h1

Första steget taget.

september 7, 2011

Psykologen satte samma diagnos som jag själv har satt. Depression. På ett sätt är det skönt att vi tycker lika hon och jag, att jag blivit bekräftad i att jag mår dåligt. På riktigt. Att det inte är något tramsgnäll jag håller på med utan att jag faktiskt har en tuff period.

Utan att jag bad om det fick jag också några handfasta råd för att inte hamna längre ner och istället kunna vända skutan åt rätt håll;

Rutiner. A och O. Men inte för hårda saker. Jag ska klara av dem. För mig gäller just nu:
• Då jag kommer hem från jobbet får jag inte sätta mig i soffan och slå på tv:n och försjunka ner i apatin utan i stället i 30 minuter göra något i hemmet. Jag har valt att jag ska laga mat till mig själv och äta den vid köksbordet. Därefter får jag se på tv om jag vill.
• Ligga i sängen senast klockan 10. Jag behöver min sömn och jag somnar också lätt om jag bara lägger mig och läser några sidor i min bok.

Två små rutiner. Jag börjar så.

6 kommentarer

  1. Handfasta enkla råd, vad skönt. Även om man vet att man mår dåligt kan det vara svårt att veta vad man skall göra åt det.


    • Råd var precis vad jag behövde och det var skönt att inte behöva be om dem. Att de kom automatiskt. Visar att psykologen varit med förr.


  2. Känner igen efter-jobbet-apatin. Fast jag fastnar vid datorn i stället för framför TV:n. Och har man väl fastnat där är det svårt att komma därifrån. Tror att jag ska följa ditt exempel och inte tillåta mig själv att hamna där förrän 30 minuter efter att jag kommit hem.

    Får jag fråga en personlig sak? Du har ju ganska nyligt blivit singel efter ett förhållande. Hänger denna depression ihop med det på något vis? Typ att man kanske har den ”i kroppen” men att den går att hålla borta så länge man har glädjen från en pågående flirt/ett förhållande med sig. Men när man går därifrån så halkar man dit? Jag tror att det är så det funkar för mig med den här svackan nämligen.


    • 30-minutersregeln tror jag är bra. Det är inte så långt att man inte klarar av det, även om ångesten skulle sätta in. Och efter 30 minuter känner jag mig stolt för att jag klarat av det och kan sen ”unna mig” att sega ihop framför tv:n.

      Jag tror absolut att mitt avslut på min korta sommarrelation var det som fick bägaren att rinna över och ta mig till depressionens land. Hade jag haft en bra jobbsituation hade jag kanske kunnat hålla mig på rätt sida för då skulle en stabilitet finnas i livet. Nu finns varken stabilitet på mitt jobb (i form av trygga och bra arbetskamrater) eller en kärleksrelation att landa i. De två sakerna samtidigt fick mig (tror jag) att hamna där jag är idag.

      Jag hoppas att det går bra för dig Maja, att det vänder, och att du hittar massor med killar att flirta med (i värsta fall får du ta han med strumporna tills du hittar något annat ;-))


  3. Kanon med rutiner och att det är små steg du kan ta för att hjälpa dig själv. Bra jobbat vännen!!
    Nu är det din tur att bygga din stabilitet hos dig själv. Då kan allt vara rörigt runt omkring och du kan ändå må bra. Snart är du där, även omdu inte ser det själv än. I know…
    Kramar


    • Ja, nu är det min tid. Och det är på tiden.
      kram



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: