Archive for oktober, 2010

h1

Vad är meningen?

oktober 31, 2010

Tänker mycket just nu på vad som är meningen med livet. Veckorna med barnen har jag inget problem med, då är det barnen som är den absoluta meningen. Men. Den andra veckan. Vad är meningen då?

Den barnfria veckan försvinner allt mitt driv som jag har då barnen är omkring. Ni vet, det där drivet som finns för att barnlivet är kantat av rutiner och en hel hög med måsten. Fast jag gillar det. Jag gillar vardagen.

Så åker de till sin pappa. Och livet pausas. Tristessen blir som en stor sten i bröstet. Hemmet förfaller. Och under helgerna gråter jag stilla inombords. Och jag orkar inte ta mig för någonting när väl apatin har tagit tag i mig. Energin som krävs för att gå en promenad, tömma diskmaskinen, läsa en bok eller vad som, blir bara för hög.

Så vad är meningen de veckorna när jag är själv? Svaret är kanske att meningen är JAG. Mig själv.

Men vem fan är jag? Jag har faktiskt ingen aning.

h1

Fantastiska BUP

oktober 16, 2010

Storebror har sedan skolstarten (då det nya hemmet med pappan utan bonussyskon och bonusmamma blev vardag) inte velat gå till sin pappa. Han gråter och uttrycker kraftigt att han inte vill. Detta har också smittat av sig till Lillasyster som gör likadant som hennes stora idol Storebror. Det hela är jobbigt både för mig, barnen och såklart för deras pappa.

Under denna tid har pappan och jag kunnat prata om detta. Kanske inte alltid i sin mest konstruktiva form, men dialogen har alltid funnit i alla fall (vilken stor skillnad det blivit det senaste året!). Nu har det dock gått lång tid och detta börjar tära på oss alla och jag har känt att jag famlar i mörkret för hur jag ska bete mig i denna situation och inte vetat hur jag ska stötta barnen på bästa vis.

Så igår ringde jag till BUP för att få råd hur jag, och vi, ska gå vidare.

På 15 minuter gav denna fantastiska kvinna på andra sidan telefonluren, mig så många konkreta råd och den riktning på vägen framåt som jag så länge saknat. De främsta råden var att vi alla; barnen, pappan och jag, sätter oss tillsammans och pratar om vad som känns jobbigt hos hemma hos pappan (inte som nu då jag pratar på mitt håll med barnen och pappan pratar på sitt). Kanske saknas det några grejer hemma hos pappan som ger trygghet när de är hos mig. Kanske ska några gosedjur följa med barnen när de byter hem? Kanske någon leksak? Kanske finns det någon rutin som barnen gillar hemma hos mig som de också vill ha hos pappan? Eller något annat. Detta ska vi tillsammans diskutera.

Kvinnan på BUP betonade också att Storebrors och Lillasysters reaktion är högst normal efter att ha haft en turbulent tid. Skilsmässan mellan mig och pappan, inflytt med den nya familjen och nu utflytt från den nya familjen. Mycket har hänt i livet runt pappaveckan. Och att mycket handlar om att det inte finns någon trygghet i hemmet, ingen stabilitet, men att det inte beror på pappans förmåga att vara en bra pappa, utan på situationen som barnen befinner sig i. Hon tyckte också att jag kunde boosta pappan med självförtroende i att han är en bra pappa. Och där är verkligen något jag kan ta till mig eftersom jag ibland har en underliggande ton i att det är hur pappan beter sig, eller inte beter sig, som är problemet. Och mindre självförtroende i sin papparoll är inte vad barens pappa behöver just nu. Tvärtom!

Efter samtalet med kvinnan på BUP blev jag lite gråtmild, över de konkreta råden, över att det kommer ordna sig. Och också över att Sverige är ett sådant fantastiskt land som tillhandahåller hjälp för vilsna föräldrar som mig.

 

h1

Magplågor

oktober 13, 2010

Mitt i allt det roliga får jag magkatarr from hell. I en kombination med förstoppad mage. Inte att leka med vill jag lova. Ont som tusan har jag haft. Efter läkarbesök plus ett antal besök på apoteket, så är jag nu med på banan igen. Inte helt bra. Men på god väg.

h1

Jobbet är mitt!

oktober 13, 2010

Någon gång i december byter jag jobb. Från det stora bolaget i Uppsala till det lilla bolaget i Stockholm. Jag ser mycket fram emot det, fast i ärlighetens namn förstår jag nog inte vad jag ger mig in på. Och tur är kanske det, för annars hade det nog krävt mycket mer mod än den dos som jag idag besitter.

Nu väntar avslutning på gamla jobbet. Och överlämning till alla dem som mina uppgifter ska delas ut på. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det, men det ska nog gå. Det måste ju gå.

h1

Begravning.

oktober 3, 2010

I fredags var det begravning. Barnens gammelfarfar, dvs pappans farfar. För barnen var gammelfarfar den första i deras närhet som dött och för pappan och mig var det en självklarhet att de två skulle vara med på begravningen. För att döden är en naturlig del av livet och för att en begravning, speciellt då någon dött efter ett långt och rikt liv, kan vara en mycket fin ceremoni.

Begravningen var lugn och rofylld. Prästen gjorde en strålande insats där hon lotsade oss genom gammelfarfars liv. Lillasyster blev mycket ledsen i slutet av begravningen, men satt hos sin pappa, där de tillsammans kunde få närhet hos varandra under den sorgsna stunden. Storebror var mer samlad men för honom kom det ledsna under den efterföljande middagen då ett kort gick runt på gammelfarfar som var taget bara några dagar innan han gick bort.

Jag själv är mycket tacksam för att jag fick vara med på begravningen och att jag togs emot med öppna armar, trots att jag numer inte tillhör den delen av familjen. Jag är glad för att jag var med och delade upplevelsen med barnen och jag tror också att pappan tyckte det var skönt att jag fanns där eftersom han hade sin egen sorg att ta hand om mitt bland barnen.