Posts Tagged ‘självkänsla’

h1

När kropp och huvud tänker olika.

november 27, 2010

Jag har två dagar kvar på mitt gamla jobb. Två dagar.

Igår var det after work som jag bjudit in till för att komma ut och ha det lite roligt en sista gång innan jag försvinner till nya utmaningar. Många kom. Många fler än jag någonsin väntat mig. Och jag blir så rörd att det är så eftersom jag inser att jag är omtyckt. Folk gillar mig. Både privat och arbetsmässigt. Jag får mycket bekräftelse på att det är just så.

Men ändå. Det är som om det finns vattentäta skott mellan alla mina fina vänner och mig själv. En stor fet vägg. För jag förstår inte i kroppen att de tycker så mycket om mig. Jag vet att det är så. Men jag känner det inte.

Med mina pojkvänner, även med barnens pappa, har det alltid varit på samma vis. Jag har vetat att de älskar mig. För att de sagt det. För att de visat det. Men jag har aldrig genomsyrats av det i hela kroppen. Ibland kanske, men långtifrån alltid.

Jag undrar varför det är så. Är det så här för andra med? Eller är det bara jag?

h1

Ute på djupt vatten

maj 2, 2009

Sommarvärme ute, vilket innebär att föreningens annars tomma trädgård plötsligt befolkas av barn och vuxna. Det är som om vi bor i en radhuslänga, där skratt från barnen blandas med grilldoft och rosédrickande 35-åringar. Och ändå bor jag bara ett stenkast från Råsundastadion.

Barnen leker med grannes barn. Deras mamma är också skild, fast mera stabil än vad jag är eftersom det är tre år sedan hon blev ensamstående. Hon frågar hur det är. Om vi har bra kontakt jag och pappan. Jag berättar att det finns en del att önska och nämner att jag gärna vill träffa pappans nya men än så länge har jag inte fått det eftersom pappan avstyr det hela tiden. Att han inte vill. Hon tittar förvånat på mig och så säger hon: ”Men det är väl klart att du ska träffa henne, det hade jag absolut också velat göra om mitt ex var på väg att flytta ihop med en tjej.”

Skönt att höra henne säga så. Att jag får bekräftelse på att det jag tycker och tänker inte är helt galet. För skilsmässan har verkligen raderat min självkänsla och även i viss mån mitt självförtroende. Jag litar inte längre på mina åsikter och har tvivel på mig själv som person. Det gör mig ledsen. Det skrämmer. Jag är på djupare vatten än jag trott.