Posts Tagged ‘förälskelse’

h1

När världarna byts.

juni 5, 2011

Idag byts vuxenvärlden mot mammavärlden. Ett skifte som denna gång är tuff. Ett skifte som för med sig dåligt samvete och ledsenhet.

Jag borde njuta av att mina barn är hemma efter en vecka i Spanien med sin pappa. Istället möter jag dem med dåligt tålamod och tankar långt bort i fjärran.

Annonser
h1

Skala av mig.

maj 14, 2011

Vi har träffats flera gånger nu. Han och jag. Han får mig att skratta, känna mig som kvinna och vi kan prata med varandra om saker jag brukar tycka är svåra att prata om. Han är fin.

I allt detta bra känner jag samtidigt att jag tagit på mig ett yttre skal. Ett skal jag inte vill ska finnas. Med skalet blir jag inte riktigt sann och sann är precis det jag vill vara med denna man.

h1

Är det meningen att jag ska göra något vettigt på jobbet?

maj 9, 2011

Jag dejtade en kille i början av året. En fin kille, rolig, snäll och med hjärtat på rätt ställe. Men för mig infann sig aldrig fjärilarna i magen. Jag försökte verkligen, även fast jag långt inne viste att fjärilarna aldrig skulle infinna sig. Så tillslut, ganska nyligen, så fick jag säga att jag inte längre var intresserad.

En vecka senare dyker denna man upp. Som om han legat och väntat i kulisserna. Där alla känslor hamnar rätt från början och fladdret i magen växer sig bara starkare för varje dag.

Härligt, fruktansvärt nervöst och fy sjutton vad jag inte kan koncentrera mig på någonting.

h1

Irriterande lista.

januari 13, 2010

Skitirriterad är jag idag. Eller blev på eftermiddagen är mer korrekt att säga. Irriterad på allt och inget. Jobbigt. Ingenjör som jag är gör jag en lista:

  • Pappan och jag går tillsammans med båda barnen till doktorn för rutinkontroll av deras astma. Lillasyster har mycket tunna strumpbyxor. Ni vet sådana tunt stickade i något blommönster där det är stora maskhål för att göra mönster. Jag hatar denna typ av kläder över huvudtaget, speciellt då hon är 3,5 och ska, i mitt tycke, ha praktiska kläder som går att leka i utan problem. Men. MEN. Jag bestämmer inte över Lillasysters klädsel då hon är hos sin pappa. Däremot blir jag sjukt irriterad av att hon inte har något annat på fötterna än dessa håliga strumpbyxor. Rätt ner i skorna bara. Tjoff. Fan det är ju typ hur kallt som helst. Vad, tänker pappan på? Vad tänker han med?
  • För några dagar sedan frågade jag pappan om han hade Storebrors fotbollskläder och skor. Viktigt eftersom imorgon startar träningen efter juluppehållet. Själv hade jag inte hittad dem här hemma. Inget svar har jag fått på min fråga. Idag hos doktorn frågade jag igen, men han kunde inte svara eftersom han inte kollat upp detta. Idag när jag är på väg hem från jobbet, 19.30, ringer han mig och säger att han inte hittar skiten. Jag blir ännu mer irriterad och tycker att han kunde fan sagt det lite tidigare än halv åtta på kvällen dagen innan träningen. Men mest irriterad blir jag eftersom när jag kommer hem så hittar jag grejerna hemma hos mig. Mitt fel alltså. Sjukt störd blir jag på det! Nu kan jag inte ens vara arg på pappan. Usch.
  • Sist men inte minst. U, denna U, såklart. Han gör mig osäker. Osäker på om han är intresserad eller ej. Ibland har jag självförtroende som heter duga. Men just idag skulle jag behöva bli bekräftad. Att det är något bra på gång. Att han vill. Självklart skickar jag ett sms för att bli bekräftad (jag vet Lotten, jag skulle ju inte, jag skulle skicka till dig istället…) och såklart får jag inget svar alls. Nada. Och jag satt verkligen och tänkte: ”Skicka inte sms:et. Skicka inte sms:et. Det är bara för kontroll och bekräftelse. Du kommer inte få det på detta viset. Ring istället.” SKICKA? JA.
h1

Blogga med gräns?

januari 12, 2010

Jag har berättat för han (nä, nu får jag börja kalla honom för U), för U, att jag bloggar. För att det är en stor del av mig och det är dessutom en viktig ventil för mig att kunna skriva av mig, speciellt när det är något som är tufft och svårt. Jag kände mig lite mallig där och då när jag berättade, visste att det skulle kunna chocka lite att jag bloggade. Jag var också helt säker på att bloggen inte går att googla upp och hitta. Inte utan mycket letande i alla fall och med rätt sökord i texten, vilka jag inte delat med mig av.

Nu är jag inte riktigt lika säker längre, tycker att det finns vägar att hitta. Såklart. Allt pingbackande hit och dit mellan nya och gamla bloggen gör sitt till. Denna vetskap gör att jag känner mig lite hämmad i bloggandet. Att jag får tänka ett varv till vad jag bloggar om och på vilket sätt jag gör det. Vissa saker om mig passar helt enkelt inte att veta rätt upp och ner via en dator, när man precis har träffats. Vissa saker passar mycket bättre att berätta in real life.

Men det är svårt, för jag har så mycket tankar om allt detta nya; Varför gör han si, varför gör han så, vad tycker han nu, gillar han mig, eller inte, är det en fling, tänker han längre, tänker jag längre, vill han träffa mig snart igen, hur får vi in det med alla barnen, hur tänker han där, hur tänker jag där..?

Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Förslag?

h1

Nära, nära, nära.

januari 10, 2010

En av de många fördelarna med att vara förälskad är, tycker jag, att man somnar tätt hopslingrade, så nära det bara går. Jag njuter av varje sekund. Tids nog vill man bara att sitt eget utrymme där armen inte behöver ligga i en konstig vinkel och det inte blir sjukt varmt.

Men nu. Nu. Den sovande armen spelar ingen roll. Det är viktigare att vara nära.

h1

När allt är nytt.

januari 3, 2010

Jag både älskar och hatar denna tid i början på något nytt. När det fortfarande kan gå hursomhelst. När osäkerheten varvas med total uppslukelse. Mina känslor har jag koll på, men hans. Hans.

Mitt kontrollbehov ligger och pockar på uppmärksamhet hela tiden. Jag puttar bort, vill inte vara den som kontrollerar längre, vill bara känna, men det är svårt att lära nytt. Samtidigt har jag ett stort övertag denna gång i tävlingen mot kontrollen, för idag vet jag vad jag tävlar mot.

Och mitt i all denna förälskelse kommer barnen hem. Jag både vill och inte vill. Kanske är det bra att landa i allt det nya med att bara vara mamma för några dagar. Det är det nog.