h1

Kollegan tappar stinget.

mars 12, 2010

I måndags fick jag följande sms från kollegan:

”Vill du sova över? Jag tror inte jag kan bidra med så mkt närhet dock, bara så du vet. Kan förklara sen. Men sällskap iaf. Kanske film? :-)”

(Jag förstod direkt vad det hela handlade om. Att han har känslor för en annan tjej (som just nu befinner sig på andra sidan jorden), något som han tidigare varit tveksam om, och att han nu inte vill ha ett sexuellt förhållande med mig. Inget konstigt med det. Öppenheten har funnits där hela tiden från båda.)

Min första tanke var att jag inte skulle åka dit. För vad skulle jag dit att göra? Men så åkte jag i alla fall. För att höra han berätta med egna ord, för sällskapets skull och för min egen bekvämlighet av att slippa åka till Stockholm från Uppsala sent på kvällen efter en lång arbetsdag.

Kvällen bjöd på film och sen prat. Han är bra att prata med kollegan. Jag övar liksom med honom. Att berätta om mig själv, säga vad jag tycker och tänker, ta plats och visar mina svagheter. Det är bra. Samtidigt känner jag mig lite utnyttjad. Att han har ändrat förutsättningarna och jag fortsätter ändå att komma, som en snäll liten hund.

Dubbla är mina känslor. Lika mycket som jag kan tänka mig att få hans sällskap för att slippa ensamheten och för att han är trevlig, lika mycket känner jag att jag slänger bort min tid. En tid jag kunde ha för att hitta någon annan som kan ge mig mer.

Annonser

5 kommentarer

  1. Känner igen mig i dilemmat. Men varför funderar vi så mycket? varför inte bara göra det enkelt? Om jag trivs i någons sällskap, om stunden fyller mig med något som ör bra för mig…varför tänka att jag slösar med min tid? Att jag borde leta efter något annat. Jag har känslan själv ofta men jag kan inte förstå den. Varför alltid skynda någon annanstans?


    • Jag förstår inte heller känslan. Kanske är det osäkerheten i mig själv som gör att känslan finns. Det kan nog vara så för mig i alla fall. Men jag önskar att jag oftare bara kunde hänga med och njuta av det som jag faktiskt gillar och får mig att må bra, utan att hela tiden analysera och ifrågasätta.


  2. För mig låter det som att du faktiskt är på väg att fixa det där som är så svårt att fixa… en kompis.

    Du skriver ofta om osäkerheten i dig? (har jag fått för mig)
    Har du funderat över den och varför den är där?
    (Dum fråga kanske, men kanske inte ändå)

    🙂


    • Kanske är det en kompis han håller på att bli, kollegan. Jag vet inte. Osäkerhet här också. Vad jag vill, inte vad jag kan tänkas få, utan vad just JAG vill.

      Osäkerheten, du ser mer om den i dagens inlägg. Och inte alls en dum fråga. Högst relevant.


  3. […] Kollegan. Han blir jag inte riktigt klok på. Status från hans sida är som förut. Men ändå hörs vi på något sätt varje eller varannan dag. Ibland sover jag över. På min sida av sängen. Aldrig på hans. Och jag undrar så varför han fortfarande vill ses. Vad får han ut av det? Vi är som vänner, fast ändå inte. Konstigt. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: