Archive for the ‘arbete’ Category

h1

Räcka till.

september 18, 2011

Jag räcker inte till för mina barn. Jag räcker inte till på mitt jobb. Jag räcker inte till för mig själv.

Hur sjutton gör ni andra för att få ihop det?

h1

Historien på mitt nya jobb.

september 9, 2011

Jag började nytt jobb i slutet av förra året. Ett relativt litet företag, där jag är projektledare över ett fåtal personer, men desto fler kundorienterade projekt. Anledningen att jag tackade ja till jobbet var att jag saknade utmaningar på mitt gamla företag, att karriärstegen lutade alltför flackt, lokaliseringen och att jag blev smickrad över att jag blivit head huntad.

Som projektledare är jag mycket entusiasmerande, driven, lyhörd och mån om att mina medarbetare har det bra. Mina svagheter är att jag inte gillar konflikter, jag tycker det är jobbigt, och svårt, att vara hård då det närmar sig deadline och jag behöver kräva mer av mina medarbetare för att de ska leverera på tid.

På mitt gamla jobb har jag blivit mycket uppskattad för mina projektledaregenskaper, jag har fått befordringar och utnämningar, och jag har också många kollegor som numer är mina vänner även privat. Så när jag började mitt nya jobb gick jag in med den kanske naiva inställningen att ”alla gillar mig” och ”jag är duktig på det jag gör”. Och så blev det precis tvärtom.

Såhär i efterhand, snart 10 månader sedan jag började, kan jag se att min första dåliga tid på jobbet har berott mycket på att en av medarbetarna, som sökte det jobbet jag fick, som också är en mycket stark inofficiell ledare har påverkat gruppens inställning till mig. Hennes åsikter har blivit deras lag. Där skitsnack har varvats med att jag inte blivit medbjuden och tillfrågad på lunch eller fikaraster. Där min kompetens blivit ifrågasatt inför kunder och kollegor. Där information inte lämnats till mig bara för att jag ska framstå som okunnig.

Såklart förstår jag också min egen del i att det blivit som det blivit. Hur jag klampat på med mina kunskaper från det stora företaget och skulle implementera det i det lilla. Min önskan att styra upp i projekten som krockat så brutalt med forskningsmentaliteten. Jag förstår det.

Nu har den ”dumma” kollegan slutat sedan några månader tillbaka och det börjar hända saker på jobbet. Bra saker. Men det är också först nu som jag förstår hur hårt detta har tagit på mig. Hur detta har bidragit till stor del till att jag mår som jag gör just nu. Hur min självkänsla och mitt självförtroende rasat i botten.

Samtidigt är det fascinerande att en person kan påverka en grupp på detta vis. Och jävligt underligt att det kan tillåtas så pass länge som det tilläts.

h1

Äntligen en bra dag på jobbet.

augusti 18, 2011

En utmärkt jobbdag har passerat, vilket är skönt eftersom jag under en tid haft svårt att engagera mig på mitt jobb. Nu känner jag att energin på jobbet är på väg tillbaka och det gör mig glad.

Jag började på nytt jobb i slutet av förra året, där jag kom in i det lilla företaget med erfarenheter från det stora. Bara det var en chock, dessutom var området nytt för mig och det var mycket jag skulle lära mig. Uppe på det var det dålig stämning i min grupp som jag skulle projektleda, där en av medarbetarna uttryckligen ville ha den tjänst jag fått. Att säga att det första halvåret varit tungt är en underdrift minst sagt. Det har varit skittufft, och är det stundtals fortfarande. Mitt självförtroende som projektledare har också fått sig en rejäl törn där jag behövt ifrågasätta mina metoder och ifall jag är lämplig att vägleda folk.

Men idag har det varit en bra dag!

h1

Den här dagen suddar vi bort. Okey?

augusti 11, 2011

Idag har mycket som kunnat gå fel gjort så också. Materiella saker. Men dock skapar det problem.

Som elfelet som upptäcktes idag vid installation av ny spis. Jag förstår inte vidden av problemet mer än att någon elektriker behöver komma hit, mäta och göra rätt. Jag förstår däremot att det kan komma att kosta, både i tid och i pengar. Där det första är något jag inte har just nu och det andra använder jag mycket hellre på att göra fint i mitt kök.

Tiden. Jag är stressad för jobbet som börjar på måndag igen. Där en strategiplan ska trollas fram till på onsdag. Det korta varslet gör mig galen, trots att jag ändå vet att det är såhär det är. I ett annat liv hade jag tyckt att det var ok, till och med kul, men nu, ja, jag vet inte. Tillsammans med elen, som också bara måste lösas eftersom jag nu står helt utan spis och mikro, rinner bägaren över.

Idag önskar jag att jag haft en axel att luta mig mot. Att kunna gråta ut i någons famn. Att jag inte behöver ta alla beslut själv och där jag inte behöver ta kommandot över allting.

h1

När kropp och huvud tänker olika.

november 27, 2010

Jag har två dagar kvar på mitt gamla jobb. Två dagar.

Igår var det after work som jag bjudit in till för att komma ut och ha det lite roligt en sista gång innan jag försvinner till nya utmaningar. Många kom. Många fler än jag någonsin väntat mig. Och jag blir så rörd att det är så eftersom jag inser att jag är omtyckt. Folk gillar mig. Både privat och arbetsmässigt. Jag får mycket bekräftelse på att det är just så.

Men ändå. Det är som om det finns vattentäta skott mellan alla mina fina vänner och mig själv. En stor fet vägg. För jag förstår inte i kroppen att de tycker så mycket om mig. Jag vet att det är så. Men jag känner det inte.

Med mina pojkvänner, även med barnens pappa, har det alltid varit på samma vis. Jag har vetat att de älskar mig. För att de sagt det. För att de visat det. Men jag har aldrig genomsyrats av det i hela kroppen. Ibland kanske, men långtifrån alltid.

Jag undrar varför det är så. Är det så här för andra med? Eller är det bara jag?

h1

Jobbet är mitt!

oktober 13, 2010

Någon gång i december byter jag jobb. Från det stora bolaget i Uppsala till det lilla bolaget i Stockholm. Jag ser mycket fram emot det, fast i ärlighetens namn förstår jag nog inte vad jag ger mig in på. Och tur är kanske det, för annars hade det nog krävt mycket mer mod än den dos som jag idag besitter.

Nu väntar avslutning på gamla jobbet. Och överlämning till alla dem som mina uppgifter ska delas ut på. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det, men det ska nog gå. Det måste ju gå.

h1

Jag och elgrejer går inte ihop just nu.

september 27, 2010

Jag verkar ha dålig karma här hemma just nu eftersom allting går sönder. För vad sägs om följande:

  • Trasig taklampa i badrummet. Och ja, jag har provat att byta glödlampa. Typ 6 gånger. Det är inte där skon klämmer. Felet är tyngre än så.
  • Förra veckan spillde jag kaffe över min jobbdator. Allt blev svart. Tack och lov gick den att starta efter en halvtimme, men den är inte vad den varit. Musplattan funkar sådär är ett snällt uttryckt. Och ”klickfunktionen” funkar bara när den vill.
  • Min egen dator där sladden har haft glapp så till den grad att datorn inte gått att starta. För att inte tala om batteriets urladdningstid som i runda slängar är ca 1 minut.
  • Vattenkopplingen till tvättmaskinen läcker. Tillräckligt mycket för att jag inte ska våga köra tvättmaskinen då jag inte är hemma.
  • Spisen där två av fyra plattor fungerar. De andra två är isande kalla.

Nu har jag i alla fall tagit tag i datorn, som ni märker eftersom jag åter är kontaktbar vi internet. Nytt batteri är också beställt. De andra grejerna känns jobbiga. Jag kan ju inte lösa de problemen själv. Vilket försvårar det hela. Inte för att jag inte kan be om hjälp, men jag ska helst vara hemma då hjälpen anländer. Och det är jobbigt när jag jobbar 7 mil hemifrån.

h1

Vägg som banar väg?

maj 29, 2010

Idag ska en vägg rivas hemma hos mig. Mellan kök och vardagsrum. För att öppna upp min lilla, lilla lägenhet. Jag har sugit på karamellen länge ifall jag ska eller inte. Tänkt på allt merjobb det skapar; måla tak, måla väggar, lägga om golv, byta ut köket när jag ändå är igång(?). Ja listan kan göras lång.

Väggen som ska bort.

Kanske är tiden inte den allra bästa med tanke på hur sliten jag är. Säkert inte. Samtidigt ger denna förändring mig energi. Det händer NÅGOT. Livet går inte bara i sin stilla lunk.

Kanske kommer det fler förändringar när jag nu har börjat. Jag hoppas på det. Att jag orkar rycka tag i mig själv. Ta mig vidare.

För det vill jag. Vidare.

h1

När orken tar slut.

maj 25, 2010

Jag är trött. Så trött. Och det är bara tisdag. Nu känns det tungt. Nu gäller det att överleva. Fram till helgen, då kan återhämtning ske. Inte förr.

Onsdag, torsdag, fredag.

Tre dagar.

h1

Lugnet lägger sig över Solna

april 30, 2010

Glädjen och energin som kom till mig för några dagar har nu vandrat vidare. Det är ok ändå. Det var skönt att få smaka på hur det kan vara. En påminnelse.

Idag har jag fyllt i mina semesterveckor på jobbet. 6 långa veckor. 4 med barnen, 2 med mig själv. Bara en bråkdel av tiden är inplanerad ännu. Lite, lite stressad är jag över det. Speciellt de veckor då jag är själv. Shit vad ska jag göra då?

Men på något vis känner jag ändå ett lugn. Att det löser sig. Att allt löser sig. Livet. Kärleken. Jobbet.

h1

Mitt 2009.

januari 2, 2010

Januari

Söndagar utan barnen är skit. Följer mig hela året.

Barnen introduceras för den nya. Från att ha väntat länge tills denna dag, går allt nu tokfort. För mig.

Jag går på min första dejt sedan skilsmässan. Det blev inget, men dejtandet var i alla fall igång.

Jag åker på en skidresa som bjuder på mer än jag någonsin väntat mig. Jag känner mig kvinnlig och sedd. Och vill ha mer.

Februari

Jag börjar förstå att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att ha barnen på halvtid. Men samtidigt förstår jag också att jag kan lära mig att leva på detta sätt. För att jag måste.

Det är ett år sedan pappan ville skiljas.

Mars

Jag erbjuds ett spännande projektledarjobb. Känner att karriären är på rätt väg, vilket gör mig lycklig.

Storebror och jag åker till Romme för att åka skidor. Lyckan är maximal. För oss båda.

Lillasyster, snart 3, går in i sin trotsigaste period någonsin. Utmanande. Det är tur att jag älskar henne så mycket, för hur hade det annars gått?

Jag känner att jag kommit långt i skilsmässolandet. Att jag inte har mer att skriva om i bloggvärlden i detta ämne. Jag avslutar bloggen Linda med M&m.

April

En ny konflikt med pappan blommar upp. Jag behöver en ventil. Jag och mina små startas. Bitterhet är ett ord som finns och känns i hela min kropp. Härjar fritt.

Maj

Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av.

Jag fyller 37.

Sakta, sakta händer det saker i min och pappans relation. Bra saker.

Juni

För första gången någonsin är jag orolig för min egen hälsa. För att jag ska klappa igenom.

Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne.

Semestertiden för pappan och barnen. Jag har dem till låns under 48 timmar. Återlämningen är smärtsam. Som fan. Jag går sönder inuti.

Juli

Jag mår fortfarande skit. Jag håller mig över ytan med det är bara så att jag kan andas. Inget annat.

Semester. Äntligen semester. Med barnen. Jag återvänder så smått till livet.

Jag går på dejt. Jag ber till högre makter om att jag ska få hångla. Och blir bönhörd.

Augusti

Storebror börjar i skolan. Lillasyster sväljer en magnet.

Konflikt med pappan. Big Time. Samarbetssamtal hos familjerätten inleds.

September

Jag fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår jag.

Oktober

Jobbtempot är fruktansvärt högt. Men jag njuter av varje sekund. På jobbet lever jag.

Jag drar till Turkiet för att leva äkta charterliv under en vecka.

November

Pappan mår skit. Storebror börjar kissa i sängen. Nu gäller det att börja snacka med varandra. Pappan och jag. Och det gör vi. Vi är på rätt väg!

Jag önskar mig lite pirr i magen och får hjälp från oväntat håll.

Storebror börjar prata om skilsmässan. Det är jobbigt men bra. Pappans och min nya öppenhet ger resultat.

December

Jag går på dejt. Och tycker att det är trevligt.

Lillasyster är helt utan förvarning ut ur sin treårstrots. Fantastiskt!

Storebror ger mig en julklapp jag aldrig kommer att glömma. Presenten är som en titt rakt in i hans hjärta.

Jag går på dejt nummer två, tre och fyra. Jag avslutar året med att vara förälskad.

h1

Ska jag fylla tomrummet med känslor nu eller?

november 19, 2009

Mitt roligast jobbprojekt har haft stora slutpresentationen idag. Nu ekar det tomt i kroppen. Saknaden efter pulsen, uppmärksamheten och känslan av att göra ett viktigt och uppskattat jobb har redan infunnit sig.

Samtidigt förstår jag att det är bra för mig att inte jobba i detta tempo i en allt för lång tid. Jag förstår det verkligen. Men idag är jag ändå ledsen.

h1

Karriär med småbarn – går det?

oktober 5, 2009

Det ÄR mycket just nu. Jag är överhoppad av jobb såsom jag aldrig varit. Någonsin. Jag balanserar på gränsen till vad jag klarar av. Jag vet att det är så.

Men samtidigt, har jag sjukt roligt. Jag njuter av varje hektisk sekund som jag befinner mig på jobbet. Jag njuter av allt ansvar jag har fått. Jag njuter av att vara i centrum, att andra lyssnar på mig. Jag njuter av att jag får bestämma. Jag njuter av att jag gör ett bra jobb. Det är på jobbet jag är som lyckligast just nu. Där känner jag att jag lever. Intensivt.

Storebror och Lillasyster får i viss mån betala för att jag jobbar så mycket. Tålamodet tryter. Tröttheten tar över. Men jobbperioden är dock begränsad. Projektet är slut i början av november. En månad kvar.

Och vet ni. På lördag sticker jag och barnen till Turkiet tillsammans med en hel hög av släktingar. En vecka med sol och bad, charteruppträdande och all inclusive.

Där ska jag andas.

 

h1

Kanske, kanske inte

september 28, 2009

Humöret är inte på topp idag. Snarare tvärtom. Känner mig nerstämd och trött. Oron kryper i kroppen vilket gör att jag inte går och lägger mig trots att jag borde.

Kanske beror det på den långa och tunga arbetsdagen. Speciellt eftersom den avslutades med en flygresa med världens längsta och vingligaste inflygning som gjorde mig rädd. Kanske beror det på att Lillasyster är sjuk och befinner sig hos pappan. Kanske sakerna tillsammans gjorde att längtan blev lite för påtaglig.

 

h1

Jag mår bra.

september 26, 2009

Jag mår bra. Inte sjuk längre, men livet rullar på i ett hektiskt tempo som gör att jag somnar samtidigt med barnen. Och är inte de hemma så jobbar jag.

Snart lugnare tider.

h1

Lycka

september 5, 2009

Igår fick jag blommor på mitt jobb för min insatsats som projektledare. Det betyder jättemycket eftersom projektlederiet är helt nytt för mig och jag behöver feedback i alla dess former för att jag ska veta att jag är på rätt väg.

Jag blev skitglad helt enkelt!

h1

När ska jag fatta att jag är bra?

juli 2, 2009

Idag fick jag ett mail från chefen med texten: ”Kan du komma in till mig för ett kort möte nu under förmiddagen?” Ingenting annat. Jag får alltid en klump i magen av den här typen av mail, rannsakar mig själv vad jag borde gjort och inte gjort. Jag vet att jag gör ett bra jobb och att jag är omtyckt, men ändå så tror jag alltid det värsta. Knäppt, för jag kan inte påminna mig att hon någonsin sagt dåliga saker till mig efter ett sådant mail.

I alla fall så traskar jag in på hennes kontor med tanken att det är lika bra att få det gjort. Och vet ni vad?! Jag har fått en utnämning om att jag är en bra projektledare! Med en mycket fin nominering som gjorde att jag nästan började gråta.

Och så ingick en penningsumma också. Liten, men ändå. 

h1

För mycket av det goda?

maj 4, 2009

När kvällen kommer och barnen har somnat och jag får en liten stund för mig själv, så är tröttheten så brutal. Det är som om någon har slagit en klubba i huvudet på mig och slängt grus i ögonen. Det är först nu, över ett år sedan skilsmässan, som jag fattar att jag faktiskt blir helt slut av att vara ensamstående mamma.

Dagarna med barnen är så intensiva, där allt från lek och gos till matlagning och tvätt ska få rum på samma tid. Sen när de barnfria dagarna kommer då måste jag tokjobba. 12-timmarsdagar är inget ovanligt. Jag hittar ingen balans för hur i hela världen jag ska hitta tid för att återhämta mig.

Nu till helgen åker jag dessutom till New York. Jättekul! Men hur fan tänkte jag när jag bokade in den resan?