Archive for the ‘livet’ Category

h1

Nu är det dags.

augusti 24, 2011

Det märks att jag lever på gränsen just nu. En liten händelse kan lätt svepa mig över kanten. Till fel sida. Från glad till ledsen i samma hastighet som en racerbil.Det är därför bra att jag fått en första tid hos en psykolog.

Förra gången jag gick och pratade gick jag i nästan ett helt år. Det var i samband med att jag skilde mig och då behövde jag en ventil där jag kunde gråta ut all min ångest, ta på all min ilska som kom i omgångar och för att jag helt enkelt skulle överleva förlusten av att ha mina barn varannan vecka och inte på heltid. Den gången handlade det om att jag skulle ta mig igenom skilsmässoprocessen och komma vidare ut i singelvärlden och som ensamstående med två barn.

Nu handlar det om något annat. Nu handlar det om mig. Bara mig. Det finns lite att jobba med. Nu är det dags.

Annonser
h1

När glädjen försvann.

augusti 22, 2011

Idag slog det mig. Att jag faktiskt inte mår bra. Att jag behöver hjälp.

I helgen har jag haft en fantastiskt rolig helg tillsammans med mina vänner. Det har varit fest, skoj och aktiviteter i en salig blandning. Från fredagseftermidagen till söndagseftermiddagen. Så kom tystnaden efter allt det roliga och jag dök rakt ner i mörkret. Ensamheten kom som ett brev på posten. Ledsenheten kändes men kom inte riktigt fram genom allt skydd. Och precis såhär är det för mig och har varit länge; jag måste fyllas med aktiviteter för att hålla mig över ytan, gör jag inte det hamnar jag i det apatiska, det svarta.

Så idag på jobbet. Stegen är tunga för att överhuvudtaget ta mig in. Väl på plats så orkar jag inte ta mig för någonting av vikt. Bara sitter av tiden. Kombinationen av att inte göra något och känslan av så många måsten i arbetet gör att jag känner mig dålig och illojal. Styrkan för att komma igång finns inte. Inte ens i närheten.

Istället googlar jag. Och tur är väl det. Mina symtom stämmer överraskande(?) väl in på nedstämdhet/depression alternativt stress/överarbetad. Mera googling och trådar utslängda för att få hjälp. Jag hoppas att jag får tid snabbt.

h1

Det är lättare att vara arg.

augusti 16, 2011

Idag kom tårarna när jag steg av bussen på min väg mot jobbet.  Jag har saknat mina tårar i den här processen. De har liksom inte kommut ut och förbi mitt pansarskal jag satt upp omkring mig som ett skyddshölje. Så nu äntligen är de på väg. Det är bra. Men det gör ont också. Som sagt förut: ”Det är lättare att vara arg.”

h1

Någon, jag och självheten.

augusti 15, 2011

Idag träffades vi och pratade. Bra prat. Om det som varit och varför. Kärleksfullt på ett sätt. Men även en del sanningar levererades som kändes både för mig och för honom. Värst för mig var när han berättade att han inte längre är attraherad av mig. Oj, oj den jävlar anamma tog skruv rätt in i hjärtat.

Nu är jag hemma. Tillbaka i soffan. Ensamhetens soffa. Nu sjunker jag ner i självömkan och tycker synd om mig själv för att jag är själv, själv, själv. Där inga sms kommer att plinga i telefonen, där ingen kommer att stryka mitt hår, där ingen kommer att kyssa mig intensivt.

Det är inte han jag saknar. Vårt uppbrott är bra. Det är någon jag saknar.

h1

Dag tre.

augusti 14, 2011

Jag är rastlös, ofokuserad och på ett mycket dåligt humör. Idag är det dag tre vilket, för mig, alltid är den jobbigaste. Nu gäller: autopilot på och bara få dagen gjord.

h1

I en annan tid.

augusti 12, 2011

Och i samma ögonblick så saknar jag honom. Hans läppar mot mina. Hur hans kropp följer min perfekt när vi somnar nära, nära. Hur han kan se på mig, med sina vackra ögon med de långa ögonfransarna. Hans sätt att säga till mig: ”Andas, Linda, andas.” när han ser hur stressad jag är. Han vackra röst när han sjunger för mig. Hans hand i min.

Det hade kunnat bli bra. I en annan tid.

h1

The Lovers.

augusti 12, 2011

Idag tog det slut. Kärlekssagan. Nu börjar singellivet igen. På gott och ont. Med skratt och gråt.

Det var mitt val att gå. Kanske borde jag varit tydligare där och då att min gräns låg så nära som den faktiskt gjorde. Då kanske han lättare skulle förstå att dagens händelse bara var det som fick min redan fyllda bägare att rinna över.

Vi ska prata han och jag. Om det som varit och hur det blev. Det känns viktigt för mig att få ett bra avslut, dels för att jag fortfarande tycker om honom, men också för att vi kommer att mötas igen eftersom vi har gemensamma vänner. Och gemensamma vänner vill jag fortfarande att vi ska ha.

Min tid med honom har lärt mig en hel del. Hur det känns att vara galet förälskad med pirret i magen och att inte kunna tänka på något annat än honom. Jag har också lärt mig att sätta mina villkor för vad som är jag. Var mina gränser går. Och så har jag för första gången någonsin litat på min magkänsla innan jag har blivit överbevisad om att den är korrekt.

Jag har mycket att tacka honom för och jag är glad för att vi fick denna tid tillsammans även om det slutade som det gjorde.