h1

Historien på mitt nya jobb.

september 9, 2011

Jag började nytt jobb i slutet av förra året. Ett relativt litet företag, där jag är projektledare över ett fåtal personer, men desto fler kundorienterade projekt. Anledningen att jag tackade ja till jobbet var att jag saknade utmaningar på mitt gamla företag, att karriärstegen lutade alltför flackt, lokaliseringen och att jag blev smickrad över att jag blivit head huntad.

Som projektledare är jag mycket entusiasmerande, driven, lyhörd och mån om att mina medarbetare har det bra. Mina svagheter är att jag inte gillar konflikter, jag tycker det är jobbigt, och svårt, att vara hård då det närmar sig deadline och jag behöver kräva mer av mina medarbetare för att de ska leverera på tid.

På mitt gamla jobb har jag blivit mycket uppskattad för mina projektledaregenskaper, jag har fått befordringar och utnämningar, och jag har också många kollegor som numer är mina vänner även privat. Så när jag började mitt nya jobb gick jag in med den kanske naiva inställningen att ”alla gillar mig” och ”jag är duktig på det jag gör”. Och så blev det precis tvärtom.

Såhär i efterhand, snart 10 månader sedan jag började, kan jag se att min första dåliga tid på jobbet har berott mycket på att en av medarbetarna, som sökte det jobbet jag fick, som också är en mycket stark inofficiell ledare har påverkat gruppens inställning till mig. Hennes åsikter har blivit deras lag. Där skitsnack har varvats med att jag inte blivit medbjuden och tillfrågad på lunch eller fikaraster. Där min kompetens blivit ifrågasatt inför kunder och kollegor. Där information inte lämnats till mig bara för att jag ska framstå som okunnig.

Såklart förstår jag också min egen del i att det blivit som det blivit. Hur jag klampat på med mina kunskaper från det stora företaget och skulle implementera det i det lilla. Min önskan att styra upp i projekten som krockat så brutalt med forskningsmentaliteten. Jag förstår det.

Nu har den ”dumma” kollegan slutat sedan några månader tillbaka och det börjar hända saker på jobbet. Bra saker. Men det är också först nu som jag förstår hur hårt detta har tagit på mig. Hur detta har bidragit till stor del till att jag mår som jag gör just nu. Hur min självkänsla och mitt självförtroende rasat i botten.

Samtidigt är det fascinerande att en person kan påverka en grupp på detta vis. Och jävligt underligt att det kan tillåtas så pass länge som det tilläts.

5 kommentarer

  1. Grupppsykologi eller vad det heter. Jättetufft. Jag vet hur mycket jobbet på Orm-arbetsplatsen slet på mig.


    • Jag trodde inte att jag skulle bli så påverkad som jag blivit. Trodde inte att det skulle bryta ner mig. Gruppen har stor styrka. Helt klart.


  2. Vi är alla sååå delaktiga i samarbeten på en arbetsplats (andra grupper med såklart) och dessvärre är det alldeles för få personer som inser sin egen inverkan i en grupp.
    Det kan vara överjävligt att komma in som ledare i en ny grupp som du gjort, särskilt om det inte finns tydliga ramar och öppenhet från början.
    Det är bra att du ser din egen roll i det, samtidigt tycker jag det är viktigt att du inte tar det personligt. Det har mer handlat om dem och deras inställningar. Sen har du råkat hamna mitt emellan.
    Bra att det är förändringar på gång.
    Kramar


    • Ja, jag har verkligen hamnat mellan och jag blir arg när jag tänker på det. Hur det kunde tillåtas att vara såhär. Att jag inte sa till fortare, att min chef inte såg på en gång. Det har tagit så mycket kraft från mig, både personligt och rent yrkesmässigt.


  3. Du nämnde din ”rival” om tjänsten, men jag undrar vem som var på din plats före dig? Jag drabbades på en tjänst av att ingen vågade prata med mig förrän de hade kollat vilket förhållande jag hade till person x (för eller emot) När jag var neutral blev folk förbryllade och snackade lite – tills vi kände varann, så hur var det innan du kom? Har du månne drabbats av vakuum efter en tidigare person?

    Annars försök att borsta av dig och välj ut någon bra polare att gnälla hos med en Bourdeaux – ty om du gör ett bra jobb, vilket är uppenbart, så kommer det att blåsa över – speciellt som du säger att det redan börjat lätta nu när den kritiska och intriganta kollegan, med ledarpretentioner slutat.

    Som sagt: Du får bita i, och slå på oss som gillar dig, när helst du behöver – och ge oss konkreta problem som vi kan jobba med för din skull. (^_^).



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: