Archive for the ‘vardag’ Category

h1

När är det min tur?

juli 8, 2010

Semestern närmar sig med stormsteg. Imorgon är sista dagen med jobb. Jag längtar. Mycket. Fast samtidigt som jag ser fram emot ledigheten så ökar ledsenheten i min kropp. För ledsen är jag. Någonstans långt där inne.

Just nu saknar jag mycket att vara förälskad. Att jag är uppskattad för att jag är jag. Att det plingar i telefonen med gulliga sms. Att hålla handen. Allt det där saknar jag och de sista veckorna har jag också känt en misströstan i att det kanske kommer ta tid. Kanske flera år innan förälskelsen finns där igen.

Jag ordnar det för mig så att mitt liv fylls av vänner, nära och kära. Barnen såklart. Men ändå, i barnfria veckor, så är det tomt när jag kommer hem, telefonen tyst och jag lägger mig ensam.

Allt det här gör att jag känner denna sorg. När är det min tur?

h1

Är det som fattas lösningen?

juni 19, 2010

Jag känner som oftast en tristess som är svår att ta sig ur. Ibland lyckas jag och då leker livet. Då känner jag på hur det kan vara.

Det är inte så att livet är jobbigt, bara tråkigt. Ekorrhjulet som snurrar på. Barnen ena veckan. Jobb andra.

Samtidigt som jag känner tristessen så får jag dåligt samvete över dessa känslor. Varför kan jag inte vara nöjd? Jag har ju de finaste barnen. Ett helt ok jobb. Stabil ekonomi. Bra vänner. Varför kan inte det räcka? Varför vill jag bara ha mer, mer och mer?

Det som fattas i det stora pusslet är såklart en man. En man som älskar mig, som jag kan utbyta det innersta med, få uppskattning av. Ja allt det där som man får när man lever som par, eller i alla fall ett förhållande.

Men i ärlighetens namn så tror jag inte en man är lösningen. Jag tror att jag skulle känna av alla de känslor jag känner nu även om jag träffade någon. Så vad är lösningen? Det funderar jag på nu.

h1

Deprimerande trötthet.

juni 8, 2010

Jag är så förbannat trött.

Inte så konstigt eftersom Lillasyster har haft astma tre nätter i rad, där jag haft henne i min säng för att ömsom stilla min egen oro när hon hela tiden hostar och ömsom ge medicin alternativ lyfta upp henne på alla kuddar som hon har under ryggen. Igår natt var det bättre, astman är på väg bort, men istället hade hon ramlat av gungan i hög fart precis innan hämtningen från dagis. Rakt ner på bakhuvudet. Så pass illa att hon skulle väckas var annan/var tredje timme under natten för att utesluta hjärnskakning.

Det är jobbigt för henne. Det är jobbigt för mig. Vi är trötta båda två.

Tröttheten kommer också av att jag och min syster är osams, eller vad vi nu är. Hon finns i mina tankar stora delar av dagen. Oro, ilska och saknad i blandad kompott.

Mitt i tröttheten så kommer allt det andra som ett brev på posten. Ensamhetskänslorna som inte går att trycka ner. Hopplöshet av att mannen med stort M inte dyker upp av sig själv. Tårarna som bränner bakom ögonlocket när jag minst av allt anar det.

Idag är jag trött. På allt.

h1

Damm och ragg

juni 3, 2010

Väggen är riven och dammet upptorkat. Delvis i alla fall. Grannar som gjort liknande ingrepp har berättat långa historier om hur de fortfarande hittar damm i sina gömmor. Vet inte ifall det säger saker om dammet i sig eller grannars förmåga att städa.

Sommaren har kommit och tillsammans med den reggade jag mig återigen på dejtingsida. Jag vill komma ut, bli uppvaktad och flirtad med. Så håll tummarna för att jag får många svar.

h1

Vägg som banar väg?

maj 29, 2010

Idag ska en vägg rivas hemma hos mig. Mellan kök och vardagsrum. För att öppna upp min lilla, lilla lägenhet. Jag har sugit på karamellen länge ifall jag ska eller inte. Tänkt på allt merjobb det skapar; måla tak, måla väggar, lägga om golv, byta ut köket när jag ändå är igång(?). Ja listan kan göras lång.

Väggen som ska bort.

Kanske är tiden inte den allra bästa med tanke på hur sliten jag är. Säkert inte. Samtidigt ger denna förändring mig energi. Det händer NÅGOT. Livet går inte bara i sin stilla lunk.

Kanske kommer det fler förändringar när jag nu har börjat. Jag hoppas på det. Att jag orkar rycka tag i mig själv. Ta mig vidare.

För det vill jag. Vidare.

h1

När orken tar slut.

maj 25, 2010

Jag är trött. Så trött. Och det är bara tisdag. Nu känns det tungt. Nu gäller det att överleva. Fram till helgen, då kan återhämtning ske. Inte förr.

Onsdag, torsdag, fredag.

Tre dagar.

h1

Grillning en utmaning i sig.

maj 24, 2010

Idag har vi grillat ute i trädgården jag och barnen. Hemmagjorda hamburgare. Blev faktiskt inget gott alls. Men trevligt var det att sitta i kvällssolen. Äntligen.

Men nu är jag trött. Det tar på krafterna att sköta grill, fixet som ska till inne i köket, hålla koll på ungarna så att de inte brinner upp under tiden det blir glöd. Men ändå. Idag var det värt det.