Posts Tagged ‘lycka’

h1

Leva här och nu.

maj 18, 2011

Vi tänker för mycket han och jag. Han på sitt håll och jag på mitt.  På framtiden. Blir det? Hur blir det? Rätt? Fel? Skapar en tyngd som blir jobbig att ha på axlarna. För mig. Säkerligen för honom också.

Och så ska det inte vara. Det ska vara kul, lustfyllt och utan krav om löften om framtiden. I alla fall nu. I början.

Så i morse fick jag återigen känslan av ”Vad fan, Linda. Lev nu. Känn. Må bra i vad du känner. Tänk inte längre än så!”

Annonser
h1

Mina älskade ungar.

november 8, 2010

Barnen. Äntligen hemma. Just nu är jag lite förälskad i mina egna barn. Där jag bara kan fastna i mitt eget stirrande på hur fina de är.

Det var länge sedan jag kände som jag precis nu känner för mina barn. Lyckan över att de har kommit till mig. Att jag får äran att ha dem.

 

h1

Jag ger en stark 4:a (av 5).

augusti 23, 2010

Händelsen i vågorna satte stora spår i mig, men som det verkar inga som helst spår i Storebror. För den fortsatta semestern har innehållit bad, bad och återigen bad. I poolen såsom i havet. Båda barnen har legat i som små sälar.

Och jag då? Ja, jag har njutit. Av att se deras glädje över att få bada i timmar utan att behöva gå upp för att de fryser. Och så har vi lekt. Bomben, findyken och gaffeln (fråga inte) har, av oss alla, presterats från kanten. För att inte prata om när jag har varit haj. Skräckblandad förtjusning har skådats hos båda barnen.

Men såklart har det varit bråk också. När barnen var tvungna att gå upp ur vattnet. Eller när Lillasyster och Storebror tröttnat på varandra efter en lång sommar utan andra barn att leka med. Eller när jag fick örongångsinflammation de sista dagarna och jag tvingade iväg barnen till apotek och läkare fast de istället ville ligga i vattnet.

Men på det hela. Fantastiskt!

h1

Energismitta.

april 27, 2010

Idag på jobbet, där ett möte precis avklarats och jag skulle ta mig till nästa, gick jag ute i det fina vädret med ansiktet vänt mot solen. Jag njöt av värmen och ljuset. Helt plötsligt, mitt i ett steg, så kände jag det. Lycka. Total lycka. Hela jag uppfylldes av känslan. Det var ett tag sedan det hände sist. Jag kommer inte ens ihåg när det var.

Jag blev så glad och mycket tacksam över allt jag faktiskt har. Mina fina barn. Storebror och Lillasyster. Jobbiga är de, men oj vad jag älskar dem. Gränslöst.

Lyckan över att våren verkar ha vunnit över vintern. Äntligen är den jobbiga tvekan över.

Lyckan över att jag har tagit ställning, för mig själv, i var jag står i förhållande till min karriär och mitt eget välbefinnande. Att jag tagit de viktiga stegen för att bromsa framfarten av alla mina stressymtom.

Lyckan över att jag, just nu, har ett stort lugn i allt vad som gäller kärlek och relationer. Att den biten kommer att lösa sig, av sig själv, så småningom.

Känslan gav mig energi som heter duga. Idag har jag sprudlat på jobbet och smittat andra med energi.

h1

Smakar det så kostar det.

januari 20, 2010

Idag är jag supertrött. Självförvållat. Gårdagen innehöll trevligt sällskap med U och för lite sömn.

Idag betalar jag priset.

Mer än gärna.

h1

God Jul.

december 24, 2009

Ibland går jag tillbaka till min gamla blogg och läser. För att påminna mig själv om hur långt jag kommit. Att livet som skild, ensamstående mamma inte är så tokigt i alla fall.

Idag är det julafton och vilken skillnad mot 2008. Idag är jag glad, lycklig och ser med spänning fram emot vad som finns runt hörnet.

h1

När lyckan inte begränsas av mamma- eller pappavecka.

november 21, 2009

Storebron och Lillasyster är hos pappan. Och lite, eller egentligen mycket, har förbättras i min och pappans relation från det att vi skilde oss tills idag 1. 5 år senare, för idag kom nämligen följande bilder tagna från pappans mobil:

Andra tanden som Storebror tappar.

Sa jag att Storebror är sex år och att jag är grymt stolt över hans skrivkunskaper? Sa jag det?