderna.

Det gör mig så sjukt jävla ledsen.

h1

Vad oro kan föra med sig

november 13, 2009

Den här veckan utan barnen har gått i orons tecken. För Storebror. För pappan. Oron har tärt och tagit kraft och glädjen har inte funnits där speciellt mycket. Längtan efter barnen denna vecka har också varit stark. Mycket mer påtaglig än annars.

Men oron har också fört med sig något bra. Det har gjort att jag och pappan pratat med varandra på ett annat sätt en tidigare. Han och jag har fått lägga bort ”vår historia” för att komma fram till lösningar som funkar för barnen. Det har inte varit lätt. Inte för mig. Inte för pappan.  Men vi har kommit en lång bit på vägen för att bli två bra föräldrar som är skilda och har barn tillsammans.