h1

Här och nu. Lägesrapport.

september 27, 2011

Nu har min resa påbörjats. Två samtal hos psykologen har resulterat i att jag förstår att jag inte mår bra. Och att jag inte gjort det under lång tid. Flera år kanske. Visst har det funnits glädje och lycka, men om jag skulle slå ut ett medelvärde så hamnar jag nog under en nivå vad som jag själv anser vara normalt och ok.

Jag har sjukt höga krav på mig själv. Att vara en bra mamma för mina barn, ge dem en bra grund att stå på, är så oerhört viktigt. Det viktigaste av allt. Allt annat hamnar efter. Men kanske behöver inte nivån ligga där den ligger. Kanske räcker lite mindre, utan att jag för den delen blir en dålig mamma. Men vad är rimligt? Vad är bra? Jag sneglar på andra föräldrar för att få se hur andra har det och ser glada fotbollsmammor, lekandes pappor och välstädade hem. Det gör inte min egen balansgång lättare.

Därutöver vill jag också prestera på mitt jobb. Vara duktig, synas, få beröm och bekräftelse. Jag vill bli någon.

Jag vill också vara en bra tjej, rolig, någon som man kan lita på. Inte en tjej som deppar ihop, grinar och tycker synd om sig själv.

Ja, ni hör ju. Det här går inte ihop någonstans. Det måste bli annorlunda.

 

5 kommentarer

  1. Oj. Jag är PRECIS där själv. Har nyligen börjat hos en kurator/psykolog igen, efter separationen för 2,5 år sen med barn inblandat. Kommer att följa dig om du fortsätter dela med dig.


  2. Gör ont att läsa att du inte mår bra, och dit steg att gå till en psykolog tror jag absolut är den rätta vägen!

    De där kraven, de är ett gissel. Hoppas du får hjälp att lägga ribban rätt, och att acceptera att du lagt den där.

    Tack för att du delar med dig.


  3. Usch! Visst kan man känna igen det. (fast för mig var det en diakon och inte en psykolog)

    Tänka på barnen….. jaha, där kom den igen: den obligatoriska tåren över alla krav och rädslan att inte fixa kraven så att exet ska få all rolig vårdnad…

    Tänka på arbetet…. Kul feedback! men varför sade inte han något? har jag misslyckats där? Det är nu alla kommer att se att jag är en bluff….. klump i halsen

    Tänka på kärlek framför spegeln…. varför ens försöka med den sura minen, vårtan just DÄR och alla nojjor… Vad skulle någonsin någon kunna se? Klump i halsen igen

    Kanske för barnkramen precis nu, minnet av kollegans imponerade nickning på jobbet när min insats nämndes och för att leendet i spegeln när mitt barn kittlar mig är rätt mjukt och fint…?

    Alla hemska krav har ju som tur också sin motsats i en förtjänst och dygd om vi bara tar oss mod att tänka efter..

    Vi får väl försöka våga peka på dem för någon annan som också behöver höra…

    Du är modig som vågar öppna dig… just för att du blottar en så vanlig känsla …men du har också en ny balkong utanför ditt nya vardagsrum..


  4. Hej!
    Jag hoppas du mår bra!
    //K


  5. Hej! Jag har läst din blogg då och då. Saknar dina inlägg! Hoppas att du mår bra.

    Ta hand om dig.

    Jenny



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: