Archive for the ‘flirt’ Category

h1

Raka rör.

februari 28, 2010

Jobbveckan avslutades med att jag återigen träffade kollegan. Tredje gången på 7 dagar. Och däremellan har vi chattat och smygtittat på varandra i lunchmatsalen. Kan ju låta som om vi har något på gång och något är det ju helt klart, men det som är skönt är att vi båda vet att detta inte kommer att leda till ett förhållande. Däremot tycker vi båda om varandras sällskap och vi har otroligt kul tillsammans.

Och det är så skönt med denna rakhet där det inte finns plats för spekulationer, undringar och spel.

Det är precis det som jag behöver just nu.

h1

När förnuftet försvann.

februari 22, 2010

Lördagen tillbringades med U. Lagade god mat, tände brasa och hade det bra helt enkelt. Däremot har min förälskelse tagit slut. Jag träffar honom gärna mer, lite sådär sporadiskt, men ett ”riktigt” förhållande kommer jag inte ha med honom. Och jag tror att det passar honom bra. Han är inte redo och jag tänker inte vänta.

Kollegan har säkerligen ett finger med i spelet för att jag så lättvindligt avfärdar U. Däremot vet jag direkt att kollegan och jag inte kommer att bli kära i varandra. Det är inte det som är grejen med honom och det är väl uttalat mellan oss båda.

Jag gillar spänningen. Där allt är hemligt med kollegan. Där U ringer när jag är hemma hos honom. När kollegan sms:ar när jag sitter i bilen med U (oj, vad stressad jag blev över det). På jobbet där bara han och jag vet, där vi kan flina åt varandra tvärs över matsalen och tänka saker som ingen annan skulle ana.

För att inte tala om alla bekräftelse jag får. Shit, den går jag igång på.

Samtidigt vet jag att jag balanserar på slak lina. Där allt det roliga kan falla platt ner. Ta slut närsomhelst. Och det kommer att kännas. Men idag vill jag bara leva, ha kul för stunden, njuta. Så jag är inte så snusförnuftig som jag brukar vara och på något vis känns det bra. Mycket bra.

h1

Farsen har kommit till stan.

februari 20, 2010

När jag blev singel och då jag började må någorlunda bra efter skilsmässan så sa jag alltid att jag skulle ha en hel hög killar. Där det skulle bli lite farsartat när någon av männen ringde precis då jag befann mig hos någon annan. Hittills har det inte varit så. Inte alls. Jag har varit glad om jag fått hångla lite då och då.

träffade jag U. Och det har ju varit en bergochdalbana. Därefter kom kollegan som en joker i leken och gav mig den distraktion som jag så väl behövde för att få en annan inställning till U och mina känslor för honom.

Idag: Är hos kollegan. Då ringer U.

Farsen har börjat.

h1

Hemma med tid för tankar.

februari 10, 2010

Jag är som sagt sjuk, vilket innebär att jag också är själv. Ensam. Jag gillar inte att vara just ensam, får mig att känna lite panik och en rastlöshet som ökar ju längre dagen går.

Fast denna gång tar jag också tillvara på tiden genom att tänka;

U. Vad vill jag med honom? Tankar som; Skulle jag kunna ha honom som älskare ändå? Skulle det räcka för mig? Skulle jag klara av det? Och hur förklarar jag det för honom i så fall? Eller är det bara att jag försöker hålla kvar det som jag kanske kan få av honom och ge vika på min kravspec?

U har väckt saker i mig som legat slumrande under lång tid. Fysiskt. Det är som ett uppvaknande på mer en ett plan och jag känner starkt att jag inte vill tillbaka till det slumrande stadiet igen. Sen behöver det inte vara U som upprätthåller det fysiska, det kan vara någon annan. Men fan, hur. HUR?

Som en bubblare i hela historien dyker mitt i denna veva en kollega upp och tar kontakt. Lite oskyldigt flirtigt. Men dock flirtigt. Jag har just nu stort behov av att bli bekräftad så för mig är det spännande och jag hakar på. Jag förstår att han är ett substitut för U, att jag ska ha något annat att tänka på. Men gör det något att det är just så? Eller springer jag från det ena till det andra och missar vad livet vill säga mig? Och vad är mitt ansvar inför kollegan?

h1

Allt eller inget.

februari 6, 2010

En sak som jag har svårt för är att uttrycka vad jag vill ha ut av ett förhållande, vad jag tycker är viktigt för mig. Svårt för att jag är rädd för att förlora det som jag eventuellt skulle kunna ha. Istället anpassar jag mig, följer med, ställer inga krav. Förminskar mig själv.

Det får vara slut på det nu. Nu sätter jag upp mina villkor för vad jag behöver för att må bra i ett förhållande.

1) Bekräftelse. Jag behöver det. Jag vill ha det. I form av telefonsamtal. I form av sms.  Jag vill känna mig åtrådd.

2) Närhet. Ofta och mycket. Att ta på varandra, att ha fysisk kontakt, är jätteviktigt för mig. Som en smekning över kinden, en strykning över armen när man samtidigt står och lagar mat ihop. Måste ha detta.

3) Kärlek. Såklart.

4) Sex. Bra sex.

5) Respekt. Mina åsikter är viktiga. Tål att lyssnas på.

Jag tror inte U är beredd att ge mig detta. Inte alla punkter i alla fall. Tråkigt tycker jag, för han har många rätt också. Jag kan förstå varför han inte kan ge mig det jag vill ha. Jag kan verkligen förstå det. Men det spelar ingen roll. Jag vill ha allt. Får jag inte det då får det faktiskt vara.

h1

När skillsmässoblogg blir dejtblogg.

februari 2, 2010

Jag har mina barn varannan vecka, U likaså. Däremot har jag bytesdag på fredagar och han på måndagar vilket innebär att vi bara kan träffas varannan helg. Inte så ofta kan man ju tycka, dessutom var jag i Vemdalen min förra barnfria helg.

Kontentan är att det var ett tag sedan vi träffades nu. Och vi hörs bara lite då och då i telefon. Jag tycker att det både är skönt och tråkigt att vi inte har tätare telefonkontakt.

Skönt för att jag är sjukt trött på kvällen då barnen har lagt sig, samtidigt som jag tycker det är svårt att lära känna någon över telefon. Jag vill helt enkelt se människan jag pratar med. Ha ögonkontakt, se kroppsspråket. Viktiga grejer för mig.

Sedan tycker jag att det är tråkigt eftersom jag blir osäker på vad han vill och är ute efter. Dessutom hinner mina känslor mattas av under tiden. Pirret blir inte lika pirrigt efter några dagar. Jag glömmer helt enkelt bort hur det var sist vi sågs.

Kanske analyserar jag för mycket (Tvillingmamman skulle definitivt påstå det) istället för att se tiden i an och vänta in helgens dejt. Troligtvis är det så.

h1

The Game.

januari 31, 2010

Helst skulle jag vilja skriva sms till U om hur mycket jag saknar honom. Hur jag längtar. Att jag ser fram emot att träffas nästa helg. Mycket. Men jag törs inte. Rädd för att vara för på. Skrämma iväg. Rädd för att inte få svar. Eller att inte få rätt svar, för vad gör jag då?

Denna balansgång. Detta spel. Jag vill inte spela, men samtidigt lämnar jag mig själv så sårbar om jag bara öppnar upp och visar mig själv.