Archive for juni, 2010

h1

Ett stort tack till er alla!

juni 30, 2010

Vad fina ni alla är, som kommenterar, tycker till, delar med er av era egna liv, bekräftar och även får mig på andra tankar när så behövs. Jag är mycket tacksam för att ni finns här på min blogg. Mycket, mycket tacksam.

Jag skulle vilja svara till er, ha en dialog, vara personlig, för det är ni värda. Men. Detta men. Jag är för trött, slut efter långa dagar på jobbet, alternativt slut efter tiden med barnen. Kraften och orken räcker inte till. Inte just nu i alla fall.

Detta inlägg är alltså till er alla. För att ni finns.

Tack!

h1

Midsommarafton – som jag längtat.

juni 25, 2010

Idag väntar midsommarfirande med Tvillingmamman och hennes familj + en hel hög med andra människor. Förra året firades det på samma sätt med utan mina barn. I år är de med.

I år kommer även mina barn springa omkring på gräsmattan för att spela fotboll eller hoppa på studsmattan. I år kommer även mina barn somna i soffan sent, sent på fredagskvällen.

I år är midsommarafton mer hel än någonsin.

h1

Är det som fattas lösningen?

juni 19, 2010

Jag känner som oftast en tristess som är svår att ta sig ur. Ibland lyckas jag och då leker livet. Då känner jag på hur det kan vara.

Det är inte så att livet är jobbigt, bara tråkigt. Ekorrhjulet som snurrar på. Barnen ena veckan. Jobb andra.

Samtidigt som jag känner tristessen så får jag dåligt samvete över dessa känslor. Varför kan jag inte vara nöjd? Jag har ju de finaste barnen. Ett helt ok jobb. Stabil ekonomi. Bra vänner. Varför kan inte det räcka? Varför vill jag bara ha mer, mer och mer?

Det som fattas i det stora pusslet är såklart en man. En man som älskar mig, som jag kan utbyta det innersta med, få uppskattning av. Ja allt det där som man får när man lever som par, eller i alla fall ett förhållande.

Men i ärlighetens namn så tror jag inte en man är lösningen. Jag tror att jag skulle känna av alla de känslor jag känner nu även om jag träffade någon. Så vad är lösningen? Det funderar jag på nu.

h1

Fixarhelg

juni 13, 2010

Helgen som nu snart har passerat har jag tillsammans med en kär vän tillbringat med att måla tak och väggar i min lägenhet. Nu sitter jag äntligen nedsjunken i min soffa. Jag är helt slut och har så ont i kroppen efter denna kraftansträngning. Och samtidigt sitter jag här och tittar på mina fina vita väggar och njuter. Det blev så fint!

h1

Systra mi.

juni 9, 2010

Idag kom min syster över. Vi kunde prata om det som varit. Jag berättade hur min syn var och var noga med att inte beskylla henne för någonting, bara utgå från mig själv. På ett sett är det bra att det tagit tid innan detta samtal kom till stånd eftersom jag nu har haft tid att tänka och vrida och vända på saker och ting. Era kommentarer har också varit av allra högsta vikt eftersom samtliga av er betonar vikten att vara ödmjuk, vilket jag hade som min största utgångspunkt idag när hon kom.

Och det gick så bra. Det känns som en stor tung sten har fallit från mina axlar. Tack alla ni som bollat detta med mig!

h1

Deprimerande trötthet.

juni 8, 2010

Jag är så förbannat trött.

Inte så konstigt eftersom Lillasyster har haft astma tre nätter i rad, där jag haft henne i min säng för att ömsom stilla min egen oro när hon hela tiden hostar och ömsom ge medicin alternativ lyfta upp henne på alla kuddar som hon har under ryggen. Igår natt var det bättre, astman är på väg bort, men istället hade hon ramlat av gungan i hög fart precis innan hämtningen från dagis. Rakt ner på bakhuvudet. Så pass illa att hon skulle väckas var annan/var tredje timme under natten för att utesluta hjärnskakning.

Det är jobbigt för henne. Det är jobbigt för mig. Vi är trötta båda två.

Tröttheten kommer också av att jag och min syster är osams, eller vad vi nu är. Hon finns i mina tankar stora delar av dagen. Oro, ilska och saknad i blandad kompott.

Mitt i tröttheten så kommer allt det andra som ett brev på posten. Ensamhetskänslorna som inte går att trycka ner. Hopplöshet av att mannen med stort M inte dyker upp av sig själv. Tårarna som bränner bakom ögonlocket när jag minst av allt anar det.

Idag är jag trött. På allt.

h1

Min syster och jag.

juni 7, 2010

Syrran och jag har inte träffats sen innan min födelsedag, då det sändes sms i båda riktningar som inte var så trevliga. Jag blev arg, ledsen och besviken, inte bara för det uteblivna födelsedagsfirandet med henne, utan även för gammalt skit.

Skit som jag inte tagit upp med henne. För att jag inte orkat. För att jag varit feg. För konflikten som skulle kunna bli.

Så för några veckor sedan tog jag kontakt med henne (bara via sms, jag är fortfarande feg) och sa att jag ville prata igenom allt, varför det blev som det blev. Ville att vi skulle träffas. Tid bokades in. Tid bokades av. Av båda. Nya tider har föreslagits av mig, varvid dessa skulle granskas av min syster. Nu vill hon ändra igen. Och jag ledsnar. Skickar surt sms tillbaka. Barnungefasoner. Av båda.

Och jag blir ledsen. För att jag inte vågar driva detta hela vägen. För att jag inte vågar lyfta luren och prata med henne på riktigt. För att jag inte vågar ta konflikten med henne. För jag är rädd. Jävligt rädd. För tänk om konflikten blir så infekterad att hon inte längre vill vara min syster.

Det är jag så fruktansvärt rädd för.