h1

The end.

april 18, 2010

Denna helg berättar pappan och den nya för alla barnen att de inte längre kommer att bo tillsammans. Att de ska skiljas.

Jag tycker att deras beslut är klokt. Och modigt. För det kan fan inte vara lätt för pappan och den nya att redan efter ett år komma och säga ”nej, det gick inte”. Många runt omkring dem kommer att säga ”vad var det vi sa” och det vill man fan inte höra mitt i allt det jobbiga som de nu går igenom.

Samtidigt tycker jag såklart att det är tråkigt. För barnen, alla barnen, för de har under detta år kommit att tycka mycket om varandra. Pappan och den nyas intention är att de ska träffas emellanåt med barnen och det tycker jag är bra. Jag hoppas de får till det på något vis så att det funkar för dem.

För min egen del tycker jag att det är skönt att den nya inte längre kommer finnas med som vuxen förebild för mina barn. Hon kanske har varit toppen för dem, vad vet jag, men min egen känsla har varit annan.

Annonser

10 kommentarer

  1. Oj… Det händer grejer. Vilken resa, om man får uttrycka sig lite klyschigt. Din blogg har mer häppenings än en tv-serie. Om man får uttrycka sig helt idiotiskt. Men jag häpnar. Och imponeras igen över hur du målmedvetet du reagerar på allt. Fokus på den röda tråden. Vad den nu är.


    • Haha, skulle jag uppdatera oftare skulle du kunna slänga ut tv:n!

      Jag har ju misstänkt detta ett tag, att de inte hade det så bra, så jag har nog bearbetat det hela mycket redan innan det hände. Mycket lättare då att fokusera på det som är viktigt. Barnen. Och det är även lättare för mig denna gång eftersom jag inte är inblandad, mer än att jag är mån om mina barn.


  2. Ja, tjena. Sjukt tråkigt för barnen. Jag hoppas verkligen inte att det kommer att bli så för mig…


    • Fast jag tror att det är ganska vanligt att det just är så. När man går från ett till ett annat, speciellt om man snabbt flyttar ihop.


  3. Någonstans känns det som utomstående ändå begripligt. Det har funnits inslag i berättelsen som gjort att det inte verkat helt hållbart. Det är märkligt att man kan känna sånt…..Trist för alla.


  4. Hej, har börjat följa din blogg. Det är helt otroligt vad stark du är! Har precis blivit lämnad av min man, sen han träffat en ny kvinna. Vi har 2 barn tillsammans, 3 o 6 år. Idag är det mesta mörkt o ångest, men jag finner lite tröst i din blogg där du verkligen visar styrka o positivism i allt det mörka. Jag förstår att det kommer ljusare tider. Tack för fin läsning.


    • Först: Fan! Det är det första ordet som slår mig. Fan! Du har en tung period framför dig och jag önskar att ingen behövde gå igenom det som du gör just nu. Shit, jag vet ju hur jobbigt det var. Men det blir bättre. Så småningom. Även om just de orden inte lindrar nu. Jag hoppas att du har många runt omkring dig. Vänner, släkt eller jobbarkompisar som kan hjälpa till med att lyssna och allt runt det praktiska som finns i början.

      Sen: Tack för din fina kommentar. Jag blir glad för att jag kan ge tillbaka på samma sätt som jag tog när jag själv skilde mig. När jag började läsa Camillas lockar där hon var i samma situation som jag, vilket gav mig en enorm tröst att jag inte var ensam.

      Sänder massor med tankar till dig!


      • Tack! Jag har massor med folk runt mig som bär mig igenom det som sker. Men herregud vad jobbigt o tungt det är!!! Jag fattar inte att en människa kan innehålla så mkt tårar o ångest. Det bara öser ur. Som en never-ending vårflod. Känns dock skönt att man inte är ensam. Vi är först ut bland alla i vår omgivning o det gör det ju inte lättare alls. Ingen runt en förstår helt o fullt vad man går igenom. Det känns som ett litet ljus i mörkret att det finns andra där ute som går igenom/har gått igenom samma sak. Hur illa det än kan låta, man önskar inte sin värsta fiende detta. Men gemenskap skänker tröst. Jag kämpar på o tar en dag i taget…


      • …Att ”okända” människors öden kan beröra så mycket och ge så stark tröst är fantastiskt. Du har en jobbig resa framför dig, men när du börjar gå vidare kan du också få bekantskaper och vänner som bär dig och kunskap du inte trodde fanns, med en tår av glädje blandat med två droppar av sorg. så ge inte upp och våga älta och vara arg med dem som vågar bära dig.

        Värme till dig!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: