Posts Tagged ‘självförtroende’

h1

Äntligen en bra dag på jobbet.

augusti 18, 2011

En utmärkt jobbdag har passerat, vilket är skönt eftersom jag under en tid haft svårt att engagera mig på mitt jobb. Nu känner jag att energin på jobbet är på väg tillbaka och det gör mig glad.

Jag började på nytt jobb i slutet av förra året, där jag kom in i det lilla företaget med erfarenheter från det stora. Bara det var en chock, dessutom var området nytt för mig och det var mycket jag skulle lära mig. Uppe på det var det dålig stämning i min grupp som jag skulle projektleda, där en av medarbetarna uttryckligen ville ha den tjänst jag fått. Att säga att det första halvåret varit tungt är en underdrift minst sagt. Det har varit skittufft, och är det stundtals fortfarande. Mitt självförtroende som projektledare har också fått sig en rejäl törn där jag behövt ifrågasätta mina metoder och ifall jag är lämplig att vägleda folk.

Men idag har det varit en bra dag!

Annonser
h1

När ska jag fatta att jag är bra?

juli 2, 2009

Idag fick jag ett mail från chefen med texten: ”Kan du komma in till mig för ett kort möte nu under förmiddagen?” Ingenting annat. Jag får alltid en klump i magen av den här typen av mail, rannsakar mig själv vad jag borde gjort och inte gjort. Jag vet att jag gör ett bra jobb och att jag är omtyckt, men ändå så tror jag alltid det värsta. Knäppt, för jag kan inte påminna mig att hon någonsin sagt dåliga saker till mig efter ett sådant mail.

I alla fall så traskar jag in på hennes kontor med tanken att det är lika bra att få det gjort. Och vet ni vad?! Jag har fått en utnämning om att jag är en bra projektledare! Med en mycket fin nominering som gjorde att jag nästan började gråta.

Och så ingick en penningsumma också. Liten, men ändå. 

h1

Ute på djupt vatten

maj 2, 2009

Sommarvärme ute, vilket innebär att föreningens annars tomma trädgård plötsligt befolkas av barn och vuxna. Det är som om vi bor i en radhuslänga, där skratt från barnen blandas med grilldoft och rosédrickande 35-åringar. Och ändå bor jag bara ett stenkast från Råsundastadion.

Barnen leker med grannes barn. Deras mamma är också skild, fast mera stabil än vad jag är eftersom det är tre år sedan hon blev ensamstående. Hon frågar hur det är. Om vi har bra kontakt jag och pappan. Jag berättar att det finns en del att önska och nämner att jag gärna vill träffa pappans nya men än så länge har jag inte fått det eftersom pappan avstyr det hela tiden. Att han inte vill. Hon tittar förvånat på mig och så säger hon: ”Men det är väl klart att du ska träffa henne, det hade jag absolut också velat göra om mitt ex var på väg att flytta ihop med en tjej.”

Skönt att höra henne säga så. Att jag får bekräftelse på att det jag tycker och tänker inte är helt galet. För skilsmässan har verkligen raderat min självkänsla och även i viss mån mitt självförtroende. Jag litar inte längre på mina åsikter och har tvivel på mig själv som person. Det gör mig ledsen. Det skrämmer. Jag är på djupare vatten än jag trott.