Archive for the ‘vänner’ Category

h1

Utan barnen är jag ingenting.

januari 8, 2011

Snart tre år sedan skilsmässan var ett faktum. Tre år. Det är lång tid. Och fortfarande är det med stor sorg jag lämnar över mina barn för pappavecka.

Ibland, då och då till och med ofta, kan jag lura mig själv med att det är ok. Att jag reder mig även utan barnen. Speciellt då jag jobbar. Eller då jag träffar mina fina vänner och min familj. Men sanningen är nog ändå att i de stunderna kan jag inte grubbla. I de stunderna finns ett skyddslager på för att inte visa världen hur det egentligen är ställt. Det kanske är tur att jag fungerar på det viset. För att känna mycket hela tiden skulle jag nog inte klara av.

Hur som helst så är mitt liv inte helt utan barnen. Punkt.

Posted from WordPress for Windows Phone

h1

När kropp och huvud tänker olika.

november 27, 2010

Jag har två dagar kvar på mitt gamla jobb. Två dagar.

Igår var det after work som jag bjudit in till för att komma ut och ha det lite roligt en sista gång innan jag försvinner till nya utmaningar. Många kom. Många fler än jag någonsin väntat mig. Och jag blir så rörd att det är så eftersom jag inser att jag är omtyckt. Folk gillar mig. Både privat och arbetsmässigt. Jag får mycket bekräftelse på att det är just så.

Men ändå. Det är som om det finns vattentäta skott mellan alla mina fina vänner och mig själv. En stor fet vägg. För jag förstår inte i kroppen att de tycker så mycket om mig. Jag vet att det är så. Men jag känner det inte.

Med mina pojkvänner, även med barnens pappa, har det alltid varit på samma vis. Jag har vetat att de älskar mig. För att de sagt det. För att de visat det. Men jag har aldrig genomsyrats av det i hela kroppen. Ibland kanske, men långtifrån alltid.

Jag undrar varför det är så. Är det så här för andra med? Eller är det bara jag?

h1

Nytt jobb?

september 26, 2010

Fredagens eftermiddag tillbringade jag på intervju. En intervju för ett jobb jag inte sökt utan blivit tillfrågad om jag vill komma dit. Sen var det i och för sig finaste vännen som rekommenderade mig, men det gör mig inte desto mindre smickrad över förfrågan. Och spänd av förväntan är jag över att jag kan tänkas få detta jobb. Ett jobb som innebär mer ansvar och en utmaning som heter duga. Ett jobb där jag inte behöver pendla till Uppsala varje dag. Tusenlapparna extra i månaden är inte heller fy skam.

Nu håller vi tummarna! Ok?!

h1

Vänner och vänners vänner.

augusti 4, 2010

Jag har tillbringat några dagar hos finaste vännen och hennes man. De båda flyttade från mitt område till en annan stad för en liten tid sedan och när jag numer tillbringar tid med dem så blir det över några dagar och inte som innan över en middag med mycket vin.

Det är härligt att vara hos dem. Avslappnat. Där det är helt ok att vila lite på eftermiddagen om man skulle vilja. Och det är lätt att hjälpa till hos dem, där jag kan rota i alla skåp för att hitta en bra skål till salladen, utan att känna att jag är i vägen eller måste fråga om allt. Jag gillar det. Och jag känner också att de är glada för att deras vänner kommer och hälsar på även nu när de flyttat.

Vi var fler som var där. Revisorn från förra sommaren var en av de andra. Och det är något med honom. Han påverkar mig. Varje gång vi ses. Jag får liksom inte ut honom ur mitt system. Känner mig attraherad. Vill mer. Men det är stopp där. Jag vet ju det och därför blir det jobbigt att ha dessa känslor. Det stör mig. Mycket.

h1

Semester med och utan barn.

juli 24, 2010

Två veckor har passerat. Två veckor med barnen. Semester.

Gotland med härliga Camilla och hennes Peo, där hon och jag synkar och barnen leker bra med varandra. Sen vidare till min mamma och hennes landställe, där jag blir bortskämd som om jag vore liten igen och barnen får total uppmärksamhet från samtliga som befinner sig på landet. Underbart har det varit under dessa veckor.

Nu. Sista kvällen med barnen, imorgon blir det pappaveckor. 2 stycken. Jag har fortsatt semester i väntan på att återfå barnen. Oron börjar sprida sig i min kropp som så alltid då byten är på gång mellan mamma- och pappavecka. Nu kanske mer än vanligt eftersom jag inte har så mycket planerat inför mina egna semesterveckor. En dag här och en dag där har jag bokat in. Jag borde kanske styrt upp det bättre för mig, men jag håller öppet.

