Archive for the ‘blogg’ Category

h1

Datorhaveri.

september 17, 2010

Min dator är paj. Bara så att ni vet. Smyger till mig lite smygsurf på jobbdatorn.

Återkommer.

h1

Ett stort tack till er alla!

juni 30, 2010

Vad fina ni alla är, som kommenterar, tycker till, delar med er av era egna liv, bekräftar och även får mig på andra tankar när så behövs. Jag är mycket tacksam för att ni finns här på min blogg. Mycket, mycket tacksam.

Jag skulle vilja svara till er, ha en dialog, vara personlig, för det är ni värda. Men. Detta men. Jag är för trött, slut efter långa dagar på jobbet, alternativt slut efter tiden med barnen. Kraften och orken räcker inte till. Inte just nu i alla fall.

Detta inlägg är alltså till er alla. För att ni finns.

Tack!

h1

38 år, tårar och lite jävlar-anamma.

maj 15, 2010

Den här dagen börjar allt annat än bra. Ensamheten som jag annars också känner helger utan barn, smög sig först försiktigt på och slog sedan till med all kraft. Tjabom. Och så sitter jag här mitt i ensamhetsbubblan och tar mig inte ur.

Folk ringer och vill gratulera, men jag orkar inte svara, vara glättig och glad. När finaste vännen ringde pallade jag inte att svara för då hade jag brutit ihop. Och jag orkar inte det heller. Inte tillsammans med någon. Inte just nu.

Min mamma har varit borta under föregående vecka och kom hem i fredags. Då packade hon och maken bara om och drog till landet över helgen. Ett paket låg på mitt vardagsrumsbord när jag kom hem i fredags. Snällt. Men att öppna paket själv suger. Och varför drog hon bara iväg? Kunde hon inte stannat? Eller frågat ifall jag ville följa med? Fast hur ska hon kunna förstå vad jag vill när jag inte säger och beskriver vad som är viktigt för mig?

Och syrran som jag frågat ifall hon ville följa med under kvällen. Har tvekat med svaret under veckan, vilket betyder nej, men det säger hon inte. Jag får lista ut det själv genom det uteblivna svaret. Det gör mig ledsen. Och arg. Men även där har jag inte uttryckt min önskan att jag vill ha familj med. Att det är viktigt för mig. Så hur ska hon veta hur illa hon gör mig?

Och barnen. Jag saknar barnen. Deras gladhet över att det är födelsedag. Paket. Tårta. Och kramar. Fan vad jag saknar deras kramar här mitt i ensamheten.

Samtidigt känner jag att jag vältrar mig i självömkan. Att det är så förbannat synd om mig. Istället för att rycka upp mig.

Så nu jävlar. Musik på hög nivå. Ta mig ur bubblan. Förbereda mig för den trevliga kväll det kommer att bli. Tack alla ni som läser. Utan blogg hade jag aldrig kommit vidare så som jag faktiskt gör.

TACK, TACK, TACK.

h1

Stor glädje

maj 13, 2010

Larvad som kommenterar på bloggen skickade presenter till mig för att jag på lördag fyller år. Hans omtanke rör mig till tårar flera gånger om. Och jag tycker det är så häftigt att jag fått vänner genom bloggen som betyder mycket för mig även utanför.

Larvad. Tack så hemskt mycket för din tanke och dina gåvor.

h1

I min tankebubbla

mars 26, 2010

Hej jag lever. Och jag mår ganska ok. Inte bra, men ändå ok.

Det är som om jag har gått in i en ny fas. Av något nytt. Oväntat. Helt plötsligt finner jag mig sittandes hemma, själv, tänkandes. Utan att gå under av ensamhet.

Jag behöver denna tid för mig själv. För att orka med. Orka med allt.

Jobbet, där jag inser mer än någonsin att jag befinner mig på gränsen till vad som är bra och där jag faktiskt har gjort åtgärder för att dra ned på arbetsbördan. Mina krav på mig själv försöker jag också att minska på. Att jag just nu inte behöver prestera på topp. Det är svårt. Skitsvårt. Speciellt för mig som alltid vill vara omtyckt och göra bra ifrån mig. Nu övar jag på annat.

Killar. Relationer med dessa. Helt lagt ner. Behöver det inte nu. Ja, ja, skulle han med stort H dyka upp säger jag tack, men leta, nej det gör jag inte.

Barnen, mina fina barn. Jag längtar återigen efter dem mycket. Och njuter av att ha dem hemma. Att bara vara med dem. Inget annat som distraherar oss tre.

Bloggen har fått vila denna vecka. Kanske blir det fler. Jag vet inte. Däremot är jag helt säker på att jag inte har slutat blogga. Absolut inte. Men just nu tänker jag. Och för ovanlighetens skull tänker jag inte via er. Ovant men spännande. När jag tänkt klart återkommer jag.

h1

Blogga med gräns?

januari 12, 2010

Jag har berättat för han (nä, nu får jag börja kalla honom för U), för U, att jag bloggar. För att det är en stor del av mig och det är dessutom en viktig ventil för mig att kunna skriva av mig, speciellt när det är något som är tufft och svårt. Jag kände mig lite mallig där och då när jag berättade, visste att det skulle kunna chocka lite att jag bloggade. Jag var också helt säker på att bloggen inte går att googla upp och hitta. Inte utan mycket letande i alla fall och med rätt sökord i texten, vilka jag inte delat med mig av.

Nu är jag inte riktigt lika säker längre, tycker att det finns vägar att hitta. Såklart. Allt pingbackande hit och dit mellan nya och gamla bloggen gör sitt till. Denna vetskap gör att jag känner mig lite hämmad i bloggandet. Att jag får tänka ett varv till vad jag bloggar om och på vilket sätt jag gör det. Vissa saker om mig passar helt enkelt inte att veta rätt upp och ner via en dator, när man precis har träffats. Vissa saker passar mycket bättre att berätta in real life.

Men det är svårt, för jag har så mycket tankar om allt detta nya; Varför gör han si, varför gör han så, vad tycker han nu, gillar han mig, eller inte, är det en fling, tänker han längre, tänker jag längre, vill han träffa mig snart igen, hur får vi in det med alla barnen, hur tänker han där, hur tänker jag där..?

Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Förslag?