h1

Hur mycket ska jag lägga mig i?

maj 4, 2015

Jag får sms av m (som äntligen fick sin efterlängtade telefon på 9-årsdagen), där hon säger att hon längtar efter mig. Inget konstigt med det, det är bytesdag idag, och det kan ta någon dag att landa hos den ”nya” föräldern. När hon sen berättar att varken pappan eller nya är hemma utan bara alla barnen (den äldsta är 14) och de väntas hem vid halv tio-tiden, ringer jag upp henne. På andra sidan luren hör jag hur hon försöker hålla ihop, att inte gråta. På min sida av luren går mitt mammahjärtat sönder.

Pappan och nya har valt att gå på fotbollsmatch. Lämna barnen själva hemma. Kanske är det ok. Jag vet inte, men samtidigt skriker jag NEJ, det är inte ok. Pappan väljer också att vara kvar på matchen, efter att jag sms:at och berättat att m var ledsen, och efter att han pratat med m, som då sa att allt var bra. 

Vi gör alla våra prioriteringar. Jag gör mina. Pappan gör sina. Jag försöker att se objektivt på detta, att m kommer att överleva att vara ledsen under några timmar då pappa inte är hemma. Att hon har många syskon (egna och nyas barn) runt sig. Hon är inte själv. Hon har också fått sin telefon så nu kan hon ta kontakt när det behövs. 

Samtidigt blir jag så ledsen för att pappan väljer att gå på match första dagen de är hos honom efter en vecka hos mig. Pappan väljer att sitta kvar på läktaren trots att han vet att hans dotter är ledsen. Pappan väljer sig själv före henne. 

Det gör mig sorgsen. För hennes skull som blir kantstött av att det inte finns, i mitt tycke, en tillräckligt närvarande pappa. Det gör mig också sorgsen för att pappan kommer förlora i sin relation till m. Inte efter en gång. Inte efter två. Men efter tillräckligt många gånger av liknande situationer.

Det svåra är också vart gränsen går i hur mycket jag ska lägga mig i. Vad har jag för rätt att tycka och tänka kring barnens välmående på pappaveckan? Vart är pappans ansvar för sina handlingar och dess konsekvenser? Vart är mitt ansvar? 

4 kommentarer

  1. Hej! Har inte ”sett” dig på många år, men så såg jag din kommentarer hos Maja Gröddnos och kände igen signaturen. Klickade hit mig och så hade du efter långt uppehåll ett inlägg som var helt Spot on.

    Jag hade kunnat skriva var enda ord själv. Hur mina barns far i väldigt många lägen prioriterar på ett sätt som jag öht inte förstår.

    Och så sista stycket. Hur mycket ska jag lägga mig i. Var går gränsen.

    Brottas med samma funderingar, tankar och oro återkommande. Har förstås ingen patentlösning utan hållet tummarna för att saker reder sig.

    Men det gör ont för varje sms o samtal till mig under pappavecka. Självklart får de höra av sig precis när som helst. Men jag blir sorgsen när de upplever att de inte får svar/stöd hos pappan.


    • Hej själv! Jag har däremot följt dig lite i smyg hela tiden🙂
      Det är verkligen svårt att se på, stå bredvid, att bara finnas utan att fixa. Jag brottas med det hela tiden, ibland klarar jag det, ibland klampar jag in på pappans vecka.


  2. Åh! Äntligen är du tillbaka!
    Jag har undrat så hur du mår och hur livet ter sig!

    Jag tycker att du ska lägga dig i. Din och pappans relation är viktig, men ditt barns väl och ve är viktigare. Lita på din magkänsla. Ibland kan det vara bra att andas ut ilska (i en blogg eller hos en vän), för att sedan vara mindre känslostyrd i relationen/diskussionen med pappan.

    Kram från mig


  3. Hm jag läste din blogg förut , sen tappade jag bort dig
    Men åh va glad jag blev när jag av en slump hittade dig igen
    Nu är jag också skild min exman träffar inte sina döttrar i stort sett alls … Hans val tyvärr
    Kram T



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: