h1

Fantastiska BUP

oktober 16, 2010

Storebror har sedan skolstarten (då det nya hemmet med pappan utan bonussyskon och bonusmamma blev vardag) inte velat gå till sin pappa. Han gråter och uttrycker kraftigt att han inte vill. Detta har också smittat av sig till Lillasyster som gör likadant som hennes stora idol Storebror. Det hela är jobbigt både för mig, barnen och såklart för deras pappa.

Under denna tid har pappan och jag kunnat prata om detta. Kanske inte alltid i sin mest konstruktiva form, men dialogen har alltid funnit i alla fall (vilken stor skillnad det blivit det senaste året!). Nu har det dock gått lång tid och detta börjar tära på oss alla och jag har känt att jag famlar i mörkret för hur jag ska bete mig i denna situation och inte vetat hur jag ska stötta barnen på bästa vis.

Så igår ringde jag till BUP för att få råd hur jag, och vi, ska gå vidare.

På 15 minuter gav denna fantastiska kvinna på andra sidan telefonluren, mig så många konkreta råd och den riktning på vägen framåt som jag så länge saknat. De främsta råden var att vi alla; barnen, pappan och jag, sätter oss tillsammans och pratar om vad som känns jobbigt hos hemma hos pappan (inte som nu då jag pratar på mitt håll med barnen och pappan pratar på sitt). Kanske saknas det några grejer hemma hos pappan som ger trygghet när de är hos mig. Kanske ska några gosedjur följa med barnen när de byter hem? Kanske någon leksak? Kanske finns det någon rutin som barnen gillar hemma hos mig som de också vill ha hos pappan? Eller något annat. Detta ska vi tillsammans diskutera.

Kvinnan på BUP betonade också att Storebrors och Lillasysters reaktion är högst normal efter att ha haft en turbulent tid. Skilsmässan mellan mig och pappan, inflytt med den nya familjen och nu utflytt från den nya familjen. Mycket har hänt i livet runt pappaveckan. Och att mycket handlar om att det inte finns någon trygghet i hemmet, ingen stabilitet, men att det inte beror på pappans förmåga att vara en bra pappa, utan på situationen som barnen befinner sig i. Hon tyckte också att jag kunde boosta pappan med självförtroende i att han är en bra pappa. Och där är verkligen något jag kan ta till mig eftersom jag ibland har en underliggande ton i att det är hur pappan beter sig, eller inte beter sig, som är problemet. Och mindre självförtroende i sin papparoll är inte vad barens pappa behöver just nu. Tvärtom!

Efter samtalet med kvinnan på BUP blev jag lite gråtmild, över de konkreta råden, över att det kommer ordna sig. Och också över att Sverige är ett sådant fantastiskt land som tillhandahåller hjälp för vilsna föräldrar som mig.

 

8 kommentarer

  1. Handfasta konkreta råd. Som det skall va. Bra.


    • Precis vad jag behövde. En stor portion ödmjukhet besatt kvinnan på BUP också! Fantastiskt!


  2. Så skönt för dig (er) att få konkreta råd! Det gör ont i hjärtat att höra om Storebror. Här finns en Lillebror som säger liknande, men han är ändå hos sin pappa i pappaveckorna. Men får han en chans att tala om för mig att han vill till mig, tar han den. På måndagar, när jag har Lillasyster (i pappaveckorna) är det totalt förkrossande att hämta henne på dagis eftersom jag normalt sett ”springer på” Lillebror, och han sååå gärna vill följa med mig hem…

    Undrar om man kan få be om att få prata med en speciell person på BUP om man ringer dit? Du får gärna maila…

    kram


    • Det var verkligen skönt att få råden från BUP, det gjorde att min oro släppte en hel del eftersom jag har en känsla av att det kommer att ordna sig.
      Jobbigt för dig med Lillebror. En tanke jag får är ifall inte han också kan få hänga med den dagen då du ändå hämtar Lillasyster? Skulle det funka? Då kan han mammaboosta på måndagarna mitt i pappaveckan.

      På BUP fick jag bara prata med hon som just då hade telefontiden. Kanske hade jag tur och fick en som var fantastisk. Men jag tror säkert att man kan efterfråga en speciell person när man ringer men att man då kan få vänta lite längre innan man får hjälp.


  3. Grymt bra!
    Jag är själv livrädd att hamna i samma sits (att barnen inte vill åka hem till mig) lätt att man blir för snäll i stället och säljer sig. Att kunna ge varandra självförtroende i föräldrarollen känns super viktigt efter separationen, det tror jag stenhårt på.

    Heja!


    • Jag är också rädd för den dagen då barnen inte vill komma till mig. Jag skulle nog dö lite inombords och självförtroendet skulle hamna nere i källaren.
      Jag tror att det är bra om man kan hjälpas åt som vuxna i sina roller, stötta varandra. Men det är allt annat än lätt att samtidigt göra det under första tiden av en skilsmässa. Det är först nu, efter 2,5 år, som jag kan tänka tanken att stötta barnens pappa och även agera efter den tanken.

      Ps. Vad hände med din blogg? Nedlagd?


  4. Bup äger! Jag har haft såååå mkt hjälp därifrån under jobbiga tider. Tror nog att de flesta är bra. Sen är det förstås viktigt att kemin funkar om det ska va en längre kontakt.

    Lycka till när ni träffas tillsammans. Många kramar


  5. Jag blir avundsjuk, det är det enda jag kan säga. Lyllos dig!🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: