Archive for april, 2010

h1

Lugnet lägger sig över Solna

april 30, 2010

Glädjen och energin som kom till mig för några dagar har nu vandrat vidare. Det är ok ändå. Det var skönt att få smaka på hur det kan vara. En påminnelse.

Idag har jag fyllt i mina semesterveckor på jobbet. 6 långa veckor. 4 med barnen, 2 med mig själv. Bara en bråkdel av tiden är inplanerad ännu. Lite, lite stressad är jag över det. Speciellt de veckor då jag är själv. Shit vad ska jag göra då?

Men på något vis känner jag ändå ett lugn. Att det löser sig. Att allt löser sig. Livet. Kärleken. Jobbet.

Annonser
h1

Energismitta.

april 27, 2010

Idag på jobbet, där ett möte precis avklarats och jag skulle ta mig till nästa, gick jag ute i det fina vädret med ansiktet vänt mot solen. Jag njöt av värmen och ljuset. Helt plötsligt, mitt i ett steg, så kände jag det. Lycka. Total lycka. Hela jag uppfylldes av känslan. Det var ett tag sedan det hände sist. Jag kommer inte ens ihåg när det var.

Jag blev så glad och mycket tacksam över allt jag faktiskt har. Mina fina barn. Storebror och Lillasyster. Jobbiga är de, men oj vad jag älskar dem. Gränslöst.

Lyckan över att våren verkar ha vunnit över vintern. Äntligen är den jobbiga tvekan över.

Lyckan över att jag har tagit ställning, för mig själv, i var jag står i förhållande till min karriär och mitt eget välbefinnande. Att jag tagit de viktiga stegen för att bromsa framfarten av alla mina stressymtom.

Lyckan över att jag, just nu, har ett stort lugn i allt vad som gäller kärlek och relationer. Att den biten kommer att lösa sig, av sig själv, så småningom.

Känslan gav mig energi som heter duga. Idag har jag sprudlat på jobbet och smittat andra med energi.

h1

24 april 2006

april 24, 2010

För fyra år sedan kom världens sötaste yrväder till världen. Redan som bebis var hon bestämd. Ville bara amma när hon själv var hungrig. Aldrig annars. Inte för närhet. Bara för mat.

Närheten har hon tagit ändå och gör fortfarande med en självklarhet som bara hon har. Hon kryper bestämt upp och myser i famnen. Gosar in sig. Smeker lätt på huden eller klappar på kinden.

Och jag njuter. Jag skulle inte kunnat få en mer fantastisk Lillasyster än den jag fått.

Kära Lillasyster, jag älskar dig av mitt hela hjärta.

Idag är det din dag.

h1

Ingen. Karriär. I. Världen.

april 21, 2010

Igår tog jag ytterligare ett steg för att mitt stressiga liv ska vara mindre stressigt. Jag gick helt enkelt till företagsläkaren och berättade att jag känner av stress och visar symtom genom att jag är mycket trött, får högt stresspåslag även för små obetydliga saker, tappar hår i mängder och känner ofta ett tryck över bröstet och därmed tungandad.

Jag ville att han skulle kolla upp mig, att jag inte har någon annan sjukdom som ger dessa symtom så att jag kan utesluta den oron och därefter bara fokusera på att stressen ska minska.

Fantastisk är han, företagsläkaren. Förminskade inte min oro, lyssnade, bekräftade och satte direkt upp mig för provtagning, därefter gav han mig telefonnummer till företagets kurator och sa åt mig på skarpen att ringa till henne för att få några samtal.

Jag känner mig nöjd för att jag nu själv stoppar framfarten jag gått fram med tidigare. Just nu orkar jag inte jobba på topp. Ingen karriär i världen är värd att jag ska klappa igenom och därigenom inte kunna ta hand om mina barn.

Ingen. Karriär. I. Världen.

h1

The end.

april 18, 2010

Denna helg berättar pappan och den nya för alla barnen att de inte längre kommer att bo tillsammans. Att de ska skiljas.

Jag tycker att deras beslut är klokt. Och modigt. För det kan fan inte vara lätt för pappan och den nya att redan efter ett år komma och säga ”nej, det gick inte”. Många runt omkring dem kommer att säga ”vad var det vi sa” och det vill man fan inte höra mitt i allt det jobbiga som de nu går igenom.

Samtidigt tycker jag såklart att det är tråkigt. För barnen, alla barnen, för de har under detta år kommit att tycka mycket om varandra. Pappan och den nyas intention är att de ska träffas emellanåt med barnen och det tycker jag är bra. Jag hoppas de får till det på något vis så att det funkar för dem.

För min egen del tycker jag att det är skönt att den nya inte längre kommer finnas med som vuxen förebild för mina barn. Hon kanske har varit toppen för dem, vad vet jag, men min egen känsla har varit annan.

h1

När askan kom i vägen för trippen.

april 15, 2010

Imorgon skulle min Parisresa inledas. Jag kan väl säga att jag i nuläget inte är så hoppfull att det blir av.

Kanske finns det någon högre makt som styr detta; kanske slipper jag bli rånad i en gränd i Paris, kanske hittar jag min drömprins under helgen, kanske behöver jag mina pengar till annat. Vem vet.

Det suger hur som helst.

h1

Sammandrabbningar på hög nivå.

april 12, 2010

Lillasyster som just kommit ur sin långvariga treårstrots har nu klivit in i nästa.

Mycket vilja har hon lilla damen och jag är helt slut efter våra sammandrabbningar. Allt som gäller mat är äckligt, bara genom att glutta lite snabbt så vet hon det. Resten i livet är, för henne, helt fel. Är det inte fel bestick, så är det fel ordning på vem som går ut genom dörren på väg till dagis, eller så blir hon arg för att hon kom sist, eller varför inte även bli arg på att hon kom först. Plus allt annat som är fel, fel, fel, vilket hon ständigt uttrycker, gärna med en gnällig röst.

Jag fattar att hon testar gränser, att hon kollar att jag pallar trycket. Att jag finns kvar även om hon beter sig illa. Jag fattar det.

Men ändå, det tar på mig dessa kamper. Att ständigt varva gränssättning med oändligt tålamod. Ibland vill jag bara sjunka ner på köksgolvet och grina ögonen ur mig för att det är så jobbigt.

Jag hoppas att vi snart kommer in i en lugnare period, så att både jag och Lillasyster kan få andas och återhämta oss.