Archive for the ‘delad vårdnad’ Category

h1

Fantastiska unge!

maj 7, 2010

Överlämningsdag idag. Från pappan till mig. Via skola och dagis.

Jag hämtar Storebror först. När jag kommer över skolgården ser jag honom på långt håll när han spelar bandy på gården. Han springer med klubban framför sig, försöker få in bollen i mål. Hans bästa kompis spelar också och hans pappa står redan vid planen och jag ser att han pekar på mig och samtidigt säger något till Storebror. Storebror tittar upp, vänder sig mot mig, slänger klubban och sätter fart mot mig.

Mamma! Maaammaaa! Och så kastar han sig upp i min famn. Vi kramas länge och hårt och jag får kämpa för att blinka tillbaka tårarna som kommer direkt.

Denna hämtning var speciell för mig. Mycket speciell. I vanliga fall blir Storebror glad, men mer än så är det inte.

Denna hämtning kommer jag minnas och vårda långt in i mitt hjärta. Länge. Länge.

Annonser
h1

Ge mig råd!

april 3, 2010

Det är pappans påsk med barnen. Trots det fick jag låna Storebror hela långfredagen för att vi två tillsammans kunde åka upp till Romme och ha en trevlig dag i skidbacken bara han och jag. Och det hade vi också. Precis som förra året.

Så överlämningen hemma hos pappan. Jag blir som vanligt inte inbjuden, får stå kvar i hallen. Visar en film tagen på Storebror när han åker i backen för pappan. Jag lämnar kläder. Hälsar och kramar såklart på Lillasyster. Jag är i hallen i 5-10 minuter.

I 5-10 minuter står också pappans nya i köket. Skramlandes med byttor och kastruller. Kommer inte ens ut i hallen och säger ett hej. Jag blir sjukt förbannad. Tycker att det hör till normalt hyfs. Att hon får bita ihop med allt hon känner och upplever för att uppträda som normala människor gör. Det vill säga: hälsa. Jag kräver inte mer. Har slutat kräva för länge sedan, eftersom det inte ger effekt.

Men jag gör såklart ingen grej av det. Kramar och pussar mina barn och säger hej då till dem.

Väl hemma tar ilskan tag i mig. Skriver ett ilsket inlägg på Facebook. En god vän kontaktar mig och säger att jag inte ska ödsla energi. Eftersom jag ändå inte kan påverka. Så jag sansar mig.

Sansningen gör att jag börjar tänka. Det gör också att jag blir ledsen. Så förbannat ledsen. För mitt i min ilska så har jag inte sett det som verkligen INTE hände i hallen. Att hon sa hej till Storebror. Välkomnade honom i hemmet. Ingen kontakt med honom över huvud taget. Och jag blir så förbannat ledsen för att det är så. Han borde få känna sig välkomnad av samtliga som bor med honom. Oavsett om hans mamma står i hallen.

Kanske blev det bra efter att jag gått. Jag har ingen aning. Såklart. Men känslan i mig är att det inte är så.

Och var ligger pappans ansvar? Han står, som alltid, bara tyst bredvid och ser på. Låter kvinnorna runt honom handla utan att han sätter gränser.

Och var ligger mitt ansvar? Ska jag bara notera vad som händer? Ska jag agera? Och i så fall hur?

h1

Varannan-veckas-liv

februari 28, 2010

Barnhelg. En bra barnhelg har passerat.

En återkommande tanke jag haft under helgen är hur väl vi ändå har anpassat oss för att leva varannan-veckas-liv. Det kunde jag aldrig i mitt liv ana att det ändå, trots allt, skulle bli ok. Två år tog det att komma hit och säkerligen kommer jag tycka att det suger och är förjävligt fler gånger senare i livet, men just nu är det just ok.

h1

Min fantastiska mamma.

februari 4, 2010

Jag jobbar som bekant i Uppsala men bor i Stockholm. Det blir några mils pendling varje dag kan jag säga. Det innebär också att jag, de veckor jag har barnen, jobbar 6-timmarsdag och tar igen dessa timmar veckan efter då de är hos sin pappa. Det blir ett helvetes massa timmar.

Men så har jag mina snälla, snälla mamma till hjälp. Som trots att hon själv jobbar gärna ställer upp en morgon eller två och lämnar barnen på dagis och skola. Klockan 6 står hon innanför min dörr, redo att ta över de sovande barnen.

Utan henne hade det aldrig någonsin fungerat. Inte utan magsår i alla fall.

Jag kan lugnt säga att jag är lyckligt lottad.

h1

Mask i magen. Igen.

januari 29, 2010

Storebror har begåvats med förmågan att lätt få mask i magen. Kan bero på att han antingen biter på naglarna eller har något finger i munnen. Äggen sprids på det viset, åker ner i magen, kläcks, ut i rumpan, kli och så en hand som ska ta bort kliet. Rundgång liksom.

Han får såklart maskmedel, det där röda, starka färgämnet som tar kål på maskarna men inte äggen. Konstant klippta naglar, byte av sängkläder, kalsonger, pyjamas hör också till botemedel, men ingenting hjälper.

Och jag blir tokig snart. Vill bara ha bort skiten. Därför blir jag extra arg när Storebror idag klagar på kli i rumpan och dessutom säger att det kliat flera dagar hos pappan. Pappan däremot har inte gjort något åt saken. Inte tittat, inte sagt något till mig, inte givit maskmedel.

Va fan, när blev jag ansvarig för maskarna?

h1

Snart är de hemma igen.

januari 28, 2010

Imorgon är barnen på ingång. Jag längtar mycket efter dem, att få snusa på dem när de ligger och sover, få massor av kramar och barn i knät, att åka pulka, att få höra om hur deras dagar har varit, få känna värmen från dem när de kryper upp i min säng mitt i natten.

De fattas mig när de är borta.

h1

När allt är nytt.

januari 3, 2010

Jag både älskar och hatar denna tid i början på något nytt. När det fortfarande kan gå hursomhelst. När osäkerheten varvas med total uppslukelse. Mina känslor har jag koll på, men hans. Hans.

Mitt kontrollbehov ligger och pockar på uppmärksamhet hela tiden. Jag puttar bort, vill inte vara den som kontrollerar längre, vill bara känna, men det är svårt att lära nytt. Samtidigt har jag ett stort övertag denna gång i tävlingen mot kontrollen, för idag vet jag vad jag tävlar mot.

Och mitt i all denna förälskelse kommer barnen hem. Jag både vill och inte vill. Kanske är det bra att landa i allt det nya med att bara vara mamma för några dagar. Det är det nog.