Posts Tagged ‘kärlek’

h1

I en annan tid.

augusti 12, 2011

Och i samma ögonblick så saknar jag honom. Hans läppar mot mina. Hur hans kropp följer min perfekt när vi somnar nära, nära. Hur han kan se på mig, med sina vackra ögon med de långa ögonfransarna. Hans sätt att säga till mig: ”Andas, Linda, andas.” när han ser hur stressad jag är. Han vackra röst när han sjunger för mig. Hans hand i min.

Det hade kunnat bli bra. I en annan tid.

h1

The Lovers.

augusti 12, 2011

Idag tog det slut. Kärlekssagan. Nu börjar singellivet igen. På gott och ont. Med skratt och gråt.

Det var mitt val att gå. Kanske borde jag varit tydligare där och då att min gräns låg så nära som den faktiskt gjorde. Då kanske han lättare skulle förstå att dagens händelse bara var det som fick min redan fyllda bägare att rinna över.

Vi ska prata han och jag. Om det som varit och hur det blev. Det känns viktigt för mig att få ett bra avslut, dels för att jag fortfarande tycker om honom, men också för att vi kommer att mötas igen eftersom vi har gemensamma vänner. Och gemensamma vänner vill jag fortfarande att vi ska ha.

Min tid med honom har lärt mig en hel del. Hur det känns att vara galet förälskad med pirret i magen och att inte kunna tänka på något annat än honom. Jag har också lärt mig att sätta mina villkor för vad som är jag. Var mina gränser går. Och så har jag för första gången någonsin litat på min magkänsla innan jag har blivit överbevisad om att den är korrekt.

Jag har mycket att tacka honom för och jag är glad för att vi fick denna tid tillsammans även om det slutade som det gjorde.

h1

Åtta år.

augusti 6, 2011

Idag fyller du 8. Och jag älskar dig så att mitt hjärta kan spricka. Din pliriga blick när du gjort något bus, ditt stora långa lockiga hår, ditt leende som lyser upp i hela ditt ansikte, ditt snälla kärleksfulla sätt. Allt detta och mycket mer därtill gör att du är den finast pojken i hela världen.

Jag är så glad för att du valde att komma till mig!

h1

När livet är uppdelat.

juli 7, 2011

Jag sitter på pendeltåget. Från honom och hem till mig. Från ett liv till ett annat, där jag fortfarande har svårt att växla mellan att vara mamma och att vara bara Linda.

En önskan och längtan att båda liven ska rymmas i samma kropp har börjar ta form. Går det?

h1

Vikten av tid.

juli 4, 2011

Vi har inte träffats på några veckor han och jag. Eller jo, det har vi, men då har barnen också funnits där. Det blir annorlunda då, med barnen omkring. Jag blir mer mamma, såklart, och kärleken till honom får komma i andra hand. Min spontanitet och, i viss mån, min glädje döljs under ett tjockt lager av ansvar och skuld.

Skuld för att Lillasyster visar med all tydlighet att hon inte gillar att tid tas från henne och ges till honom. Hon, mitt lilla yrväder, blir inåtvänd och tyst vilket triggar alla mina knappar. Det känns tungt när det är så, samtidigt förstår jag att hennes reaktion är högst rimlig. Skuld också för att Storebror finner sig så bra i situationen och att han därför får än mindre uppmärksamhet för att jag inte räcker till när Lillasyster kräver allt.

Och i allt detta kring barnen så ifrågasätter jag ifall jag gör rätt val. Är kärleken värd att utsätta barnen, och mig själv, all denna tyngd som det medför? Men vad är alternativet? Att leva själv resten av livet som Han sa?

Så äntligen får vi lite tid för oss själva. Han och jag. Där jag kan få plats i hans famn och bara tänka på mig och på oss. Där jag återigen hittar tillbaka till mina känslor för honom och där ömheten och kärleken växer sig allt starkare. Där glada Linda utan allt ansvar kan ta form och plats.

h1

Dagens berg- och dalbana.

juni 6, 2011

Idag drog paniken till. Hårt. Rädslan för att bli lämnad, övergiven och oälskad ramlade över mig. Små, små saker samlade i tropp gjorde att känslorna kom. Och när känslorna väl var där gick de inte att hejda.

Jag vill inte vara så här. Samtidigt förstår jag att jag reagerar. Jag håller på att öppna upp. Visa mig. Och visa mig mycket. Det gör mig sårbar och så förbannat rädd.

Nu. Huvudet högt. Lite lycka i magen. Här och nu kommer tillbaka.

 

h1

Skala av mig.

maj 14, 2011

Vi har träffats flera gånger nu. Han och jag. Han får mig att skratta, känna mig som kvinna och vi kan prata med varandra om saker jag brukar tycka är svåra att prata om. Han är fin.

I allt detta bra känner jag samtidigt att jag tagit på mig ett yttre skal. Ett skal jag inte vill ska finnas. Med skalet blir jag inte riktigt sann och sann är precis det jag vill vara med denna man.

h1

Vårkänslor, kom till mig!

maj 1, 2011

Jag önskar så att jag kunde bli kär. Riktigt
kär med fjärilar i magen. Sådär kär som man ska va nu på våren.

