Posts Tagged ‘längtan’

h1

I en annan tid.

augusti 12, 2011

Och i samma ögonblick så saknar jag honom. Hans läppar mot mina. Hur hans kropp följer min perfekt när vi somnar nära, nära. Hur han kan se på mig, med sina vackra ögon med de långa ögonfransarna. Hans sätt att säga till mig: ”Andas, Linda, andas.” när han ser hur stressad jag är. Han vackra röst när han sjunger för mig. Hans hand i min.

Det hade kunnat bli bra. I en annan tid.

Annonser
h1

Vårkänslor, kom till mig!

maj 1, 2011

Jag önskar så att jag kunde bli kär. Riktigt
kär med fjärilar i magen. Sådär kär som man ska va nu på våren.

Så kär vill jag bli.

h1

Om längtan efter DIG.

november 15, 2010

Jag har många vänner, bra vänner, en fin familj och jag har äran att ha de finaste barn jag någonsin kan tänka mig.

Trots det är jag ändå ensam. Ensam ända in i själen.

Jag saknar mycket att ha någon att dela min vardag med. En person jag kan vara trygg med. En person som intresserar sig för mig. En person som ser mig. Hela mig. En person som jag kan sitta nära i soffan och se på skitprogram på tv med. En person som kan hålla om mig när jag är ledsen.

Jag saknar mycket en person där jag kan skala av mig alla mina skyddslager och där jag istället kan visa allt det sköra som döljer sig där under. Bakom allt det starka.

h1

Från det ena livet till det andra.

juli 11, 2010

Barnen kommer hem idag efter två veckors semester med sin pappa. Ensamliv byts mot föräldraliv. Byten som alltid är jobbiga för mig. Idag extra mycket. Kanske för att de har varit borta så länge.

Och jag är ledsen. Och ännu ledsnare blir jag för att jag borde vara så glad. Så jävla glad för att idag kommer mina älskade barn hem.

Jag längtar enormt efter dem. Sprickfärdig är jag av längtan. Men ändå, denna sorg, tårar som bränner bakom ögonlocken. Det gör mig tokig. Jag vill inte ha det så här.

Fortsätter det så här behöver jag hjälp. Hjälp att ta mig ur denna spiral av svarta, tunga känslor.

h1

Nästa Paris.

mars 19, 2010

Annac skriver ett svar till mig och ger mig rådet att bara ta en helg för mig själv i Paris. Precis den sparken i baken behövde jag för att komma till skott. För tanken har funnits i mig i månader, att jag behöver komma iväg, vara själv, och just Paris har stått överst på min önskelista.

Så igår bokade jag mina flygbiljetter, ej ombokningsbara, till mitten av april. Fredag till måndag blir jag borta. Helt själv. I en stad jag aldrig besökt.

Och jag känner mig så stolt för att jag bokat mina biljetter. Att jag åker iväg, trots att jag fattar att dessa dagar av ensamhet kommer att bli jobbiga. Som fan. Men jag längtar också, just över att få komma bort, att faktiskt klara mig själv, att jag ska få göra stan.

h1

Barnen. Jag längtar.

mars 11, 2010

Ledsenheten sitter trots allt ändå i.

Idag längtar jag mer än någonsin efter att bara få boa in mig med mina barn. Få stabilitet i livet. Tänka på de praktiska sakerna. Trygghet.

h1

Blixtvisit till mammaliv.

februari 7, 2010

Igår när jag skulle åka till en av mina vänner så skulle jag först stanna till vid affären. Jag parkerar utanför och när jag slår igen bildörren ser jag pappan komma mot mig. Vi hälsar och jag frågar om barnen är med. Han pekar på deras bil och där sitter alla barnen. Mina två och den nyas tre. Jag öppnar bildörren på Lillasysters sida och hon sträcker sig mot mig, blir jätteglad och ropar ”Mamma!”. Storebror sitter bak och jag når bara hans händer som han sticker fram under nackstödet. Vi håller händerna hårt. Pappan och hans nya går in och handlar och jag blir kvar med alla barnen tills de kommer tillbaka. Vi småpratar, jag och de 5 små. Hennes barn tittar nyfiket på mig och jag tittar lika nyfiket på dem.

Så kommer pappan och hans nya tillbaka. Jag säger hej då till barnen.

Efteråt. En stor tomhet. En stor sorg. För att jag snubblat på mina egna barn en lördagskväll. 5 minuter av smeka på kinden, hålla handen, prata lite om dagen. Sen åkte de bort, eller hem, hur man nu ser det.

Känslan sitter kvar. Som en tagg i hjärtat.