Archive for the ‘arbete’ Category

h1

Vägg som banar väg?

maj 29, 2010

Idag ska en vägg rivas hemma hos mig. Mellan kök och vardagsrum. För att öppna upp min lilla, lilla lägenhet. Jag har sugit på karamellen länge ifall jag ska eller inte. Tänkt på allt merjobb det skapar; måla tak, måla väggar, lägga om golv, byta ut köket när jag ändå är igång(?). Ja listan kan göras lång.

Väggen som ska bort.

Kanske är tiden inte den allra bästa med tanke på hur sliten jag är. Säkert inte. Samtidigt ger denna förändring mig energi. Det händer NÅGOT. Livet går inte bara i sin stilla lunk.

Kanske kommer det fler förändringar när jag nu har börjat. Jag hoppas på det. Att jag orkar rycka tag i mig själv. Ta mig vidare.

För det vill jag. Vidare.

h1

När orken tar slut.

maj 25, 2010

Jag är trött. Så trött. Och det är bara tisdag. Nu känns det tungt. Nu gäller det att överleva. Fram till helgen, då kan återhämtning ske. Inte förr.

Onsdag, torsdag, fredag.

Tre dagar.

h1

Lugnet lägger sig över Solna

april 30, 2010

Glädjen och energin som kom till mig för några dagar har nu vandrat vidare. Det är ok ändå. Det var skönt att få smaka på hur det kan vara. En påminnelse.

Idag har jag fyllt i mina semesterveckor på jobbet. 6 långa veckor. 4 med barnen, 2 med mig själv. Bara en bråkdel av tiden är inplanerad ännu. Lite, lite stressad är jag över det. Speciellt de veckor då jag är själv. Shit vad ska jag göra då?

Men på något vis känner jag ändå ett lugn. Att det löser sig. Att allt löser sig. Livet. Kärleken. Jobbet.

h1

Mitt 2009.

januari 2, 2010

Januari

Söndagar utan barnen är skit. Följer mig hela året.

Barnen introduceras för den nya. Från att ha väntat länge tills denna dag, går allt nu tokfort. För mig.

Jag går på min första dejt sedan skilsmässan. Det blev inget, men dejtandet var i alla fall igång.

Jag åker på en skidresa som bjuder på mer än jag någonsin väntat mig. Jag känner mig kvinnlig och sedd. Och vill ha mer.

Februari

Jag börjar förstå att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att ha barnen på halvtid. Men samtidigt förstår jag också att jag kan lära mig att leva på detta sätt. För att jag måste.

Det är ett år sedan pappan ville skiljas.

Mars

Jag erbjuds ett spännande projektledarjobb. Känner att karriären är på rätt väg, vilket gör mig lycklig.

Storebror och jag åker till Romme för att åka skidor. Lyckan är maximal. För oss båda.

Lillasyster, snart 3, går in i sin trotsigaste period någonsin. Utmanande. Det är tur att jag älskar henne så mycket, för hur hade det annars gått?

Jag känner att jag kommit långt i skilsmässolandet. Att jag inte har mer att skriva om i bloggvärlden i detta ämne. Jag avslutar bloggen Linda med M&m.

April

En ny konflikt med pappan blommar upp. Jag behöver en ventil. Jag och mina små startas. Bitterhet är ett ord som finns och känns i hela min kropp. Härjar fritt.

Maj

Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av.

Jag fyller 37.

Sakta, sakta händer det saker i min och pappans relation. Bra saker.

Juni

För första gången någonsin är jag orolig för min egen hälsa. För att jag ska klappa igenom.

Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne.

Semestertiden för pappan och barnen. Jag har dem till låns under 48 timmar. Återlämningen är smärtsam. Som fan. Jag går sönder inuti.

Juli

Jag mår fortfarande skit. Jag håller mig över ytan med det är bara så att jag kan andas. Inget annat.

Semester. Äntligen semester. Med barnen. Jag återvänder så smått till livet.

Jag går på dejt. Jag ber till högre makter om att jag ska få hångla. Och blir bönhörd.

Augusti

Storebror börjar i skolan. Lillasyster sväljer en magnet.

Konflikt med pappan. Big Time. Samarbetssamtal hos familjerätten inleds.

September

Jag fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår jag.

Oktober

Jobbtempot är fruktansvärt högt. Men jag njuter av varje sekund. På jobbet lever jag.

Jag drar till Turkiet för att leva äkta charterliv under en vecka.

November

Pappan mår skit. Storebror börjar kissa i sängen. Nu gäller det att börja snacka med varandra. Pappan och jag. Och det gör vi. Vi är på rätt väg!

Jag önskar mig lite pirr i magen och får hjälp från oväntat håll.

Storebror börjar prata om skilsmässan. Det är jobbigt men bra. Pappans och min nya öppenhet ger resultat.

December

Jag går på dejt. Och tycker att det är trevligt.

Lillasyster är helt utan förvarning ut ur sin treårstrots. Fantastiskt!

Storebror ger mig en julklapp jag aldrig kommer att glömma. Presenten är som en titt rakt in i hans hjärta.

Jag går på dejt nummer två, tre och fyra. Jag avslutar året med att vara förälskad.

h1

Ska jag fylla tomrummet med känslor nu eller?

november 19, 2009

Mitt roligast jobbprojekt har haft stora slutpresentationen idag. Nu ekar det tomt i kroppen. Saknaden efter pulsen, uppmärksamheten och känslan av att göra ett viktigt och uppskattat jobb har redan infunnit sig.

Samtidigt förstår jag att det är bra för mig att inte jobba i detta tempo i en allt för lång tid. Jag förstår det verkligen. Men idag är jag ändå ledsen.

h1

Karriär med småbarn – går det?

oktober 5, 2009

Det ÄR mycket just nu. Jag är överhoppad av jobb såsom jag aldrig varit. Någonsin. Jag balanserar på gränsen till vad jag klarar av. Jag vet att det är så.

Men samtidigt, har jag sjukt roligt. Jag njuter av varje hektisk sekund som jag befinner mig på jobbet. Jag njuter av allt ansvar jag har fått. Jag njuter av att vara i centrum, att andra lyssnar på mig. Jag njuter av att jag får bestämma. Jag njuter av att jag gör ett bra jobb. Det är på jobbet jag är som lyckligast just nu. Där känner jag att jag lever. Intensivt.

Storebror och Lillasyster får i viss mån betala för att jag jobbar så mycket. Tålamodet tryter. Tröttheten tar över. Men jobbperioden är dock begränsad. Projektet är slut i början av november. En månad kvar.

Och vet ni. På lördag sticker jag och barnen till Turkiet tillsammans med en hel hög av släktingar. En vecka med sol och bad, charteruppträdande och all inclusive.

Där ska jag andas.

 

h1

Kanske, kanske inte

september 28, 2009

Humöret är inte på topp idag. Snarare tvärtom. Känner mig nerstämd och trött. Oron kryper i kroppen vilket gör att jag inte går och lägger mig trots att jag borde.

Kanske beror det på den långa och tunga arbetsdagen. Speciellt eftersom den avslutades med en flygresa med världens längsta och vingligaste inflygning som gjorde mig rädd. Kanske beror det på att Lillasyster är sjuk och befinner sig hos pappan. Kanske sakerna tillsammans gjorde att längtan blev lite för påtaglig.