Posts Tagged ‘överlämning’

h1

Ge mig råd!

april 3, 2010

Det är pappans påsk med barnen. Trots det fick jag låna Storebror hela långfredagen för att vi två tillsammans kunde åka upp till Romme och ha en trevlig dag i skidbacken bara han och jag. Och det hade vi också. Precis som förra året.

Så överlämningen hemma hos pappan. Jag blir som vanligt inte inbjuden, får stå kvar i hallen. Visar en film tagen på Storebror när han åker i backen för pappan. Jag lämnar kläder. Hälsar och kramar såklart på Lillasyster. Jag är i hallen i 5-10 minuter.

I 5-10 minuter står också pappans nya i köket. Skramlandes med byttor och kastruller. Kommer inte ens ut i hallen och säger ett hej. Jag blir sjukt förbannad. Tycker att det hör till normalt hyfs. Att hon får bita ihop med allt hon känner och upplever för att uppträda som normala människor gör. Det vill säga: hälsa. Jag kräver inte mer. Har slutat kräva för länge sedan, eftersom det inte ger effekt.

Men jag gör såklart ingen grej av det. Kramar och pussar mina barn och säger hej då till dem.

Väl hemma tar ilskan tag i mig. Skriver ett ilsket inlägg på Facebook. En god vän kontaktar mig och säger att jag inte ska ödsla energi. Eftersom jag ändå inte kan påverka. Så jag sansar mig.

Sansningen gör att jag börjar tänka. Det gör också att jag blir ledsen. Så förbannat ledsen. För mitt i min ilska så har jag inte sett det som verkligen INTE hände i hallen. Att hon sa hej till Storebror. Välkomnade honom i hemmet. Ingen kontakt med honom över huvud taget. Och jag blir så förbannat ledsen för att det är så. Han borde få känna sig välkomnad av samtliga som bor med honom. Oavsett om hans mamma står i hallen.

Kanske blev det bra efter att jag gått. Jag har ingen aning. Såklart. Men känslan i mig är att det inte är så.

Och var ligger pappans ansvar? Han står, som alltid, bara tyst bredvid och ser på. Låter kvinnorna runt honom handla utan att han sätter gränser.

Och var ligger mitt ansvar? Ska jag bara notera vad som händer? Ska jag agera? Och i så fall hur?

Annonser
h1

Överlämningsdag

maj 13, 2009

Idag är det överlämningsdag. Jag hatar dem. Jag går som på nålar på jobbet och väntar på mail från pappan med info om barnen. Jag undrar vad han kommer att skriva om denna gång. Kommer jag att bli arg, besviken, nöjd eller kanske till och med glad (inte för att det har hänt någon gång).

Så kommer mailet. Inget särskilt. Pappan berättar hur barnen mår och jag får också en liten inblick i vad de gjort. Som sig bör. Men det tär. Jag vill inte ha inblick, jag vill inte veta hur livet ser ut på andra sidan. Inte med Henne. Tillsammans med mina barn.

Samtidigt så måste jag veta. För att kunna ta hand om barnen på ett bra sätt. För att jag och barnen ska på ett naturligt sätt kunna prata även om de sakerna som händer på pappans dagar, speciellt nu då pappan flyttar ihop med den nya.

Men fan vad överlämingsdagar gör mig låg.