h1

Begravning.

oktober 3, 2010

I fredags var det begravning. Barnens gammelfarfar, dvs pappans farfar. För barnen var gammelfarfar den första i deras närhet som dött och för pappan och mig var det en självklarhet att de två skulle vara med på begravningen. För att döden är en naturlig del av livet och för att en begravning, speciellt då någon dött efter ett långt och rikt liv, kan vara en mycket fin ceremoni.

Begravningen var lugn och rofylld. Prästen gjorde en strålande insats där hon lotsade oss genom gammelfarfars liv. Lillasyster blev mycket ledsen i slutet av begravningen, men satt hos sin pappa, där de tillsammans kunde få närhet hos varandra under den sorgsna stunden. Storebror var mer samlad men för honom kom det ledsna under den efterföljande middagen då ett kort gick runt på gammelfarfar som var taget bara några dagar innan han gick bort.

Jag själv är mycket tacksam för att jag fick vara med på begravningen och att jag togs emot med öppna armar, trots att jag numer inte tillhör den delen av familjen. Jag är glad för att jag var med och delade upplevelsen med barnen och jag tror också att pappan tyckte det var skönt att jag fanns där eftersom han hade sin egen sorg att ta hand om mitt bland barnen.

5 kommentarer

  1. Fint att läsa. Jag håller med dig i dina/era tankar och vi gjorde samma sak när min pappa begrovs förra fredagen så både mitt ex och ex-svärmor var med.
    Det hela gick dessutom ännu bättre genom att A. hade med sig en klasskamrat.

    Men ni var modigare: M och m är mindre – det är en större risk. Att storebror reagerar efteråt var därför bra..och helt enligt ”kokboken”. De kommer vara tacksamma i framtiden över det ni gjorde.


    • Först: Jag är ledsen för din förlust. Att begrava sin pappa kan inte vara lätt.

      Sen: Tack för dina rader. De gör extra gott med tanke på ditt yrke. Och det kändes helt naturligt att ha dem med eftersom de har varit med under resans gång då gammelfarfar blivit mer och mer trött och sliten.


      • Jag tror det var värre för min mamma, men jag och min bror ”skötte oss”, och sköter oss och henne om än på håll. Att ge barnen minnet av en begravning och kanske t o m minnet av döden ger både bättre sorgearbete bättre relation genom att man får se flera delar ”nakna” hos varandra och får lättare att förstå varandras sätt att funka. Kul att få minnas gammelfarfar

        (min farfarfar ex föddes ju liksom 1855…..)

        (Usch! Är jag så ”gammal” trots att jag bara är 9 år äldre än du?😉


  2. Fint att höra att begravningen gick bra. Och säkert är det så att du fanns där som ett stöd för barnen då deras pappa stod mitt i sin egen sorg.

    Själv står jag inför att vara med på barnens farfars begravning om 2 veckor. Farfar var sjuk ganska länge (5 mån) och gick bort bara någon dag efter att barnen och jag besökt honom. Då hade barnen inte träffat farfar sedan i början på juli.


    • Vad skönt att ni hann med ett sista besök! Hoppas att det kommer att gå lika fint till som den begravningen jag var på i fredags.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: