h1

Skriker det 40-årskris?

mars 16, 2010

Jag har skrivit så många inlägg på det som sker i mig just nu. Så många påbörjade och inga av dem har blivit avslutade, för jag vet inte hur jag ska förklara och förmedla tankarna som finns hos mig. Jag känner mig så splittrad. I allt. Och mitt i det hela känner jag att jag hela tiden måste ta ställning; för eller emot, höger eller vänster.

Dessa tankar gör att jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, lycka och olycka. Det är som om det bara finns på och av och inget däremellan. Och ändå finns det mycket däremellan. Ekorrhjulet finns där. Det som bara mal på och kallas livet.

Och jag känner mig så osäker på vad jag vill. Med mig själv och mitt liv. Osäker för att jag känner att alla beslut ligger hos mig, där jag inte kan smita ifrån och lägga val hos någon annan.

Allt är upp till mig. Ett ansvar jag i omgångar nästan inte mäktar med.

Annonser

9 kommentarer

  1. Tycker du skriver så väldigt, väldigt bra! Ja, det var faktiskt bara det jag ville säga. En ren njutning att läsa dina rapporter. Livet däremot, det har jag inget särskilt stringent att säga om, ty jag håller med dej om att det verkligen är svårt att veta ut eller in.


    • Vad glad jag blir av din kommentar. Jätteglad! Tack.
      Detsamma kan jag säga om din blogg. Läser den i stort sett varje dag, där jag ser lika mycket fram emot att läsa om din vardag såväl som inspirationen för träning (gudarna ska veta att jag behöver inspireras på den fronten nu).


      • Oh tack! Jag lovar att göra mitt bästa på träna-fronten, finns mycket man kan göra för att ställa in siktet rätt, kommer snart med mer sånt.


  2. Vet du…
    Det jag skriver strax kommer kanske låta riktigt flumigt eller rent av korkat, men jag gör det ändå:

    Prova att sitta ner en timme och fundera.
    En timme när inget annat får störa.
    Fundera över vad du har – allt du har.
    (barnen, jobb, fritid, vänner, familj, bla-bla… men inte på sånt du ”saknar”. BARA det du har)
    En timme.
    Bara det du har.
    En timme.
    Utan att något stör.

    När timmen har gått – försök tänka tillbaka på vad det var som kom upp som du saknar (för det kommer alltid upp något)
    DET är vad du ska fokusera på, försöka att ”få”.
    Allt annat du har funderat över, sakerna du har, är ”ansvaret” du tycker är så betungande, men som du faktiskt redan bär.
    😉


    • En timme. Min första tanke är att det är lååång tid. Men visst, du kanske har rätt att det är en bra idé. Och i livets sammanhang är en timme kort.

      Jag tar tacksamt emot förslaget och jag lovar att meddela om jag bestämmer mig för att göra detta och vad jag då kom fram till.


  3. Vad du än kommer fram till, Vad du än känner att du saknar, så har du valt en klok grund:

    Du talar om dina tankar och problem i plural. Bra!

    På sätt och vis kanske det kan kännas skrämmande att tänka sig att det inte finns en utan flera meningar (flyttvästar) med livet, inte ett bekymmer utan flera, men tanken är viktig! Det är lättare att klara sig om man alltid har en mening kvar om en meningen med livet brister.

    Så likt M.Johnson ovan: Du har en mängd saker du är duktig på (ex. jobbet, mamma, vän) du har en mängd människor som känner att du är viktig, Så vad är det vi kan stödja dig med? lite eller mycket? en inspiration eller ett svar?

    Vad (pluralis) är det du vill med livet? och vad (singularis)kan vi hjälpa dig att börja med? Även om det inte löser allt, kanske det kan vara en betydelsefull sten medan du funderar på hur en ”40-årskris skriker”. /virtuell kram!


    • Utåt sett är jag duktig på mycket. Jag är en bra vän, en bra mamma och bra på att sköta mitt jobb. Däremot ifrågasätter jag mitt eget sätt att vara en just vän, mamma, och på vilket sätt jag ska göra karriär. Jag ifrågasätter allt på en och samma gång. Vad som är viktigt här i livet.

      Ditt engagemang (och andras) här på bloggen stödjer mig oerhört mycket. Kommunikationen här på bloggen är en jättebra hjälp för mig och betyder mer än jag kan förklara. Så hjälpen för mig är att du finns här på bloggen och kommer med din syn på saker och ting som kan göra att jag får upp idéer i banor jag inte tidigare tänkt.

      Kram tillbaka till dig min vän
      L


  4. Du ska kanske inte vara så hård mot dig själv och inte cencurera dig själv heller, tänkte först att du kanske skulle lägga ut allt du skrivit, det vore kul att se en scizofren sida av dig, du är alltid så samlad och klar, hur förvirrad du än säger dig vara. 🙂 Nej, man kanske inte vill lägg aut tankar på internet som man inte vet om man står för, men det hade varit intressent. För mig haha. Hur som helst, du vet ju vid det här laget att vi verkligen gillar vad och hur du skriver, vi som finns här och läser dina tankar. Du inspirerar oss, och den här bloggen har aldrig varit ett färdigt ”såhär-ligger-landet” utan är ju ett kreativt skapande av livet i föränderlighet. Det är vad jag gillar mest, det händer så mkt , du ändrar dig och utvecklas. Framförallt så löser du saker så snyggt. 🙂

    Tänker också såhär: Varför måste hon tvunget bestämma sig hela tiden, kan inte saker vänta?
    Och: Kan hon inte åka till Paris helt själv en helg och bara sitta på ett café och glo helt anonym och promenera och ta det så lugnt så hon nästan blir galen, då brukar det lossna, om inte annat i planet hem.

    Du verkar ha nån slags press på dig från nåt håll.

    Barnen är ju ett kapitel i sig, dem måste du ju bestämma över. Jobbet också, är du på väg att bli befodrad igen?

    Men männen…låt det bero. Låt det vara.

    Träna och ät och vila och slappa. Snart kommer våren och sommaren, då händer det mer, du kommer träffa fler folk.

    Varför denna stress? FInns det något särskilt som pågår som jag missat (fattar inte varför det är så bråttom just nu?) 🙂


  5. Du kan kalla det 40-årskris. Men jag skulle nog ändå vilja sätta det som diagnos ”livet”. För är det inte så det går? I olika intervaller. Där man tappar tron på sig själv och pressen att hålla huvudet ovan ytan känns outhärdlig.
    Längtan efter att bara få ta en paus. Eller få vara liten. Om inget annat så bara en weekend ;-)…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: