Fokus på barnen.

Osäkerhet som drar tag i mig. Gammalt skit som poppar upp. Idag gäller det att hålla igång, inte stanna och tänka.

Fokus på barnen.

Annonser

När världarna byts.

Idag byts vuxenvärlden mot mammavärlden. Ett skifte som denna gång är tuff. Ett skifte som för med sig dåligt samvete och ledsenhet.

Jag borde njuta av att mina barn är hemma efter en vecka i Spanien med sin pappa. Istället möter jag dem med dåligt tålamod och tankar långt bort i fjärran.

Förnuft eller känsla?

Han har fått träffa barnen. Redan. Och det känns helt rätt. Inga konstigheter.

Samtidigt ringer det i öronen på mig alla de gånger jag förmanat pappan att inte låta barnen bli introducerade för tidigt. Eller alla de bloggar, böcker och tidningsartiklar som jag läst och som säger ”Skynda långsamt”.

Jag kan på intet sätt försvara mitt beteende. Jag kan inte backa upp detta med mer än att känslan säger ja.

Och varför säger jag ja? För att jag är kär? För att förnuftet inte styr?

Eller är det så att jag inte ska tänka så mycket utan mer bara gå på mina känslor?

5-årskontroll.

Lillasyster har passerat 5 och därför gjort den sedvanliga 5-årskontrollen på BVC. Sista gången innan skolan. Herregud vad stor hon blivit!

Så för minnets skull:

Längd: 108,2 cm (till hennes och min förtret, Vilda Musen kräver 110 cm)

Vikt: 17, 7 kg

Rita gubbe skulle det göras. Noga var det med gräset som gubben skulle stå på. Likaså med himlen. Tog säkert 15 minuter att fixa för henne. Gubben däremot gick på 10 sekunder. Han var liksom sekundär i hennes teckning.

Hoppa på ett ben, räkna till 10, koll av färgkunskap och kökunskap (tydligen viktigt att det går att vara lugn och stå i kö). Och så fick mamman skryta över sitt yrväder och berätta att Lillasyster både läser och skriver.

Spruta i armen. Lillasyster fnittrigt nervös (när blev hon så?) och satt nära mig i famnen. Gick hur bra som helst men öm kommer hon bli.

2006-04-24

Idag fyller Lillasyster 5 år. Lillfisen har blivit stor. Ingen bebis längre.

Hon älskar att vara med och laga mat och lyckan är extra stor då hon får skära med den vassa kniven. Hennes vilja är stark och de bestämda åsikterna gör att hon aldrig bär byxor. Någonsin.
Gosigare unge får jag leta efter och hennes bästa plats är i någons knä.

För fem år sen kom du till världen älskade m. Jag är mycket glad för att du valde mig till din mamma.
Jag älskar dig!

Utan barnen är jag ingenting.

Snart tre år sedan skilsmässan var ett faktum. Tre år. Det är lång tid. Och fortfarande är det med stor sorg jag lämnar över mina barn för pappavecka.

Ibland, då och då till och med ofta, kan jag lura mig själv med att det är ok. Att jag reder mig även utan barnen. Speciellt då jag jobbar. Eller då jag träffar mina fina vänner och min familj. Men sanningen är nog ändå att i de stunderna kan jag inte grubbla. I de stunderna finns ett skyddslager på för att inte visa världen hur det egentligen är ställt. Det kanske är tur att jag fungerar på det viset. För att känna mycket hela tiden skulle jag nog inte klara av.

Hur som helst så är mitt liv inte helt utan barnen. Punkt.

Posted from WordPress for Windows Phone

Mina älskade ungar.

Barnen. Äntligen hemma. Just nu är jag lite förälskad i mina egna barn. Där jag bara kan fastna i mitt eget stirrande på hur fina de är.

Det var länge sedan jag kände som jag precis nu känner för mina barn. Lyckan över att de har kommit till mig. Att jag får äran att ha dem.