Archive for the ‘resa’ Category

h1

Jag ger en stark 4:a (av 5).

augusti 23, 2010

Händelsen i vågorna satte stora spår i mig, men som det verkar inga som helst spår i Storebror. För den fortsatta semestern har innehållit bad, bad och återigen bad. I poolen såsom i havet. Båda barnen har legat i som små sälar.

Och jag då? Ja, jag har njutit. Av att se deras glädje över att få bada i timmar utan att behöva gå upp för att de fryser. Och så har vi lekt. Bomben, findyken och gaffeln (fråga inte) har, av oss alla, presterats från kanten. För att inte prata om när jag har varit haj. Skräckblandad förtjusning har skådats hos båda barnen.

Men såklart har det varit bråk också. När barnen var tvungna att gå upp ur vattnet. Eller när Lillasyster och Storebror tröttnat på varandra efter en lång sommar utan andra barn att leka med. Eller när jag fick örongångsinflammation de sista dagarna och jag tvingade iväg barnen till apotek och läkare fast de istället ville ligga i vattnet.

Men på det hela. Fantastiskt!

h1

Varmaste dagen någonsin.

augusti 19, 2010

Första hela dagen tillbringades vid poolen. Lagom varmt under förmiddagen, så vid ettiden kommer vinden. En vind som inte svalkar. Inte det minsta. Utan en vind som är varm. Mycket varm. Vind från Afrika sas det. Jag har aldrig varit med om något liknande. Lite läskigt nästan.

Bildbevis på hur varmt det var (temperatur i skuggan!)

Enda svalkan som fanns att tillgå utomhus var poolen så där låg vi. Jag och barnen. Efter någon timme fick vi ta oss in och tillbringa seneftermiddagen på hotellrummet, sittandes på stengolvet, spelandes UNO under de hetaste timmarna.

h1

En överraskning som heter duga.

augusti 19, 2010

Höga var förväntningarna när jag väckte ungarna tidigt, tidigt på onsdagsmorgonen för att åka till Arlanda. Inget problem där inte att få upp de sömnvarma barnen. Resan ner gick bra och första doppet intogs efter snabb uppackning. Vädret soligt som sig bör med härliga 28 grader.

En del av den stora poolen där vi tillbringade vår tid.

På morgonen därpå då vi glatt tågade ner till frukostbuffén så står han plötsligt där. Som gubben i lådan – min älskade pappa. Haj Gomman! säger han på rungande skånska. Hakan trillade ner i golvet på mig, för detta var verkligen en överraskning som jag aldrig någonsin räknat med. Underbart!

Och barnen. De gillade skarpt att ha morfar omkring sig. 6 dagar tillsammans. Det längsta i sträck någonsin för dem.

h1

Sol och bad.

augusti 10, 2010

Väskorna står packade i hallen. Biljetter och pass finns i handväskan. Klockan är ställd på tidigt, tidigt.

Imorgon drar vi!

h1

Lite charter.

juli 26, 2010

Jag googlade och googlade, tänkte och tänkte: Vågar jag, kan jag, grejar jag det, blir det kul eller är det bara en fantasibild jag målar upp?

Tillslut tryckte jag ändå på bekräfta och betalade snabbt som attan.

Om drygt två veckor är det jag och barnen som sitter på ett flyg till sol och bad på Kanarieöarna.

h1

När askan kom i vägen för trippen.

april 15, 2010

Imorgon skulle min Parisresa inledas. Jag kan väl säga att jag i nuläget inte är så hoppfull att det blir av.

Kanske finns det någon högre makt som styr detta; kanske slipper jag bli rånad i en gränd i Paris, kanske hittar jag min drömprins under helgen, kanske behöver jag mina pengar till annat. Vem vet.

Det suger hur som helst.

h1

Nästa Paris.

mars 19, 2010

Annac skriver ett svar till mig och ger mig rådet att bara ta en helg för mig själv i Paris. Precis den sparken i baken behövde jag för att komma till skott. För tanken har funnits i mig i månader, att jag behöver komma iväg, vara själv, och just Paris har stått överst på min önskelista.

Så igår bokade jag mina flygbiljetter, ej ombokningsbara, till mitten av april. Fredag till måndag blir jag borta. Helt själv. I en stad jag aldrig besökt.

Och jag känner mig så stolt för att jag bokat mina biljetter. Att jag åker iväg, trots att jag fattar att dessa dagar av ensamhet kommer att bli jobbiga. Som fan. Men jag längtar också, just över att få komma bort, att faktiskt klara mig själv, att jag ska få göra stan.

h1

Back in town.

januari 25, 2010

Helgen har varit bra. Bjudit på många skratt, bra backar, tokdans och ett och annat glas vin. Roligast var nog ändå när vi alla, 8 st, i stugan, knökade in oss i en bastu som var anpassad för fyra. Max. Oj oj oj, säger jag bara.

Idag måndag, önskar jag mig att det vore söndag. Vilodag. Trötthet är bara förnamnet. Jag får helt enkelt inse att jag inte är 25 och jag inte pallar trycket för en långhelg i fjällen.

h1

Mitt 2009.

januari 2, 2010

Januari

Söndagar utan barnen är skit. Följer mig hela året.

Barnen introduceras för den nya. Från att ha väntat länge tills denna dag, går allt nu tokfort. För mig.

Jag går på min första dejt sedan skilsmässan. Det blev inget, men dejtandet var i alla fall igång.

Jag åker på en skidresa som bjuder på mer än jag någonsin väntat mig. Jag känner mig kvinnlig och sedd. Och vill ha mer.

Februari

Jag börjar förstå att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att ha barnen på halvtid. Men samtidigt förstår jag också att jag kan lära mig att leva på detta sätt. För att jag måste.

Det är ett år sedan pappan ville skiljas.

Mars

Jag erbjuds ett spännande projektledarjobb. Känner att karriären är på rätt väg, vilket gör mig lycklig.

Storebror och jag åker till Romme för att åka skidor. Lyckan är maximal. För oss båda.

Lillasyster, snart 3, går in i sin trotsigaste period någonsin. Utmanande. Det är tur att jag älskar henne så mycket, för hur hade det annars gått?

Jag känner att jag kommit långt i skilsmässolandet. Att jag inte har mer att skriva om i bloggvärlden i detta ämne. Jag avslutar bloggen Linda med M&m.

April

En ny konflikt med pappan blommar upp. Jag behöver en ventil. Jag och mina små startas. Bitterhet är ett ord som finns och känns i hela min kropp. Härjar fritt.

Maj

Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av.

Jag fyller 37.

Sakta, sakta händer det saker i min och pappans relation. Bra saker.

Juni

För första gången någonsin är jag orolig för min egen hälsa. För att jag ska klappa igenom.

Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne.

Semestertiden för pappan och barnen. Jag har dem till låns under 48 timmar. Återlämningen är smärtsam. Som fan. Jag går sönder inuti.

Juli

Jag mår fortfarande skit. Jag håller mig över ytan med det är bara så att jag kan andas. Inget annat.

Semester. Äntligen semester. Med barnen. Jag återvänder så smått till livet.

Jag går på dejt. Jag ber till högre makter om att jag ska få hångla. Och blir bönhörd.

Augusti

Storebror börjar i skolan. Lillasyster sväljer en magnet.

Konflikt med pappan. Big Time. Samarbetssamtal hos familjerätten inleds.

September

Jag fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår jag.

Oktober

Jobbtempot är fruktansvärt högt. Men jag njuter av varje sekund. På jobbet lever jag.

Jag drar till Turkiet för att leva äkta charterliv under en vecka.

November

Pappan mår skit. Storebror börjar kissa i sängen. Nu gäller det att börja snacka med varandra. Pappan och jag. Och det gör vi. Vi är på rätt väg!

Jag önskar mig lite pirr i magen och får hjälp från oväntat håll.

Storebror börjar prata om skilsmässan. Det är jobbigt men bra. Pappans och min nya öppenhet ger resultat.

December

Jag går på dejt. Och tycker att det är trevligt.

Lillasyster är helt utan förvarning ut ur sin treårstrots. Fantastiskt!

Storebror ger mig en julklapp jag aldrig kommer att glömma. Presenten är som en titt rakt in i hans hjärta.

Jag går på dejt nummer två, tre och fyra. Jag avslutar året med att vara förälskad.

h1

Med nyladdade batterier

oktober 18, 2009
Syrrans fina semestertår.

