Archive for the ‘Ensam’ Category

h1

Den här dagen suddar vi bort. Okey?

augusti 11, 2011

Idag har mycket som kunnat gå fel gjort så också. Materiella saker. Men dock skapar det problem.

Som elfelet som upptäcktes idag vid installation av ny spis. Jag förstår inte vidden av problemet mer än att någon elektriker behöver komma hit, mäta och göra rätt. Jag förstår däremot att det kan komma att kosta, både i tid och i pengar. Där det första är något jag inte har just nu och det andra använder jag mycket hellre på att göra fint i mitt kök.

Tiden. Jag är stressad för jobbet som börjar på måndag igen. Där en strategiplan ska trollas fram till på onsdag. Det korta varslet gör mig galen, trots att jag ändå vet att det är såhär det är. I ett annat liv hade jag tyckt att det var ok, till och med kul, men nu, ja, jag vet inte. Tillsammans med elen, som också bara måste lösas eftersom jag nu står helt utan spis och mikro, rinner bägaren över.

Idag önskar jag att jag haft en axel att luta mig mot. Att kunna gråta ut i någons famn. Att jag inte behöver ta alla beslut själv och där jag inte behöver ta kommandot över allting.

h1

Vårkänslor, kom till mig!

maj 1, 2011

Jag önskar så att jag kunde bli kär. Riktigt
kär med fjärilar i magen. Sådär kär som man ska va nu på våren.

Så kär vill jag bli.

h1

Om längtan efter DIG.

november 15, 2010

Jag har många vänner, bra vänner, en fin familj och jag har äran att ha de finaste barn jag någonsin kan tänka mig.

Trots det är jag ändå ensam. Ensam ända in i själen.

Jag saknar mycket att ha någon att dela min vardag med. En person jag kan vara trygg med. En person som intresserar sig för mig. En person som ser mig. Hela mig. En person som jag kan sitta nära i soffan och se på skitprogram på tv med. En person som kan hålla om mig när jag är ledsen.

Jag saknar mycket en person där jag kan skala av mig alla mina skyddslager och där jag istället kan visa allt det sköra som döljer sig där under. Bakom allt det starka.

h1

Skitveckan lider mot sitt slut.

november 5, 2010

Den här veckan har verkligen varit en riktigt skitvecka. Känt mig låg, orkeslös och längtat så förbannat mycket efter barnen. Överjävligt mycket. Inte blir det bättre av att hemmet ser ut som sju svåra år och där jag bara inte hittar energin för att ta tag i röran.

Det låga kan ha många förklaringar. Kanske alla samverkar med varsin bit. Jag orkar inte ens bry mig i det hela utan vältrar mig i självömkan med förhoppning att det vänder av sig själv denna gång.

När jag ändå håller på och gnäller så kan jag lägga till; jag skulle vilja vara sjukt snygg, 7 kg smalare och ha tuttar som pekar uppåt (fast de två sista kanske ingår i sjukt snygg?).

h1

Vänner och vänners vänner.

augusti 4, 2010

Jag har tillbringat några dagar hos finaste vännen och hennes man. De båda flyttade från mitt område till en annan stad för en liten tid sedan och när jag numer tillbringar tid med dem så blir det över några dagar och inte som innan över en middag med mycket vin.

Det är härligt att vara hos dem. Avslappnat. Där det är helt ok att vila lite på eftermiddagen om man skulle vilja. Och det är lätt att hjälpa till hos dem, där jag kan rota i alla skåp för att hitta en bra skål till salladen, utan att känna att jag är i vägen eller måste fråga om allt. Jag gillar det. Och jag känner också att de är glada för att deras vänner kommer och hälsar på även nu när de flyttat.

Vi var fler som var där. Revisorn från förra sommaren var en av de andra. Och det är något med honom. Han påverkar mig. Varje gång vi ses. Jag får liksom inte ut honom ur mitt system. Känner mig attraherad. Vill mer. Men det är stopp där. Jag vet ju det och därför blir det jobbigt att ha dessa känslor. Det stör mig. Mycket.

h1

Störda funderingar.

juli 27, 2010

På väg hem från Gotland hamnade jag och barnen bakom ett par som tillsammans hade 5 (eller var det fyra?) barn i varierande åldrar. Helt klart var att paret inte hade barnen gemensamt utan att det var två frånskilda som hittat varandra.

Paret och barnen skötte sig fin fint hela resan över. Inget hånglande som nykära kan göra, inget krångel kring barnen. Allt var väldigt harmoniskt. Trots detta så kände jag så starkt att jag inte gillade dessa två. Deras familjekonstellation. Kände avsmak för att de verkade så lyckliga i sin nya familj som semestrat tillsammans.

Och jag funderar så varför jag känner som jag gör. Jättekonstiga känslor tycker jag själv att jag har. Jag borde känna glädje över att det tydligen går att komma vidare, att det funkar fint med två familjer som slås ihop till en. Dessutom fattar jag att det där kan vara jag om några år. Jag fattar det.

Kanske är mina känslor ett yttrande för avundsjuka. Att de hade något som jag inte har. Kanske. Eller så är jag bara helt förstörd av mina erfarenheter som jag bär på. Eller så handlar det om det mest uppenbara – att jag inte alls är redo för förhållande som innebär en ny familjekonstellation.

h1

Lite charter.

juli 26, 2010

Jag googlade och googlade, tänkte och tänkte: Vågar jag, kan jag, grejar jag det, blir det kul eller är det bara en fantasibild jag målar upp?

Tillslut tryckte jag ändå på bekräfta och betalade snabbt som attan.

Om drygt två veckor är det jag och barnen som sitter på ett flyg till sol och bad på Kanarieöarna.