Under veckor av hektiskt jobb har jag kunnat gömma mig själv bakom just jobbet. Nu är stora jobbprojektet slut och jag står helt naken och blir överhopad av mina egna känslor som helt plötsligt får utrymme och plats. Och jag kan inte värja mig. Med ens befinner jag mig i nedstämt läge där vardagen suger, där jag känner mig som en dålig mamma som inte räcker till för mina barn och där jag har funderingar som; Ska livet vara såhär nu?