Syrrans fina semestertår

Härligt har det varit. Sol 6 dagar av 7. Glada barn som har badat så att de sett ut som russin och huttrat sig blåa om läpparna. Och att se lyckan i deras ögon har varit fantastiskt. Speciellt när Storebror kom på hur armtag fungerar tillsammans med bentag så pass bra att armpuffarna numer är ett minne blott. Eller när han fick till ett dyk som inte gjorde ont i magen.

Lillasyster är mer vild än tam i vattnet. Hoppar utan att tveka från kanten, dyker på huvudet, simmar under vattnet långa sträckor, gör kullerbyttor från kanten. Ibland skrämmer hon livet ur mig och jag får, som sig bör på en 3-åring, vara tokigt alert intill henne. Men glädjen hon utstrålar när hon badar gör allt vaktande i världen värt det. Många gånger om.

Och jag har hunnit andas, från vardagen och dess stress. Och där helkroppsmassagen var som pricken över i:et för total avslappning.

h1

Äventyr på bilsemester

augusti 16, 2009

Jag och barnen har bilat ner till Skåne för att där besöka min pappa, hans fru och min lillebror. På vägen dit så stannade vi en natt i Gränna. Tältade. På lokala campingplatsen.

Tältet slogs upp precis invid lekplatsen. Foppatofflorna togs på. Hela familjen var nöjd.

Så sovdags. Barnen somnar lätt, men inte jag. För oj vad det blåste. Jag trodde på riktigt att alla tältlinor skulle gå av och att vi skulle flyga iväg hela högen, med foppatofflor, polkagrisar och allt.

Morgonen därpå vaknar jag med grus i ögonen, men ändå så nöjd, eftersom vi fortfarande var kvar på campingen. Så packas tält och barn in i bilen för att fortsätta vår resa mot Skåne och efterlängtade morfar.

Då startar inte bilen. Stendöd. På en camping 30 mil från hemma. 30 mil från borta. På något sätt har jag startkablar i bilen. Ingen aning om varför, har aldrig använt dem, vet inte ens hur man gör, så jag traskar iväg till en stadig familjefar och ber flickaktigt om hjälp. Bilen startar och vi är åter på väg.

Hur som helst, jag är ju trots allt ingenjör (även fast jag inte kan något om startkablar) så fattar jag att jag bör köra en stund för att ladda upp batteriet och efter ca 45 minuter så kör jag av mot en bensinmack, kombinerat med lunchrestaurang (ifall vi nu skulle bli stående så finns både hjälp plus mat). Jag parkerar, stänger av motorn, provar att starta igen. Stendöd. Och så tittar jag mig omkring. Obemannad bensinstation. Tårar tränger upp i ögonen, för vad tar jag mig till mitt ute i ödemarken, själv med två barn? Jag blinkar bestämt bort tårarna. Detta är inte tillfället att bryta ihop på.

Och det är då som det är bra att inte vara i en storstad, för på restaurangen var de mycket företagsamma. Hjälpte mig att starta bilen, lotsa mig vidare till en mack med personal där de lovade att hjälpa mig att byta mitt batteri. På macken fanns inte rätt typ av batteri, men personalen där ringde runt till verkstäder och kollade upp var det fanns rätt typ och där de kunde byta batteriet på stört.

5 timmar senare var vi åter på väg.

Och barnen. Fantastiska barn! Klagade inte under hela tiden. Fann sig i situationen. Var nöjda med att läsa Bamse och Kalle Anka på en bensinmack i timmar.

h1

Nya äventyr väntar

juli 5, 2009

Jag fick inte hångla, men hade ändå en supertrevlig kväll. En sådan kväll där tiden bara flyger iväg och helt plötsligt tittar någon på klockan och utbrister ”Men klockan är ju halv tre!”.

Imorgon väntar nya äventyr för mig och barnen. Vi tre ska ta oss ut till en skärgårdsö och där ska vi tälta. Vi alla är mycket förväntansfulla inför detta äventyr och har längtat länge efter att komma iväg. Den första utmaningen för mig är helt klart hur jag ska få med mig all packning för tre personer som ska ha sovsäckar, liggunderlag och tält. Och så lite kläder också förståss. Så är det någon som imorgon på förmiddagen ser en sjukt svettig mamma med två ungar, med en gigantisk ryggsäck och hela vagnen fullproppad med allt annat utom barn, så är det förmodligen jag.

h1

New York

maj 14, 2009

Det är inte bara skit hela tiden. Jag har ju trots allt varit i New York.

NY-090514