Posts Tagged ‘oro’

h1

Uppdatering Sophiahemmet.

april 20, 2011

Så undersökningen.

Läkaren känner grundligt igenom mina bröst. Länge och väl där jag säger att jag har ont. Återkommer flera gånger till samma ställe. Så säger hon att hon känner något. En annorlunda vävnad som hon inte kan förklara vad det är.

Oron stiger till oanade nivåer. Ska jag dö nu? Jag har ju två små barn. Hur ska det gå med dem? Utåt ser jag nog förvånansvärt lugn ut.

Remiss i handen. Direkt ner en våning för mammografi och eventuellt ultraljud med tillhörande provtagning. Snabba ryck, som spär på oron men jag är ändå är tacksam för att allt går i ett nafs. Bröst som trycks ihop till mycket platta tillgångar och därefter en väntan på resultat.

”Allt ser fint ut”, säger sköterskan.

Tack gode gud, tänker jag.

.

Annonser
h1

Sophiahemmet

april 20, 2011

Sitter i väntrummet på bröstmottagningen. Koll bara över smärtan, eller rättare sagt värken, som funnits under längre tid i ena bröstet. Säkerligen ingenting att oroa mig för, men oroar mig är just vad jag gör.

Livets bräckliget visar sig i all sin glans.

h1

Semester med och utan barn.

juli 24, 2010

Två veckor har passerat. Två veckor med barnen. Semester.

Gotland med härliga Camilla och hennes Peo, där hon och jag synkar och barnen leker bra med varandra. Sen vidare till min mamma och hennes landställe, där jag blir bortskämd som om jag vore liten igen och barnen får total uppmärksamhet från samtliga som befinner sig på landet. Underbart har det varit under dessa veckor.

Nu. Sista kvällen med barnen, imorgon blir det pappaveckor. 2 stycken. Jag har fortsatt semester i väntan på att återfå barnen. Oron börjar sprida sig i min kropp som så alltid då byten är på gång mellan mamma- och pappavecka. Nu kanske mer än vanligt eftersom jag inte har så mycket planerat inför mina egna semesterveckor. En dag här och en dag där har jag bokat in. Jag borde kanske styrt upp det bättre för mig, men jag håller öppet.

I mitt stilla sinne hoppas jag på att Mr X dyker upp och får plats i mina luckor. Dumdristigt tänkt av mig för vad är oddsen för att denna man dyker upp just på mina lediga dagar då jag inte har barnen när han lyst med sin frånvaro så länge?

h1

Det här med att ha kontroll.

juli 1, 2010

Lillasyster fick nyligen en mycket kraftig reaktion på att hon blivit biten av myggor. Så pass kraftig att jag var tvungen att åka in med henne till närakuten där hon fick både en cortisonkur och antihistamin. Hon har varit känslig för myggbett tidigare år också men aldrig på detta sett som nu skedde. I och med detta så har hon nu fått medicin som hon ska ta varje dag förebyggande om hon vistas där mycket mygg finns.

Jag är säkerligen i oroligaste laget då det gäller mina barn. För jag oroar mig ofta för att det värsta kan hända och jag vill vara förberedd om så skulle vara fallet. Pappan ligger åt motsatt håll och det är väl bra eftersom han kan väga upp för mitt ibland hysteriska sett.

Men nu är han på landet för sin semester med barnen. Det kryllar av mygg. Och jag tror säkert att han tar Lillasysters känslighet på allvar. Jag tror det. Men ändå tycker jag att det är jobbigt. För jag kan inte vara där och se hur stora hennes myggbett blivit. Jag kan inte avgöra hur allvarligt det är. Jag måste lita på att pappan klarar av det själv.

Men att säga att jag tar det med ro, det är att komma med osanning.

h1

Snart fyller jag år.

maj 3, 2010

Jag fyller år om knappt två veckor. 38. Ingen fara på taket, jag känner mig inte gammal. Har ingen åldersnoja. Inte ännu i alla fall.

Däremot oroar jag mig för själva dagen. Barnen är hos sin pappa. Min mamma är bortrest. Min pappa bor i andra delen av landet. Jag har inte bestämt något med min syster (som oftast är mycket upptagen på helgerna) och inte heller med någon av mina vänner. Och jag orkar liksom inte rådda i det heller. Bestämma. Bjuda in. Fixa och trixa.

Samtidigt kommer jag känna mig mycket ensam om jag verkligen blir ensam.

Dilemma.

h1

En dag som borde vara glad.

december 11, 2009

Överlämningsdag. En dag som jag längtat efter denna vecka. Ovanligt mycket. Men den kantas av stor ledsenhet, sedan innan, men också för en konflikt som ligger och gror mellan pappan och mig. Grejer som gäller barnen som jag måste ta upp med pappan. Grejer som inte är ok.

Jag har inte alltid varit så tolerant mot pappan. Huggit direkt på stora saker men även på små obetydliga saker. Den senare tiden har jag dock släppt mer och mer, låtit saker bero. Jag har också visat pappan att även jag är osäker då det gäller barnen, visat min sårbarhet, vilket varit otänkbart för mig för ett halvår sedan.

Den förändrade attityden har bidragit till att saker hänt med pappans och min relation. Det har blivit grymt mycket bättre. Helt plötsligt kan vi prata med varandra som normala människor och det märker barnen. Det har gjort att Storebror har börjat prata istället för att hålla inne. Jobbiga saker vågar han prata om där skilsmässan varit ett stående samtalsämne och även Lillasyster sätter ord på sina känslor mer och mer.

Men så händer det saker runt och med barnen som jag inte accepterar. Inte kan låta passera. Jag måste prata med pappan om detta och jag vet fan inte hur jag ska göra det utan att förstöra det bra som vi byggt upp nu de senaste månaderna.

Det gör mig så sjukt jävla ledsen.

h1

Vad oro kan föra med sig

november 13, 2009

Den här veckan utan barnen har gått i orons tecken. För Storebror. För pappan. Oron har tärt och tagit kraft och glädjen har inte funnits där speciellt mycket. Längtan efter barnen denna vecka har också varit stark. Mycket mer påtaglig än annars.

Men oron har också fört med sig något bra. Det har gjort att jag och pappan pratat med varandra på ett annat sätt en tidigare. Han och jag har fått lägga bort ”vår historia” för att komma fram till lösningar som funkar för barnen. Det har inte varit lätt. Inte för mig. Inte för pappan.  Men vi har kommit en lång bit på vägen för att bli två bra föräldrar som är skilda och har barn tillsammans.