h1

Jag släppte. För fan, jag släppte.

augusti 20, 2010

Vi, eller rättare sagt jag, ville inte hänga vid poolen varje dag, så andra dagen begav vi oss iväg till en närliggande strand för att bada i Atlanten och göra fina sandslott i den svarta lavasanden. Jag hade sett framför mig, sådär lite romantiskt, hur vi skulle bada alla tre (pappa ville vara kvar på hotellet) i havet och bara ha det bra under förmiddagen.

Denna dag blåste det ganska mycket dock så Lillasyster ville inte bada utan valde själv att stanna på stranden då jag och Storebror tog ett snabbt dopp. Så ser jag vågen, en stor rackare som kommer in mot oss och jag håller i Storebror med båda mina armar och tar vågen i ryggen.

Kraften i vågen är enorm. Jag tappar direkt fotfästet och sugs under vattnet, med Storebror i famnen. Och så blir allt kaos. Balansen finns ingenstans och jag släpper Storebror ur mitt grepp. JAG-SLÄPPER-STOREBROR-UR-MITT-GREPP! Under vattnet. Så känner jag botten med fötterna. Hittar Storebror precis där jag lämnat honom, framför mig. Tar tag i honom och vi kommer tillsammans upp ur vattnet och kan dra in luften i lungorna.

Ångesten är momentan när jag inser att jag kunde ha förlorat honom där och då. Och det skulle helt och hållet vara mitt fel. Jag släppte taget. Om mitt barn. Fruktansvärt. Det trodde jag aldrig att jag någonsin skulle göra. Aldrig, aldrig, aldrig.

Men jag gjorde det.

Jag tackar så till högre makter, min lyckliga stjärna eller vad som för att det gick bra. Att han fanns där framför mig. Att Lillasyster ville vara kvar på stranden. Att allt gick väl. Känslan att jag släppte kommer jag få leva med under lång tid. Kanske för alltid.

11 kommentarer

  1. Du vet, på flygplan, skall man sätta på sig sin egen syrgasmask först, för att sedan hjälpa andra, inklusive sina barn. Det är samma sak här.


  2. KRAM


  3. Jag känner din ångest i ditt inlägg, med barn i samma ålder som dina så förstår jag hur hemskt det skulle varit om det hela slutat annorlunda. Tack och lov gick ju allt bra! Hoppas ni hade en fin semester trots det här.


  4. Oj, oj, oj, förstår din skräck! Men som Kerstin säger ovan, man kan inte rädda sina små om man inte räddar sig själv först. Så skönt att allt gick vägen och att ni kom undan med blotta förskräckelsen.

    kram!


  5. Det finns saker som vi gör instinktivt. Som bara görs utan att vi hinner tänka.
    Vatten har galet stora krafter som vi inte kan rå över. Kommer en stor våg så är det den som bestämmer. Och vi måste sätta oss själva i säkerhet, vilket både du och Storebror lyckligtvis kunde.
    Det viktiga är att ni fann varandra och att du kunde finnas där för honom sen.
    OCH jag förstår paniken. Inte tu tal om annat.
    Många kramar!


  6. Det krävs tur för att inget ska hända i ett liv. Förstår att du är tacksam. Man kan tyvärr inte agera perfekt i alla situationer. Men fy fan vilken ångest det är när man inser att man varit sekunder ifrån att ens barn försvunnit när man varit ansvarig för situationen. Usch.


  7. Ojdå. Känner igen paniken där. Och ångesten, men som Kerstin skriver, man måste rädda sig själv först för att kunna rädda andra sen. Men ändå, man vet ju aldrig vad som kunnat hända. Tankarna far i otäcka banor efteråt.


  8. Tack alla för era fina kommentarer!


  9. Jesses! Inte att leka med. Vilken skräck. Skönt att det gick bra.


  10. Nu känner ju inte jag Storebror och hur han är i vattnet, men man får inte heller glömma att han också växer och lär sig av det som händer.

    Du har givetvis varit med om fler stora vågor, men för honom, är det nog inte självklart att du har hela ansvaret – men väl en stor varm lycka att den bästa av mammor plötsligt fångar upp honom när han började tycka att det är läskigt och farligt, så: att du släppte honom var en reflex, att du tog tag i honom så fort du kunde var gott mamma-ansvar.


    • Tack fina du! Rätt in i hjärtat går din kommentar!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: