Archive for the ‘vänner’ Category

h1

Manliga vänner – finns de?

februari 24, 2010

Idag ska jag på middag hos en ny manlig vän. Och då betoning på vän. Jag har många tjejkompisar. Bra vänner är de, men jag saknar manliga vänner. Det ska bli spännande att se hur relationen utvecklar sig, ifall jag kommer att kunna prata om viktiga saker med honom, bolla idéer, få förklaring på hur killar funkar – egentligen och ge förklaringar på hur tjejer funkar – egentligen.

Men det är en svår balansgång mellan vänskap och annat när det är mellan tjej och kille tycker jag. Speciellt om båda är singlar, vilket vi är. Jag har inte alls intresse för honom på det viset, men kanske har han det för mig, vad vet jag.

Dagens uppgift kommer att bli att ha trevligt, men också vara mycket rak med vad jag är ute efter och vad jag vill.

h1

Blixtvisit till mammaliv.

februari 7, 2010

Igår när jag skulle åka till en av mina vänner så skulle jag först stanna till vid affären. Jag parkerar utanför och när jag slår igen bildörren ser jag pappan komma mot mig. Vi hälsar och jag frågar om barnen är med. Han pekar på deras bil och där sitter alla barnen. Mina två och den nyas tre. Jag öppnar bildörren på Lillasysters sida och hon sträcker sig mot mig, blir jätteglad och ropar ”Mamma!”. Storebror sitter bak och jag når bara hans händer som han sticker fram under nackstödet. Vi håller händerna hårt. Pappan och hans nya går in och handlar och jag blir kvar med alla barnen tills de kommer tillbaka. Vi småpratar, jag och de 5 små. Hennes barn tittar nyfiket på mig och jag tittar lika nyfiket på dem.

Så kommer pappan och hans nya tillbaka. Jag säger hej då till barnen.

Efteråt. En stor tomhet. En stor sorg. För att jag snubblat på mina egna barn en lördagskväll. 5 minuter av smeka på kinden, hålla handen, prata lite om dagen. Sen åkte de bort, eller hem, hur man nu ser det.

Känslan sitter kvar. Som en tagg i hjärtat.

h1

Back in town.

januari 25, 2010

Helgen har varit bra. Bjudit på många skratt, bra backar, tokdans och ett och annat glas vin. Roligast var nog ändå när vi alla, 8 st, i stugan, knökade in oss i en bastu som var anpassad för fyra. Max. Oj oj oj, säger jag bara.

Idag måndag, önskar jag mig att det vore söndag. Vilodag. Trötthet är bara förnamnet. Jag får helt enkelt inse att jag inte är 25 och jag inte pallar trycket för en långhelg i fjällen.

h1

Vinst-Lotten.

januari 6, 2010

Kontrollbehovet sätter sina spår. Ibland utan att jag fattar hur tokigt det blir. Det är tur att jag har en så bra vän som jag har. En vän som kan vrida och vända på stenarna, kolla vad som finns under, få mig att förstå. Hon ger mig aha-upplevelser och insikter med en ödmjukhet som heter duga.

Update: Och som alltid när jag gjort rätt blir jag så lugn. Känner ingen stress. Bara lugn.

h1

Mitt 2009.

januari 2, 2010

Januari

Söndagar utan barnen är skit. Följer mig hela året.

Barnen introduceras för den nya. Från att ha väntat länge tills denna dag, går allt nu tokfort. För mig.

Jag går på min första dejt sedan skilsmässan. Det blev inget, men dejtandet var i alla fall igång.

Jag åker på en skidresa som bjuder på mer än jag någonsin väntat mig. Jag känner mig kvinnlig och sedd. Och vill ha mer.

Februari

Jag börjar förstå att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att ha barnen på halvtid. Men samtidigt förstår jag också att jag kan lära mig att leva på detta sätt. För att jag måste.

Det är ett år sedan pappan ville skiljas.

Mars

Jag erbjuds ett spännande projektledarjobb. Känner att karriären är på rätt väg, vilket gör mig lycklig.

Storebror och jag åker till Romme för att åka skidor. Lyckan är maximal. För oss båda.

