Posts Tagged ‘ex’

h1

Som PMS fast det är helt fel tid.

maj 20, 2010

Just nu är jag mycket irriterad på pappan. Vet inte varför. Han har definitivt inte gjort sig förtjänt av att jag är snarstucken och kort i tonen. Ingenting har han gjort. Ändå stonkar jag och stönar då hans nummer kommer upp på telefondisplayen, trots att det är jag som sökt honom tidigare.

Konstigt det där. Kanske påverkar hans flytt från den nya mig mer än jag vill erkänna för mig själv. Så är det nog.

Annonser
h1

The end.

april 18, 2010

Denna helg berättar pappan och den nya för alla barnen att de inte längre kommer att bo tillsammans. Att de ska skiljas.

Jag tycker att deras beslut är klokt. Och modigt. För det kan fan inte vara lätt för pappan och den nya att redan efter ett år komma och säga ”nej, det gick inte”. Många runt omkring dem kommer att säga ”vad var det vi sa” och det vill man fan inte höra mitt i allt det jobbiga som de nu går igenom.

Samtidigt tycker jag såklart att det är tråkigt. För barnen, alla barnen, för de har under detta år kommit att tycka mycket om varandra. Pappan och den nyas intention är att de ska träffas emellanåt med barnen och det tycker jag är bra. Jag hoppas de får till det på något vis så att det funkar för dem.

För min egen del tycker jag att det är skönt att den nya inte längre kommer finnas med som vuxen förebild för mina barn. Hon kanske har varit toppen för dem, vad vet jag, men min egen känsla har varit annan.

h1

Tårar i hallen

november 1, 2009

I fredagsmorse kom pappan över för att lämna barnen till mig. Som vanligt hade han glömt hälften av ytterkläderna. Han började då ifrågasätta att jag verkligen behövde alla kläder varvid jag svarade emot. Stämningen började bli dålig där i hallen, inte alls som jag tänkt att det skulle bli. Så tittar jag på pappan. Jag menar, tittade på riktigt. Och då ser jag att pappan mår skit. Jag stannar upp mitt i det arga och frågar honom: Men, hur mår du? Pappan börjar gråta och tårarna rinner sakta längs med hans kinder.

Jag frågar pappan vad det är, men han vill inte berätta, så jag tränger mig inte på. Men helt klart är något skit.

Min första tanke är naturligtvis att det är problem på hemmaplan. Och inom mig sitter en liten jävul som ler lite i smyg och säger: Vad var det jag sa? Men samtidigt tycker jag att det är förjävligt om det är struligt för honom. Dels för att jag inte tycker om när någon mår dåligt, oavsett om denna någon är pappan eller inte. Men framförallt vill jag ju att pappan och den nya ska ha det bra för barnens skull. Jag vill att barnen ska må bra oavsett om de bor hemma hos mig eller hos pappan, att det ska vara lugnt kring barnen.

Men pappan kan självklart vara ledsen för annat. Fast något säger mig att så inte är fallet, för i så fall skulle han inte stå och gråta i min hall en fredagsmorgon, då skulle han gråta i sin egen hall.