Posts Tagged ‘ensamhet’

h1

Det är lättare att vara arg.

augusti 16, 2011

Idag kom tårarna när jag steg av bussen på min väg mot jobbet.  Jag har saknat mina tårar i den här processen. De har liksom inte kommut ut och förbi mitt pansarskal jag satt upp omkring mig som ett skyddshölje. Så nu äntligen är de på väg. Det är bra. Men det gör ont också. Som sagt förut: ”Det är lättare att vara arg.”

Annonser
h1

Någon, jag och självheten.

augusti 15, 2011

Idag träffades vi och pratade. Bra prat. Om det som varit och varför. Kärleksfullt på ett sätt. Men även en del sanningar levererades som kändes både för mig och för honom. Värst för mig var när han berättade att han inte längre är attraherad av mig. Oj, oj den jävlar anamma tog skruv rätt in i hjärtat.

Nu är jag hemma. Tillbaka i soffan. Ensamhetens soffa. Nu sjunker jag ner i självömkan och tycker synd om mig själv för att jag är själv, själv, själv. Där inga sms kommer att plinga i telefonen, där ingen kommer att stryka mitt hår, där ingen kommer att kyssa mig intensivt.

Det är inte han jag saknar. Vårt uppbrott är bra. Det är någon jag saknar.

h1

Om längtan efter DIG.

november 15, 2010

Jag har många vänner, bra vänner, en fin familj och jag har äran att ha de finaste barn jag någonsin kan tänka mig.

Trots det är jag ändå ensam. Ensam ända in i själen.

Jag saknar mycket att ha någon att dela min vardag med. En person jag kan vara trygg med. En person som intresserar sig för mig. En person som ser mig. Hela mig. En person som jag kan sitta nära i soffan och se på skitprogram på tv med. En person som kan hålla om mig när jag är ledsen.

Jag saknar mycket en person där jag kan skala av mig alla mina skyddslager och där jag istället kan visa allt det sköra som döljer sig där under. Bakom allt det starka.

h1

Deprimerande trötthet.

juni 8, 2010

Jag är så förbannat trött.

Inte så konstigt eftersom Lillasyster har haft astma tre nätter i rad, där jag haft henne i min säng för att ömsom stilla min egen oro när hon hela tiden hostar och ömsom ge medicin alternativ lyfta upp henne på alla kuddar som hon har under ryggen. Igår natt var det bättre, astman är på väg bort, men istället hade hon ramlat av gungan i hög fart precis innan hämtningen från dagis. Rakt ner på bakhuvudet. Så pass illa att hon skulle väckas var annan/var tredje timme under natten för att utesluta hjärnskakning.

Det är jobbigt för henne. Det är jobbigt för mig. Vi är trötta båda två.

Tröttheten kommer också av att jag och min syster är osams, eller vad vi nu är. Hon finns i mina tankar stora delar av dagen. Oro, ilska och saknad i blandad kompott.

Mitt i tröttheten så kommer allt det andra som ett brev på posten. Ensamhetskänslorna som inte går att trycka ner. Hopplöshet av att mannen med stort M inte dyker upp av sig själv. Tårarna som bränner bakom ögonlocket när jag minst av allt anar det.

Idag är jag trött. På allt.

h1

Fuck söndagar.

maj 30, 2010

Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till söndagar utan barn. För de är alla så otroligt jobbiga. Ensamheten som triggar hela tiden. Gör mig apatisk och fruktansvärt låg. Att aktivera mig tillsammans med vänner hjälper mig över ytan en stund, men jag orkar inga långa vänmöten eftersom det krävs mycket energi för att hålla en bra nivå på humöret.

Det är också jobbigt att planera för något varenda söndag. Boka in med kompisar. Aldrig är något klappat och klart från början utan jag måste alltid aktivt se till att något händer.

Och så här kan jag inte ha det längre. Något måste göras.

h1

Snart fyller jag år.

maj 3, 2010

Jag fyller år om knappt två veckor. 38. Ingen fara på taket, jag känner mig inte gammal. Har ingen åldersnoja. Inte ännu i alla fall.

Däremot oroar jag mig för själva dagen. Barnen är hos sin pappa. Min mamma är bortrest. Min pappa bor i andra delen av landet. Jag har inte bestämt något med min syster (som oftast är mycket upptagen på helgerna) och inte heller med någon av mina vänner. Och jag orkar liksom inte rådda i det heller. Bestämma. Bjuda in. Fixa och trixa.

Samtidigt kommer jag känna mig mycket ensam om jag verkligen blir ensam.

Dilemma.

h1

Lugnet lägger sig över Solna

april 30, 2010

Glädjen och energin som kom till mig för några dagar har nu vandrat vidare. Det är ok ändå. Det var skönt att få smaka på hur det kan vara. En påminnelse.

Idag har jag fyllt i mina semesterveckor på jobbet. 6 långa veckor. 4 med barnen, 2 med mig själv. Bara en bråkdel av tiden är inplanerad ännu. Lite, lite stressad är jag över det. Speciellt de veckor då jag är själv. Shit vad ska jag göra då?

Men på något vis känner jag ändå ett lugn. Att det löser sig. Att allt löser sig. Livet. Kärleken. Jobbet.