Så kär vill jag bli.

h1

Du och jag, Kenta!

september 7, 2010

Ett lugn har spridit sig i min kropp. Ett lugn som säger att det löser sig. Jag känner idag ingen stress över att jag inte har en kille att luta huvudet mot. Det finns ingen längtan att ha det heller. Eller jo, en längtan finns, efter kärleken, men absolut inte ett måste för att överleva.

Och det känns så skönt att jag känner så idag. Att jag kan vila i känslan. Hämta kraft. För jag vet ju att imorgon kanske jag känner annorlunda.

Just idag är jag stark.

h1

Det är din dag i dag!

augusti 6, 2010

Idag fyller han år. Min fina sexåring blir 7. Stort. För oss båda.

Han har vuxit mycket, kanske inte så mycket på längden, men mentalt. Oj, oj vad det har hänt grejer där på ett år! 6-års trotsen är förbi och över. Istället har jag fått en mer självsäker unge som helt nyligen börjat fråga frågor. Om allt. Hela tiden. Han har också fått humor, där han kan få mig att skratta så att jag kiknar.

Lego är fortfarande hans favoritsysselsättning, tillsammans med allt annat som går att bygga. Men byggandet är bara steg ett i en hel process där han sedan har avancerade rollekar med sina gubbar mitt i sina konstruktioner. Nu under sommaren har han och Lillasyster också funnit varandra och kan, faktiskt, leka tillsammans i någon timme utan bråk.

Jag är så stolt över denna unge. Så stolt! Och älskar honom oändligt mycket.

Minnesnotering:
Längd: 120 cm
Vikt: ca 20 kg
Tänder: Två tappade (de främre, nere)
Tre lösa (nere på var sida om de två nya, en av de främre, uppe)
En sexårstand har kommit
Kan skriva och läsa
h1

Lugnet lägger sig över Solna

april 30, 2010

Glädjen och energin som kom till mig för några dagar har nu vandrat vidare. Det är ok ändå. Det var skönt att få smaka på hur det kan vara. En påminnelse.

Idag har jag fyllt i mina semesterveckor på jobbet. 6 långa veckor. 4 med barnen, 2 med mig själv. Bara en bråkdel av tiden är inplanerad ännu. Lite, lite stressad är jag över det. Speciellt de veckor då jag är själv. Shit vad ska jag göra då?

Men på något vis känner jag ändå ett lugn. Att det löser sig. Att allt löser sig. Livet. Kärleken. Jobbet.

h1

24 april 2006

april 24, 2010

För fyra år sedan kom världens sötaste yrväder till världen. Redan som bebis var hon bestämd. Ville bara amma när hon själv var hungrig. Aldrig annars. Inte för närhet. Bara för mat.

Närheten har hon tagit ändå och gör fortfarande med en självklarhet som bara hon har. Hon kryper bestämt upp och myser i famnen. Gosar in sig. Smeker lätt på huden eller klappar på kinden.

Och jag njuter. Jag skulle inte kunnat få en mer fantastisk Lillasyster än den jag fått.

Kära Lillasyster, jag älskar dig av mitt hela hjärta.

Idag är det din dag.

h1

Sammandrabbningar på hög nivå.

april 12, 2010

Lillasyster som just kommit ur sin långvariga treårstrots har nu klivit in i nästa.

Mycket vilja har hon lilla damen och jag är helt slut efter våra sammandrabbningar. Allt som gäller mat är äckligt, bara genom att glutta lite snabbt så vet hon det. Resten i livet är, för henne, helt fel. Är det inte fel bestick, så är det fel ordning på vem som går ut genom dörren på väg till dagis, eller så blir hon arg för att hon kom sist, eller varför inte även bli arg på att hon kom först. Plus allt annat som är fel, fel, fel, vilket hon ständigt uttrycker, gärna med en gnällig röst.

Jag fattar att hon testar gränser, att hon kollar att jag pallar trycket. Att jag finns kvar även om hon beter sig illa. Jag fattar det.

Men ändå, det tar på mig dessa kamper. Att ständigt varva gränssättning med oändligt tålamod. Ibland vill jag bara sjunka ner på köksgolvet och grina ögonen ur mig för att det är så jobbigt.

Jag hoppas att vi snart kommer in i en lugnare period, så att både jag och Lillasyster kan få andas och återhämta oss.

h1

Lärardejt

oktober 21, 2009

Tänkte att ni skulle få vara med från början denna gång.

Nästa vecka ska jag på dejt. Killen, som vi kan kalla Läraren (eftersom han är lärare), är 35 och han har hittat mig på dejtingsidan jag är med på. Ser trevlig ut på bild, ingen supersnygg kille utan en helt vanlig kille. Ser snäll ut också. Det är bra.

Han och jag ska gå på bio tillsammans. Lite fjortisaktigt, för man kan ju inte prata då, så hur ska vi få koll på om vi känner varandra? Fast vi ska kombinera med en fika så det känns ok ändå.

Är han stora kärleken, kom ihåg, ni hörde det först!