h1

Sammandrabbningar på hög nivå.

april 12, 2010

Lillasyster som just kommit ur sin långvariga treårstrots har nu klivit in i nästa.

Mycket vilja har hon lilla damen och jag är helt slut efter våra sammandrabbningar. Allt som gäller mat är äckligt, bara genom att glutta lite snabbt så vet hon det. Resten i livet är, för henne, helt fel. Är det inte fel bestick, så är det fel ordning på vem som går ut genom dörren på väg till dagis, eller så blir hon arg för att hon kom sist, eller varför inte även bli arg på att hon kom först. Plus allt annat som är fel, fel, fel, vilket hon ständigt uttrycker, gärna med en gnällig röst.

Jag fattar att hon testar gränser, att hon kollar att jag pallar trycket. Att jag finns kvar även om hon beter sig illa. Jag fattar det.

Men ändå, det tar på mig dessa kamper. Att ständigt varva gränssättning med oändligt tålamod. Ibland vill jag bara sjunka ner på köksgolvet och grina ögonen ur mig för att det är så jobbigt.

Jag hoppas att vi snart kommer in i en lugnare period, så att både jag och Lillasyster kan få andas och återhämta oss.

Annonser

9 kommentarer

  1. Åh lillasyster, jag vet så väl vad du och hon går igenom. Jag har en Lillebror som gör precis samma. Oförutsägbart så det förslår, alltså vad som triggar ett utbrott. Kläder är ett stort problemområde – byxorna sitter för tight, byxorna är för stora, byxorna knölar i stövlarna, ärmarna fastnar på vägen (när jackan ska på), tröjan hänger nedanför jackkanten (vägrar ha tröjan instoppad i brallorna) – you name it.

    Men som du säger, de testar att vi vuxna står pall. Att vi står kvar. Just nu är jag inne i en period där jag lyckas stå. Där jag inte faller och skriker. Ryter. Blir arg. Vi rider ut problemen ihop.

    Men det tar hårt på psyket. Att vara vuxen.

    Det kommer snart en lugnare period. Jag lovar. Låt den ge dig kraft för nästa ”galna” period 🙂

    kram


  2. *ler igenkännande*


  3. Förstår vad du har att göra med…
    Och jag längtar verkligen inte till 4-årskonflikterna.

    De var sådär lagom uppmuntrande på föräldamötet häromveckan när de berättade att de har mycket framför sig nästa år, de små 3-åringarna som ska bli 4… Vi som bråkar satan redan…

    Snart är du i Paris där det säkert är mer vår än här. Då kan du tanka lite energi.
    Kramar


  4. Usch usch! Jag som tycker att jag redan står på tå för att undvika de värsta fältslagen med Isolde. Det blir alltså VÄRRE??


  5. …Ja nog känns det bekant, och det är så tungt att vara ensam i dessa situationer….Men det funkar även om man vill sjunka igenom alla golv…men som ”brutna” sade: Snart……..Paris..


  6. Kanske aldrig hört en mer träffande beskrivning aven fyraårings värld. Krävs en stor dos av tålamod, men envisheten bidrar också till många härliga skratt.

    Älskar ditt sätt att skriva, känner igen mig i mycket.

    Tack för att jag får ta del av din blogg och ditt liv!

    KRAM


  7. […] gångna veckan har det varit mycket lugnare då det gäller trots. Vi vilar båda två. Och jag tankar kärlek med Lillasyster. Det är skönt att kunna känna […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: