Archive for juli, 2010

h1

Störda funderingar.

juli 27, 2010

På väg hem från Gotland hamnade jag och barnen bakom ett par som tillsammans hade 5 (eller var det fyra?) barn i varierande åldrar. Helt klart var att paret inte hade barnen gemensamt utan att det var två frånskilda som hittat varandra.

Paret och barnen skötte sig fin fint hela resan över. Inget hånglande som nykära kan göra, inget krångel kring barnen. Allt var väldigt harmoniskt. Trots detta så kände jag så starkt att jag inte gillade dessa två. Deras familjekonstellation. Kände avsmak för att de verkade så lyckliga i sin nya familj som semestrat tillsammans.

Och jag funderar så varför jag känner som jag gör. Jättekonstiga känslor tycker jag själv att jag har. Jag borde känna glädje över att det tydligen går att komma vidare, att det funkar fint med två familjer som slås ihop till en. Dessutom fattar jag att det där kan vara jag om några år. Jag fattar det.

Kanske är mina känslor ett yttrande för avundsjuka. Att de hade något som jag inte har. Kanske. Eller så är jag bara helt förstörd av mina erfarenheter som jag bär på. Eller så handlar det om det mest uppenbara – att jag inte alls är redo för förhållande som innebär en ny familjekonstellation.

Annonser
h1

Lite charter.

juli 26, 2010

Jag googlade och googlade, tänkte och tänkte: Vågar jag, kan jag, grejar jag det, blir det kul eller är det bara en fantasibild jag målar upp?

Tillslut tryckte jag ändå på bekräfta och betalade snabbt som attan.

Om drygt två veckor är det jag och barnen som sitter på ett flyg till sol och bad på Kanarieöarna.

h1

Semester med och utan barn.

juli 24, 2010

Två veckor har passerat. Två veckor med barnen. Semester.

Gotland med härliga Camilla och hennes Peo, där hon och jag synkar och barnen leker bra med varandra. Sen vidare till min mamma och hennes landställe, där jag blir bortskämd som om jag vore liten igen och barnen får total uppmärksamhet från samtliga som befinner sig på landet. Underbart har det varit under dessa veckor.

Nu. Sista kvällen med barnen, imorgon blir det pappaveckor. 2 stycken. Jag har fortsatt semester i väntan på att återfå barnen. Oron börjar sprida sig i min kropp som så alltid då byten är på gång mellan mamma- och pappavecka. Nu kanske mer än vanligt eftersom jag inte har så mycket planerat inför mina egna semesterveckor. En dag här och en dag där har jag bokat in. Jag borde kanske styrt upp det bättre för mig, men jag håller öppet.

I mitt stilla sinne hoppas jag på att Mr X dyker upp och får plats i mina luckor. Dumdristigt tänkt av mig för vad är oddsen för att denna man dyker upp just på mina lediga dagar då jag inte har barnen när han lyst med sin frånvaro så länge?

h1

Från det ena livet till det andra.

juli 11, 2010

Barnen kommer hem idag efter två veckors semester med sin pappa. Ensamliv byts mot föräldraliv. Byten som alltid är jobbiga för mig. Idag extra mycket. Kanske för att de har varit borta så länge.

Och jag är ledsen. Och ännu ledsnare blir jag för att jag borde vara så glad. Så jävla glad för att idag kommer mina älskade barn hem.

Jag längtar enormt efter dem. Sprickfärdig är jag av längtan. Men ändå, denna sorg, tårar som bränner bakom ögonlocken. Det gör mig tokig. Jag vill inte ha det så här.

Fortsätter det så här behöver jag hjälp. Hjälp att ta mig ur denna spiral av svarta, tunga känslor.

h1

När är det min tur?

juli 8, 2010

Semestern närmar sig med stormsteg. Imorgon är sista dagen med jobb. Jag längtar. Mycket. Fast samtidigt som jag ser fram emot ledigheten så ökar ledsenheten i min kropp. För ledsen är jag. Någonstans långt där inne.

Just nu saknar jag mycket att vara förälskad. Att jag är uppskattad för att jag är jag. Att det plingar i telefonen med gulliga sms. Att hålla handen. Allt det där saknar jag och de sista veckorna har jag också känt en misströstan i att det kanske kommer ta tid. Kanske flera år innan förälskelsen finns där igen.

Jag ordnar det för mig så att mitt liv fylls av vänner, nära och kära. Barnen såklart. Men ändå, i barnfria veckor, så är det tomt när jag kommer hem, telefonen tyst och jag lägger mig ensam.

Allt det här gör att jag känner denna sorg. När är det min tur?

h1

Det här med att ha kontroll.

juli 1, 2010

Lillasyster fick nyligen en mycket kraftig reaktion på att hon blivit biten av myggor. Så pass kraftig att jag var tvungen att åka in med henne till närakuten där hon fick både en cortisonkur och antihistamin. Hon har varit känslig för myggbett tidigare år också men aldrig på detta sett som nu skedde. I och med detta så har hon nu fått medicin som hon ska ta varje dag förebyggande om hon vistas där mycket mygg finns.

Jag är säkerligen i oroligaste laget då det gäller mina barn. För jag oroar mig ofta för att det värsta kan hända och jag vill vara förberedd om så skulle vara fallet. Pappan ligger åt motsatt håll och det är väl bra eftersom han kan väga upp för mitt ibland hysteriska sett.

Men nu är han på landet för sin semester med barnen. Det kryllar av mygg. Och jag tror säkert att han tar Lillasysters känslighet på allvar. Jag tror det. Men ändå tycker jag att det är jobbigt. För jag kan inte vara där och se hur stora hennes myggbett blivit. Jag kan inte avgöra hur allvarligt det är. Jag måste lita på att pappan klarar av det själv.

Men att säga att jag tar det med ro, det är att komma med osanning.