h1

Vad är meningen?

oktober 31, 2010

Tänker mycket just nu på vad som är meningen med livet. Veckorna med barnen har jag inget problem med, då är det barnen som är den absoluta meningen. Men. Den andra veckan. Vad är meningen då?

Den barnfria veckan försvinner allt mitt driv som jag har då barnen är omkring. Ni vet, det där drivet som finns för att barnlivet är kantat av rutiner och en hel hög med måsten. Fast jag gillar det. Jag gillar vardagen.

Så åker de till sin pappa. Och livet pausas. Tristessen blir som en stor sten i bröstet. Hemmet förfaller. Och under helgerna gråter jag stilla inombords. Och jag orkar inte ta mig för någonting när väl apatin har tagit tag i mig. Energin som krävs för att gå en promenad, tömma diskmaskinen, läsa en bok eller vad som, blir bara för hög.

Så vad är meningen de veckorna när jag är själv? Svaret är kanske att meningen är JAG. Mig själv.

Men vem fan är jag? Jag har faktiskt ingen aning.

7 kommentarer

  1. Kan det kanske vara så att du blir rätt trött efter barnveckan med alla måsten och rutiner? Det brukar iaf göra mig apatisk så jag knappt ens tar mig in i duschen.
    Du gör ju två veckors tid med barnen på en vecka. Klart du behöver pajas lite däremellan.

    Sen förstår jag att du vill känna en mening med den tiden också. Kanske är det mkt som förändras m nya jobbet. En hel del tid frigörs ju. Som du kan ägna åt dig, bästa du!
    Många kramar


    • Fast jag tror faktiskt inte att det är så. Visst är jag trött efter en vecka med barnen (och jag klämmer inte in två veckor på en, jag försöker bara göra det som en (1) vanligt vecka) men det är också att barnen föder energi hos mig. Att de finns runt mig, rutinerna, kärleken.
      Det apatiska infinner sig främst på helgerna då jag har all tid i världen, utvilad. Jag fastnar i det ensamma och funderar då på vad som är meningen med ensamma-ensamma-veckas-livet.


  2. @ Lotten. Jag tror du har helt rätt. Jag känner igen mig helt och hållet i dusch-dilemmat.

    Sen kan man problematisera ordet ”meningen”. Dels tror jag att vi är en mening i oss själva för andra runt oss: ‘Jag är meningen för min dotter’, men precis som en mening består av olika ord oh bokstäver så skall man kanske ställa frågan vad är meningarna med livet; vilka verb finns, vilka adjektiv, vilka substantiv/personer finns? Bildar dessa andra ord?
    Att fastna i en mening kan vara vanskligt. många små, små meningar kanske är bättre ibland än en stor eftersom man kan tappa eller släppa de små utan problem.


    • Svaret till Lotten säger att jag inte känner igen mig i duschliknelsen.

      Däremot tror jag absolut att man ska ha flera meningar med livet. Gärna många små. De är de jag försöker hitta. Mina egna meningar med livet.


  3. @larvad. Vilken bra jämförelse. Tack för den!

    @ Linda, det där med pajas blev fel. Pausas ska det vara, förstås.


  4. Kanske dags att ta reda på det? Vilket tar sin tid. Lång tid, kantad med tristessångest, barnsaknad och ett jävla brottandet med sig själv.
    Men det är inte fel: Att ge sig själv chans att lära känna sig själv nu. Istället för senare när barnen flyttat.

    Det tar tid. det får ta tid.


  5. Jag känner igen det jättemycket. Har inte barn själv, men pluggar och jobbar och har en miljon hobbies, det vill säga är alltid i farten, och trivs med det. När jag plötsligt får för mycket tid över – får mindre jobb (har en timanställning) och det inte är så mycket schemalagt i skolan så tappar jag farten helt och hållet och orkar inte ens diska.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: