Archive for the ‘singel’ Category

h1

Är det som fattas lösningen?

juni 19, 2010

Jag känner som oftast en tristess som är svår att ta sig ur. Ibland lyckas jag och då leker livet. Då känner jag på hur det kan vara.

Det är inte så att livet är jobbigt, bara tråkigt. Ekorrhjulet som snurrar på. Barnen ena veckan. Jobb andra.

Samtidigt som jag känner tristessen så får jag dåligt samvete över dessa känslor. Varför kan jag inte vara nöjd? Jag har ju de finaste barnen. Ett helt ok jobb. Stabil ekonomi. Bra vänner. Varför kan inte det räcka? Varför vill jag bara ha mer, mer och mer?

Det som fattas i det stora pusslet är såklart en man. En man som älskar mig, som jag kan utbyta det innersta med, få uppskattning av. Ja allt det där som man får när man lever som par, eller i alla fall ett förhållande.

Men i ärlighetens namn så tror jag inte en man är lösningen. Jag tror att jag skulle känna av alla de känslor jag känner nu även om jag träffade någon. Så vad är lösningen? Det funderar jag på nu.

h1

Shake my world.

juni 7, 2010

Försöker få ihop en bra personbeskrivning av mig själv på dejtingsidan. Allt annat än lätt. Skitsvårt faktiskt. Vill vara kort och koncis. Helst lite rolig också. Sådär med glimten i ögat.

Det går sådär.

h1

Damm och ragg

juni 3, 2010

Väggen är riven och dammet upptorkat. Delvis i alla fall. Grannar som gjort liknande ingrepp har berättat långa historier om hur de fortfarande hittar damm i sina gömmor. Vet inte ifall det säger saker om dammet i sig eller grannars förmåga att städa.

Sommaren har kommit och tillsammans med den reggade jag mig återigen på dejtingsida. Jag vill komma ut, bli uppvaktad och flirtad med. Så håll tummarna för att jag får många svar.

h1

Saker jag inte förstår.

maj 19, 2010

Födelsedagskvällen blev riktigt lyckad. Bästa vännerna fanns med. Firade. Skålade i rosé på härlig uteservering i Stockholm. Otippad kom kollegan med vän förbi. Verkligen otippat.

Kollegan. Han blir jag inte riktigt klok på. Status från hans sida är som förut. Men ändå hörs vi på något sätt varje eller varannan dag. Ibland sover jag över. På min sida av sängen. Aldrig på hans. Och jag undrar så varför han fortfarande vill ses. Vad får han ut av det? Vi är som vänner, fast ändå inte. Konstigt.

Men den största frågan är kanske ändå: Vad får jag ut av det? Spänningen kanske. För laddat är det mellan oss. Och detta spel kan jag spela med i eftersom jag faktiskt inte är förälskad i honom. Hade känslorna varit större, mer, hade priset varit för högt och jag hade lagt av för länge sedan. Men nu.

Jag spelar med.

h1

Mona Lisas leende

mars 28, 2010

Ofta när jag är ute på ställen där det kan raggas på får jag kommentarer från män, främst män men även ibland från kvinnor, att jag har ett sådant fint leende. Killar går tydligen igång på just leendet hos mig. Och så finner jag mig ståendes i min hall, där stora spegeln finns, flinandes för mig själv och undrar vad i helsike de faktiskt ser. För jag ser ett leende vilket som helst. Inget speciellt. Bara just ett leende.

Jag anser mig ju ändå som en intelligent kvinna och jag fattar således att min leende har något, som inte alla andra leenden har. Jag fattar det. Och just därför att jag fattar att det är så, så tycker jag att det är tråkigt att jag inte ser det själv. Det som andra ser. Att jag inte ser mitt eget leende. Varför är det så? Skulle jag tappa min ödmjukhet om jag till fullo fattade själv? Eller vad?

h1

Kollegan tappar stinget.

mars 12, 2010

I måndags fick jag följande sms från kollegan:

”Vill du sova över? Jag tror inte jag kan bidra med så mkt närhet dock, bara så du vet. Kan förklara sen. Men sällskap iaf. Kanske film? :-)”

(Jag förstod direkt vad det hela handlade om. Att han har känslor för en annan tjej (som just nu befinner sig på andra sidan jorden), något som han tidigare varit tveksam om, och att han nu inte vill ha ett sexuellt förhållande med mig. Inget konstigt med det. Öppenheten har funnits där hela tiden från båda.)

Min första tanke var att jag inte skulle åka dit. För vad skulle jag dit att göra? Men så åkte jag i alla fall. För att höra han berätta med egna ord, för sällskapets skull och för min egen bekvämlighet av att slippa åka till Stockholm från Uppsala sent på kvällen efter en lång arbetsdag.

Kvällen bjöd på film och sen prat. Han är bra att prata med kollegan. Jag övar liksom med honom. Att berätta om mig själv, säga vad jag tycker och tänker, ta plats och visar mina svagheter. Det är bra. Samtidigt känner jag mig lite utnyttjad. Att han har ändrat förutsättningarna och jag fortsätter ändå att komma, som en snäll liten hund.

Dubbla är mina känslor. Lika mycket som jag kan tänka mig att få hans sällskap för att slippa ensamheten och för att han är trevlig, lika mycket känner jag att jag slänger bort min tid. En tid jag kunde ha för att hitta någon annan som kan ge mig mer.

h1

Raka rör.

februari 28, 2010

Jobbveckan avslutades med att jag återigen träffade kollegan. Tredje gången på 7 dagar. Och däremellan har vi chattat och smygtittat på varandra i lunchmatsalen. Kan ju låta som om vi har något på gång och något är det ju helt klart, men det som är skönt är att vi båda vet att detta inte kommer att leda till ett förhållande. Däremot tycker vi båda om varandras sällskap och vi har otroligt kul tillsammans.

Och det är så skönt med denna rakhet där det inte finns plats för spekulationer, undringar och spel.

Det är precis det som jag behöver just nu.