Archive for the ‘jobbet’ Category

h1

Ingen. Karriär. I. Världen.

april 21, 2010

Igår tog jag ytterligare ett steg för att mitt stressiga liv ska vara mindre stressigt. Jag gick helt enkelt till företagsläkaren och berättade att jag känner av stress och visar symtom genom att jag är mycket trött, får högt stresspåslag även för små obetydliga saker, tappar hår i mängder och känner ofta ett tryck över bröstet och därmed tungandad.

Jag ville att han skulle kolla upp mig, att jag inte har någon annan sjukdom som ger dessa symtom så att jag kan utesluta den oron och därefter bara fokusera på att stressen ska minska.

Fantastisk är han, företagsläkaren. Förminskade inte min oro, lyssnade, bekräftade och satte direkt upp mig för provtagning, därefter gav han mig telefonnummer till företagets kurator och sa åt mig på skarpen att ringa till henne för att få några samtal.

Jag känner mig nöjd för att jag nu själv stoppar framfarten jag gått fram med tidigare. Just nu orkar jag inte jobba på topp. Ingen karriär i världen är värd att jag ska klappa igenom och därigenom inte kunna ta hand om mina barn.

Ingen. Karriär. I. Världen.

h1

I min tankebubbla

mars 26, 2010

Hej jag lever. Och jag mår ganska ok. Inte bra, men ändå ok.

Det är som om jag har gått in i en ny fas. Av något nytt. Oväntat. Helt plötsligt finner jag mig sittandes hemma, själv, tänkandes. Utan att gå under av ensamhet.

Jag behöver denna tid för mig själv. För att orka med. Orka med allt.

Jobbet, där jag inser mer än någonsin att jag befinner mig på gränsen till vad som är bra och där jag faktiskt har gjort åtgärder för att dra ned på arbetsbördan. Mina krav på mig själv försöker jag också att minska på. Att jag just nu inte behöver prestera på topp. Det är svårt. Skitsvårt. Speciellt för mig som alltid vill vara omtyckt och göra bra ifrån mig. Nu övar jag på annat.

Killar. Relationer med dessa. Helt lagt ner. Behöver det inte nu. Ja, ja, skulle han med stort H dyka upp säger jag tack, men leta, nej det gör jag inte.

Barnen, mina fina barn. Jag längtar återigen efter dem mycket. Och njuter av att ha dem hemma. Att bara vara med dem. Inget annat som distraherar oss tre.

Bloggen har fått vila denna vecka. Kanske blir det fler. Jag vet inte. Däremot är jag helt säker på att jag inte har slutat blogga. Absolut inte. Men just nu tänker jag. Och för ovanlighetens skull tänker jag inte via er. Ovant men spännande. När jag tänkt klart återkommer jag.

h1

Schemat fullt av roligheter

mars 3, 2010

Nu väntar några dagar fullspäckade med aktiviteter.

  • Ett dygn borta med jobbet. Teambuildning, lekar, bastu och bada vak står på schemat. Kul.
  • Fredag. Hem till Tvillingmamman. Tillsammans ska vi rida på ridskolan, något som kommer resultera i mycket ont i rumpan. På mig.
  • Lördag. Stora tjejfesten hemma hos mig. Skvaller, skratt, Sing Star, smink, snittar och sväng om på lokala haket. Oj vad jag längtat efter denna dag!

h1

Trötthet som är brutal.

februari 14, 2010

Sedan i fredagseftermiddag har jag varit fruktansvärt trött. Jag somnar till Bolibompa medan barnen glatt sitter vakna och tittar. Jag går och lägger mig tidig och sover som en stock. När barnen vaknar får de återigen titta på tv fram till 8.30 då jag makar mig upp och lagar frukost till oss alla. Sen får jag några normala timmar innan tröttheten återigen slår till och jag går som i en dvala och ser fram mot nästa Bolibompatid.

Jag hoppas så att detta är sviterna från att jag var sjuk i mitten av veckan. Jag hoppas att det går över snart för att vara så här trött funkar inte i min hektiska jobbvecka som väntar.

h1

Hemma med tid för tankar.

februari 10, 2010

Jag är som sagt sjuk, vilket innebär att jag också är själv. Ensam. Jag gillar inte att vara just ensam, får mig att känna lite panik och en rastlöshet som ökar ju längre dagen går.

Fast denna gång tar jag också tillvara på tiden genom att tänka;

U. Vad vill jag med honom? Tankar som; Skulle jag kunna ha honom som älskare ändå? Skulle det räcka för mig? Skulle jag klara av det? Och hur förklarar jag det för honom i så fall? Eller är det bara att jag försöker hålla kvar det som jag kanske kan få av honom och ge vika på min kravspec?

U har väckt saker i mig som legat slumrande under lång tid. Fysiskt. Det är som ett uppvaknande på mer en ett plan och jag känner starkt att jag inte vill tillbaka till det slumrande stadiet igen. Sen behöver det inte vara U som upprätthåller det fysiska, det kan vara någon annan. Men fan, hur. HUR?

Som en bubblare i hela historien dyker mitt i denna veva en kollega upp och tar kontakt. Lite oskyldigt flirtigt. Men dock flirtigt. Jag har just nu stort behov av att bli bekräftad så för mig är det spännande och jag hakar på. Jag förstår att han är ett substitut för U, att jag ska ha något annat att tänka på. Men gör det något att det är just så? Eller springer jag från det ena till det andra och missar vad livet vill säga mig? Och vad är mitt ansvar inför kollegan?

h1

Min fantastiska mamma.

februari 4, 2010

Jag jobbar som bekant i Uppsala men bor i Stockholm. Det blir några mils pendling varje dag kan jag säga. Det innebär också att jag, de veckor jag har barnen, jobbar 6-timmarsdag och tar igen dessa timmar veckan efter då de är hos sin pappa. Det blir ett helvetes massa timmar.

Men så har jag mina snälla, snälla mamma till hjälp. Som trots att hon själv jobbar gärna ställer upp en morgon eller två och lämnar barnen på dagis och skola. Klockan 6 står hon innanför min dörr, redo att ta över de sovande barnen.

Utan henne hade det aldrig någonsin fungerat. Inte utan magsår i alla fall.

Jag kan lugnt säga att jag är lyckligt lottad.

h1

När jag blev Sr.

januari 29, 2010

Idag blev jag befordrad. Istället för research engineer kan ni nu kalla mig för Sr research engineer.

Ska jag känna mig gammal nu?

(Jag är stolt, mycket stolt, över min befordran. Dessutom gav det mig kännbart mer lön. Tjoho!)