Lillasyster, snart 3, går in i sin trotsigaste period någonsin. Utmanande. Det är tur att jag älskar henne så mycket, för hur hade det annars gått?

Jag känner att jag kommit långt i skilsmässolandet. Att jag inte har mer att skriva om i bloggvärlden i detta ämne. Jag avslutar bloggen Linda med M&m.

April

En ny konflikt med pappan blommar upp. Jag behöver en ventil. Jag och mina små startas. Bitterhet är ett ord som finns och känns i hela min kropp. Härjar fritt.

Maj

Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av.

Jag fyller 37.

Sakta, sakta händer det saker i min och pappans relation. Bra saker.

Juni

För första gången någonsin är jag orolig för min egen hälsa. För att jag ska klappa igenom.

Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne.

Semestertiden för pappan och barnen. Jag har dem till låns under 48 timmar. Återlämningen är smärtsam. Som fan. Jag går sönder inuti.

Juli

Jag mår fortfarande skit. Jag håller mig över ytan med det är bara så att jag kan andas. Inget annat.

Semester. Äntligen semester. Med barnen. Jag återvänder så smått till livet.

Jag går på dejt. Jag ber till högre makter om att jag ska få hångla. Och blir bönhörd.

Augusti

Storebror börjar i skolan. Lillasyster sväljer en magnet.

Konflikt med pappan. Big Time. Samarbetssamtal hos familjerätten inleds.

September

Jag fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår jag.

Oktober

Jobbtempot är fruktansvärt högt. Men jag njuter av varje sekund. På jobbet lever jag.

Jag drar till Turkiet för att leva äkta charterliv under en vecka.

November

Pappan mår skit. Storebror börjar kissa i sängen. Nu gäller det att börja snacka med varandra. Pappan och jag. Och det gör vi. Vi är på rätt väg!

Jag önskar mig lite pirr i magen och får hjälp från oväntat håll.

Storebror börjar prata om skilsmässan. Det är jobbigt men bra. Pappans och min nya öppenhet ger resultat.

December

Jag går på dejt. Och tycker att det är trevligt.

Lillasyster är helt utan förvarning ut ur sin treårstrots. Fantastiskt!

Storebror ger mig en julklapp jag aldrig kommer att glömma. Presenten är som en titt rakt in i hans hjärta.

Jag går på dejt nummer två, tre och fyra. Jag avslutar året med att vara förälskad.

h1

All in.

december 31, 2009

Jag har träffat han igen. Och han är bra på alla sätt och vis. Jag kan vara mig själv, utan problem.

Men så händer det något i mig nu på förmiddagen, precis innan jag ska gå. Det blir jobbigt att prata, känns konstigt och jag får oro i kroppen. I bilen på väg hem tänker jag: ”Jaha, är det inte mer än så här? Ville jag bara åt nyhetens behag?”

Jag ringer till Tvillingmamman, hon som är så klok och mycket rättfram. I henne finns ingen plats för knussel. ”Fan Linda, du är bara rädd. Du stänger av och börjar tänka. Med huvudet. Sluta med det. Känn istället! ”

Så gör jag som hon säger, slutar tänka, ge mig hän. Slänger livbojen och backuplösningar.

Och vet ni, årets sista dag avlutas med att jag är förälskad.

h1

Tvillingmamman fixar ragg.

november 26, 2009

Fina, fina Tvillingmamman gick på fest i helgen. Där raggar hon upp en kille till mig. En lång, mörk och trevlig kille. 42 år. Har barn. Han verkade med på noterna och mitt telefonnummer delades ut för ett par dagar sedan.

Idag ringde han, mitt i storbaket med Lillasyster. Olägligt alltså. Men han var mycket artig och frågade när han kunde ringa igen. Det gillar jag skarpt; att han ringer igen och inte att jag ska ringa när jag inte är i en oläglig situation. Jag är för jämlikhet i mångt och mycket, men när det gäller flört så går jag helt klart igång på initiativ och självsäkerhet.

Så imorgon runt 8 bloggar jag inte. Då pratar jag i telefon.