Archive for november, 2010

h1

När kropp och huvud tänker olika.

november 27, 2010

Jag har två dagar kvar på mitt gamla jobb. Två dagar.

Igår var det after work som jag bjudit in till för att komma ut och ha det lite roligt en sista gång innan jag försvinner till nya utmaningar. Många kom. Många fler än jag någonsin väntat mig. Och jag blir så rörd att det är så eftersom jag inser att jag är omtyckt. Folk gillar mig. Både privat och arbetsmässigt. Jag får mycket bekräftelse på att det är just så.

Men ändå. Det är som om det finns vattentäta skott mellan alla mina fina vänner och mig själv. En stor fet vägg. För jag förstår inte i kroppen att de tycker så mycket om mig. Jag vet att det är så. Men jag känner det inte.

Med mina pojkvänner, även med barnens pappa, har det alltid varit på samma vis. Jag har vetat att de älskar mig. För att de sagt det. För att de visat det. Men jag har aldrig genomsyrats av det i hela kroppen. Ibland kanske, men långtifrån alltid.

Jag undrar varför det är så. Är det så här för andra med? Eller är det bara jag?

Annonser
h1

Om längtan efter DIG.

november 15, 2010

Jag har många vänner, bra vänner, en fin familj och jag har äran att ha de finaste barn jag någonsin kan tänka mig.

Trots det är jag ändå ensam. Ensam ända in i själen.

Jag saknar mycket att ha någon att dela min vardag med. En person jag kan vara trygg med. En person som intresserar sig för mig. En person som ser mig. Hela mig. En person som jag kan sitta nära i soffan och se på skitprogram på tv med. En person som kan hålla om mig när jag är ledsen.

Jag saknar mycket en person där jag kan skala av mig alla mina skyddslager och där jag istället kan visa allt det sköra som döljer sig där under. Bakom allt det starka.

h1

Mina älskade ungar.

november 8, 2010

Barnen. Äntligen hemma. Just nu är jag lite förälskad i mina egna barn. Där jag bara kan fastna i mitt eget stirrande på hur fina de är.

Det var länge sedan jag kände som jag precis nu känner för mina barn. Lyckan över att de har kommit till mig. Att jag får äran att ha dem.

 

h1

Skitveckan lider mot sitt slut.

november 5, 2010

Den här veckan har verkligen varit en riktigt skitvecka. Känt mig låg, orkeslös och längtat så förbannat mycket efter barnen. Överjävligt mycket. Inte blir det bättre av att hemmet ser ut som sju svåra år och där jag bara inte hittar energin för att ta tag i röran.

Det låga kan ha många förklaringar. Kanske alla samverkar med varsin bit. Jag orkar inte ens bry mig i det hela utan vältrar mig i självömkan med förhoppning att det vänder av sig själv denna gång.

När jag ändå håller på och gnäller så kan jag lägga till; jag skulle vilja vara sjukt snygg, 7 kg smalare och ha tuttar som pekar uppåt (fast de två sista kanske ingår i sjukt snygg?).