I mitt stilla sinne hoppas jag på att Mr X dyker upp och får plats i mina luckor. Dumdristigt tänkt av mig för vad är oddsen för att denna man dyker upp just på mina lediga dagar då jag inte har barnen när han lyst med sin frånvaro så länge?

h1

Ett stort tack till er alla!

juni 30, 2010

Vad fina ni alla är, som kommenterar, tycker till, delar med er av era egna liv, bekräftar och även får mig på andra tankar när så behövs. Jag är mycket tacksam för att ni finns här på min blogg. Mycket, mycket tacksam.

Jag skulle vilja svara till er, ha en dialog, vara personlig, för det är ni värda. Men. Detta men. Jag är för trött, slut efter långa dagar på jobbet, alternativt slut efter tiden med barnen. Kraften och orken räcker inte till. Inte just nu i alla fall.

Detta inlägg är alltså till er alla. För att ni finns.

Tack!

h1

Midsommarafton – som jag längtat.

juni 25, 2010

Idag väntar midsommarfirande med Tvillingmamman och hennes familj + en hel hög med andra människor. Förra året firades det på samma sätt med utan mina barn. I år är de med.

I år kommer även mina barn springa omkring på gräsmattan för att spela fotboll eller hoppa på studsmattan. I år kommer även mina barn somna i soffan sent, sent på fredagskvällen.

I år är midsommarafton mer hel än någonsin.

h1

Fixarhelg

juni 13, 2010

Helgen som nu snart har passerat har jag tillsammans med en kär vän tillbringat med att måla tak och väggar i min lägenhet. Nu sitter jag äntligen nedsjunken i min soffa. Jag är helt slut och har så ont i kroppen efter denna kraftansträngning. Och samtidigt sitter jag här och tittar på mina fina vita väggar och njuter. Det blev så fint!

h1

Systra mi.

juni 9, 2010

Idag kom min syster över. Vi kunde prata om det som varit. Jag berättade hur min syn var och var noga med att inte beskylla henne för någonting, bara utgå från mig själv. På ett sett är det bra att det tagit tid innan detta samtal kom till stånd eftersom jag nu har haft tid att tänka och vrida och vända på saker och ting. Era kommentarer har också varit av allra högsta vikt eftersom samtliga av er betonar vikten att vara ödmjuk, vilket jag hade som min största utgångspunkt idag när hon kom.

Och det gick så bra. Det känns som en stor tung sten har fallit från mina axlar. Tack alla ni som bollat detta med mig!

h1

Saker jag inte förstår.

maj 19, 2010

Födelsedagskvällen blev riktigt lyckad. Bästa vännerna fanns med. Firade. Skålade i rosé på härlig uteservering i Stockholm. Otippad kom kollegan med vän förbi. Verkligen otippat.

Kollegan. Han blir jag inte riktigt klok på. Status från hans sida är som förut. Men ändå hörs vi på något sätt varje eller varannan dag. Ibland sover jag över. På min sida av sängen. Aldrig på hans. Och jag undrar så varför han fortfarande vill ses. Vad får han ut av det? Vi är som vänner, fast ändå inte. Konstigt.

Men den största frågan är kanske ändå: Vad får jag ut av det? Spänningen kanske. För laddat är det mellan oss. Och detta spel kan jag spela med i eftersom jag faktiskt inte är förälskad i honom. Hade känslorna varit större, mer, hade priset varit för högt och jag hade lagt av för länge sedan. Men nu.

Jag spelar med.

h1

38 år, tårar och lite jävlar-anamma.

maj 15, 2010

Den här dagen börjar allt annat än bra. Ensamheten som jag annars också känner helger utan barn, smög sig först försiktigt på och slog sedan till med all kraft. Tjabom. Och så sitter jag här mitt i ensamhetsbubblan och tar mig inte ur.

Folk ringer och vill gratulera, men jag orkar inte svara, vara glättig och glad. När finaste vännen ringde pallade jag inte att svara för då hade jag brutit ihop. Och jag orkar inte det heller. Inte tillsammans med någon. Inte just nu.

Min mamma har varit borta under föregående vecka och kom hem i fredags. Då packade hon och maken bara om och drog till landet över helgen. Ett paket låg på mitt vardagsrumsbord när jag kom hem i fredags. Snällt. Men att öppna paket själv suger. Och varför drog hon bara iväg? Kunde hon inte stannat? Eller frågat ifall jag ville följa med? Fast hur ska hon kunna förstå vad jag vill när jag inte säger och beskriver vad som är viktigt för mig?

Och syrran som jag frågat ifall hon ville följa med under kvällen. Har tvekat med svaret under veckan, vilket betyder nej, men det säger hon inte. Jag får lista ut det själv genom det uteblivna svaret. Det gör mig ledsen. Och arg. Men även där har jag inte uttryckt min önskan att jag vill ha familj med. Att det är viktigt för mig. Så hur ska hon veta hur illa hon gör mig?

Och barnen. Jag saknar barnen. Deras gladhet över att det är födelsedag. Paket. Tårta. Och kramar. Fan vad jag saknar deras kramar här mitt i ensamheten.

Samtidigt känner jag att jag vältrar mig i självömkan. Att det är så förbannat synd om mig. Istället för att rycka upp mig.

Så nu jävlar. Musik på hög nivå. Ta mig ur bubblan. Förbereda mig för den trevliga kväll det kommer att bli. Tack alla ni som läser. Utan blogg hade jag aldrig kommit vidare så som jag faktiskt gör.

TACK, TACK, TACK.

h1

Det är nära nu.

maj 14, 2010

En svag oro rumlar omkring i min mage. Födelsedag i morgon. Jag har ordnat det med kära vänner omkring mig. Vi kommer ha trevligt.

Ändå finns den där. Oron. Första födelsedagen på mycket, mycket länge, om någonsin, där jag inte har någon som helst familj runt mig.

Vännerna är bra. De bästa. Men de är inte familj.

h1

Stor glädje

maj 13, 2010

Larvad som kommenterar på bloggen skickade presenter till mig för att jag på lördag fyller år. Hans omtanke rör mig till tårar flera gånger om. Och jag tycker det är så häftigt att jag fått vänner genom bloggen som betyder mycket för mig även utanför.

Larvad. Tack så hemskt mycket för din tanke och dina gåvor.

h1

Schemat fullt av roligheter

mars 3, 2010

Nu väntar några dagar fullspäckade med aktiviteter.

  • Ett dygn borta med jobbet. Teambuildning, lekar, bastu och bada vak står på schemat. Kul.
  • Fredag. Hem till Tvillingmamman. Tillsammans ska vi rida på ridskolan, något som kommer resultera i mycket ont i rumpan. På mig.
  • Lördag. Stora tjejfesten hemma hos mig. Skvaller, skratt, Sing Star, smink, snittar och sväng om på lokala haket. Oj vad jag längtat efter denna dag!

h1

Manliga vänner – finns de?

februari 24, 2010

Idag ska jag på middag hos en ny manlig vän. Och då betoning på vän. Jag har många tjejkompisar. Bra vänner är de, men jag saknar manliga vänner. Det ska bli spännande att se hur relationen utvecklar sig, ifall jag kommer att kunna prata om viktiga saker med honom, bolla idéer, få förklaring på hur killar funkar – egentligen och ge förklaringar på hur tjejer funkar – egentligen.

Men det är en svår balansgång mellan vänskap och annat när det är mellan tjej och kille tycker jag. Speciellt om båda är singlar, vilket vi är. Jag har inte alls intresse för honom på det viset, men kanske har han det för mig, vad vet jag.

Dagens uppgift kommer att bli att ha trevligt, men också vara mycket rak med vad jag är ute efter och vad jag vill.

h1

Blixtvisit till mammaliv.

februari 7, 2010

Igår när jag skulle åka till en av mina vänner så skulle jag först stanna till vid affären. Jag parkerar utanför och när jag slår igen bildörren ser jag pappan komma mot mig. Vi hälsar och jag frågar om barnen är med. Han pekar på deras bil och där sitter alla barnen. Mina två och den nyas tre. Jag öppnar bildörren på Lillasysters sida och hon sträcker sig mot mig, blir jätteglad och ropar ”Mamma!”. Storebror sitter bak och jag når bara hans händer som han sticker fram under nackstödet. Vi håller händerna hårt. Pappan och hans nya går in och handlar och jag blir kvar med alla barnen tills de kommer tillbaka. Vi småpratar, jag och de 5 små. Hennes barn tittar nyfiket på mig och jag tittar lika nyfiket på dem.

Så kommer pappan och hans nya tillbaka. Jag säger hej då till barnen.

Efteråt. En stor tomhet. En stor sorg. För att jag snubblat på mina egna barn en lördagskväll. 5 minuter av smeka på kinden, hålla handen, prata lite om dagen. Sen åkte de bort, eller hem, hur man nu ser det.

Känslan sitter kvar. Som en tagg i hjärtat.

h1

Back in town.

januari 25, 2010

Helgen har varit bra. Bjudit på många skratt, bra backar, tokdans och ett och annat glas vin. Roligast var nog ändå när vi alla, 8 st, i stugan, knökade in oss i en bastu som var anpassad för fyra. Max. Oj oj oj, säger jag bara.

Idag måndag, önskar jag mig att det vore söndag. Vilodag. Trötthet är bara förnamnet. Jag får helt enkelt inse att jag inte är 25 och jag inte pallar trycket för en långhelg i fjällen.

h1

Vinst-Lotten.

januari 6, 2010

Kontrollbehovet sätter sina spår. Ibland utan att jag fattar hur tokigt det blir. Det är tur att jag har en så bra vän som jag har. En vän som kan vrida och vända på stenarna, kolla vad som finns under, få mig att förstå. Hon ger mig aha-upplevelser och insikter med en ödmjukhet som heter duga.

Update: Och som alltid när jag gjort rätt blir jag så lugn. Känner ingen stress. Bara lugn.

h1

Mitt 2009.

januari 2, 2010

Januari

Söndagar utan barnen är skit. Följer mig hela året.

Barnen introduceras för den nya. Från att ha väntat länge tills denna dag, går allt nu tokfort. För mig.

Jag går på min första dejt sedan skilsmässan. Det blev inget, men dejtandet var i alla fall igång.

Jag åker på en skidresa som bjuder på mer än jag någonsin väntat mig. Jag känner mig kvinnlig och sedd. Och vill ha mer.

Februari

Jag börjar förstå att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att ha barnen på halvtid. Men samtidigt förstår jag också att jag kan lära mig att leva på detta sätt. För att jag måste.

Det är ett år sedan pappan ville skiljas.

Mars

Jag erbjuds ett spännande projektledarjobb. Känner att karriären är på rätt väg, vilket gör mig lycklig.

Storebror och jag åker till Romme för att åka skidor. Lyckan är maximal. För oss båda.

Lillasyster, snart 3, går in i sin trotsigaste period någonsin. Utmanande. Det är tur att jag älskar henne så mycket, för hur hade det annars gått?

Jag känner att jag kommit långt i skilsmässolandet. Att jag inte har mer att skriva om i bloggvärlden i detta ämne. Jag avslutar bloggen Linda med M&m.

April

En ny konflikt med pappan blommar upp. Jag behöver en ventil. Jag och mina små startas. Bitterhet är ett ord som finns och känns i hela min kropp. Härjar fritt.

Maj

Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av.

Jag fyller 37.

Sakta, sakta händer det saker i min och pappans relation. Bra saker.

Juni

För första gången någonsin är jag orolig för min egen hälsa. För att jag ska klappa igenom.

Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne.

Semestertiden för pappan och barnen. Jag har dem till låns under 48 timmar. Återlämningen är smärtsam. Som fan. Jag går sönder inuti.

Juli

Jag mår fortfarande skit. Jag håller mig över ytan med det är bara så att jag kan andas. Inget annat.

Semester. Äntligen semester. Med barnen. Jag återvänder så smått till livet.

Jag går på dejt. Jag ber till högre makter om att jag ska få hångla. Och blir bönhörd.

Augusti

Storebror börjar i skolan. Lillasyster sväljer en magnet.

Konflikt med pappan. Big Time. Samarbetssamtal hos familjerätten inleds.

September

Jag fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår jag.

Oktober

Jobbtempot är fruktansvärt högt. Men jag njuter av varje sekund. På jobbet lever jag.

Jag drar till Turkiet för att leva äkta charterliv under en vecka.

November

Pappan mår skit. Storebror börjar kissa i sängen. Nu gäller det att börja snacka med varandra. Pappan och jag. Och det gör vi. Vi är på rätt väg!

Jag önskar mig lite pirr i magen och får hjälp från oväntat håll.

Storebror börjar prata om skilsmässan. Det är jobbigt men bra. Pappans och min nya öppenhet ger resultat.

December

Jag går på dejt. Och tycker att det är trevligt.

Lillasyster är helt utan förvarning ut ur sin treårstrots. Fantastiskt!

Storebror ger mig en julklapp jag aldrig kommer att glömma. Presenten är som en titt rakt in i hans hjärta.

Jag går på dejt nummer två, tre och fyra. Jag avslutar året med att vara förälskad.

h1

All in.

december 31, 2009

Jag har träffat han igen. Och han är bra på alla sätt och vis. Jag kan vara mig själv, utan problem.

Men så händer det något i mig nu på förmiddagen, precis innan jag ska gå. Det blir jobbigt att prata, känns konstigt och jag får oro i kroppen. I bilen på väg hem tänker jag: ”Jaha, är det inte mer än så här? Ville jag bara åt nyhetens behag?”

Jag ringer till Tvillingmamman, hon som är så klok och mycket rättfram. I henne finns ingen plats för knussel. ”Fan Linda, du är bara rädd. Du stänger av och börjar tänka. Med huvudet. Sluta med det. Känn istället! ”

Så gör jag som hon säger, slutar tänka, ge mig hän. Slänger livbojen och backuplösningar.

Och vet ni, årets sista dag avlutas med att jag är förälskad.