Posts Tagged ‘närhet’

h1

I en annan tid.

augusti 12, 2011

Och i samma ögonblick så saknar jag honom. Hans läppar mot mina. Hur hans kropp följer min perfekt när vi somnar nära, nära. Hur han kan se på mig, med sina vackra ögon med de långa ögonfransarna. Hans sätt att säga till mig: ”Andas, Linda, andas.” när han ser hur stressad jag är. Han vackra röst när han sjunger för mig. Hans hand i min.

Det hade kunnat bli bra. I en annan tid.

h1

Närhetsprincipen. Gäller den mig?

maj 6, 2010

Känns sådär just nu.

Jag längtar efter närhet. En trygg famn att krypa upp i. Bli ompysslad. Älskad. Hos någon där jag bara kan vara mig själv som jag är just nu.

Liten.

h1

Nära, nära, nära.

januari 10, 2010

En av de många fördelarna med att vara förälskad är, tycker jag, att man somnar tätt hopslingrade, så nära det bara går. Jag njuter av varje sekund. Tids nog vill man bara att sitt eget utrymme där armen inte behöver ligga i en konstig vinkel och det inte blir sjukt varmt.

Men nu. Nu. Den sovande armen spelar ingen roll. Det är viktigare att vara nära.

h1

Avslut innan det börjat?

juli 26, 2009

Vi träffades igen. På festen där det hela var lite hemligt, vilket gav en extra spänning till det hela. Men är det just att det är hemligt som gör det spännande? Inte för mig, men kanske för honom?

Förra gången vi sågs var allt tipptopp, men denna gång fanns en avvaktan med i bilden. Jag kände den tydligt, både från honom och från mig själv. Och jag vet inte vad det betyder. Är det sista gången vi sågs? Eller blir det något mer? Ingen aning.

Och det känns jobbigt. För precis såhär är det att dejta, man måste ge för att få. Jag fattar ju det, men att ge av mig själv är också tufft. Och det blir jobbigare och jobbigare varje gång jag dejtar och inte hittar rätt, det gör att jag blir fegare och fegare för varje gång. Mer på min vakt och mer försiktig med att öppna upp och visa vem jag är.

Jag har också fattat under dessa dagar hur mycket jag saknat närhet under lång tid. Närhet från en vuxen människa. Närheten när man vaknar bredvid en annan. Närheten av att bara bli struken över hela ryggen eller kunna krypa in i en stor famn.

Fan att det ska vara så jävla svårt och komplicerat.

h1

Massage

maj 15, 2009

Med båda barnen har jag gått på babymassage. Mest för min skull för att jag var i så stort behov av att träffa vuxna och dessutom inte vara själv hela dagarna. Barnen gillade det också, fram till att de kunde krypa, för då var krypandet mycket roligare än att ligga still på någon urtvättad filt och få lyxig helkroppsmassage.

Nu är barnen 3 och 5,5 år. Sedan några veckor tillbaka så får de återigen massage i samband med att jag smörjer deras torra kroppar. Massagekunskaperna framtagna ur djupet av minnet, lite trevande först, bättre och bättre ju fler gånger de utförs. Och de njuter. Båda två.

Lycka.