Archive for the ‘Ensam’ Category

h1

Räcka till.

september 18, 2011

Jag räcker inte till för mina barn. Jag räcker inte till på mitt jobb. Jag räcker inte till för mig själv.

Hur sjutton gör ni andra för att få ihop det?

h1

Första steget taget.

september 7, 2011

Psykologen satte samma diagnos som jag själv har satt. Depression. På ett sätt är det skönt att vi tycker lika hon och jag, att jag blivit bekräftad i att jag mår dåligt. På riktigt. Att det inte är något tramsgnäll jag håller på med utan att jag faktiskt har en tuff period.

Utan att jag bad om det fick jag också några handfasta råd för att inte hamna längre ner och istället kunna vända skutan åt rätt håll;

Rutiner. A och O. Men inte för hårda saker. Jag ska klara av dem. För mig gäller just nu:
• Då jag kommer hem från jobbet får jag inte sätta mig i soffan och slå på tv:n och försjunka ner i apatin utan i stället i 30 minuter göra något i hemmet. Jag har valt att jag ska laga mat till mig själv och äta den vid köksbordet. Därefter får jag se på tv om jag vill.
• Ligga i sängen senast klockan 10. Jag behöver min sömn och jag somnar också lätt om jag bara lägger mig och läser några sidor i min bok.

Två små rutiner. Jag börjar så.

h1

En dag i taget.

september 6, 2011

I morgon är det min första tid hos psykologen. Gudarna ska veta att det behövs nu. Får jag tippa själv kommer jag klassas som deprimerad. Jag har de klassiska symtomen; överjävligt trött, energilös (stundtals apatisk), glädjelös och ser ingen förändring på hur jag mår inom en överskådlig tid. Det ända som motsäger sig att jag skulle vara deprimerad är att jag just inser det själv.

Jag känner mig mycket dubbel i hur jag mår. Utåt sett visar jag upp en glättig fasad, där galna och roliga fasebookupdateringar varvas med ett glättigt yttre på jobb och med vänner. Det gör att jag känner mig falsk, inte sann, men samtidigt förstår jag att detta beteende håller mig över ytan. Nackdelen är att få verkligen vet hur det är, vilket minnimerar hjälpen runt omkring. På det här viset så måste jag styra upp min egen ensamhet, fixa att jag inte blir själv en helg utan barnen, vilket är skitsvårt att göra i dagsläget.

Jag hoppas så att hon jag ska träffa i morgon är bra och att hon har några konkreta råd att ge mig så att jag tar mig igenom veckorna till nästa gång vi ses.

h1

På fredag är de hos mig igen.

augusti 24, 2011

Två veckor utan barnen. Idag, tillsammans med allt det andra, gör det fysiskt ont i mig av saknad. Idag går jag sönder inuti.

h1

Det är lättare att vara arg.

augusti 16, 2011

Idag kom tårarna när jag steg av bussen på min väg mot jobbet.  Jag har saknat mina tårar i den här processen. De har liksom inte kommut ut och förbi mitt pansarskal jag satt upp omkring mig som ett skyddshölje. Så nu äntligen är de på väg. Det är bra. Men det gör ont också. Som sagt förut: ”Det är lättare att vara arg.”

h1

Någon, jag och självheten.

augusti 15, 2011

Idag träffades vi och pratade. Bra prat. Om det som varit och varför. Kärleksfullt på ett sätt. Men även en del sanningar levererades som kändes både för mig och för honom. Värst för mig var när han berättade att han inte längre är attraherad av mig. Oj, oj den jävlar anamma tog skruv rätt in i hjärtat.

Nu är jag hemma. Tillbaka i soffan. Ensamhetens soffa. Nu sjunker jag ner i självömkan och tycker synd om mig själv för att jag är själv, själv, själv. Där inga sms kommer att plinga i telefonen, där ingen kommer att stryka mitt hår, där ingen kommer att kyssa mig intensivt.

Det är inte han jag saknar. Vårt uppbrott är bra. Det är någon jag saknar.

h1

Dag tre.

augusti 14, 2011

Jag är rastlös, ofokuserad och på ett mycket dåligt humör. Idag är det dag tre vilket, för mig, alltid är den jobbigaste. Nu gäller: autopilot på och bara få dagen gjord.