Archive for februari, 2010

h1

Trötthet som är brutal.

februari 14, 2010

Sedan i fredagseftermiddag har jag varit fruktansvärt trött. Jag somnar till Bolibompa medan barnen glatt sitter vakna och tittar. Jag går och lägger mig tidig och sover som en stock. När barnen vaknar får de återigen titta på tv fram till 8.30 då jag makar mig upp och lagar frukost till oss alla. Sen får jag några normala timmar innan tröttheten återigen slår till och jag går som i en dvala och ser fram mot nästa Bolibompatid.

Jag hoppas så att detta är sviterna från att jag var sjuk i mitten av veckan. Jag hoppas att det går över snart för att vara så här trött funkar inte i min hektiska jobbvecka som väntar.

Annonser
h1

Mammalivet halkar efter.

februari 13, 2010

Barnveckan har börjat. Det är härligt att ha dem hemma. Samtidigt har jag inte fokus på dem. Jag har blicken lyft till nästa helg. Barnfri. Spännande planer på fredagen och troligen träff med U på lördagen.

Och jag skäms. Känner mig som en dålig mamma som inte är på plats i sinnet utan istället tänker på mig själv. Mina behov. Jag vill finnas för dem helt och hållet. Fullt ut. Men just nu kan jag inte.

h1

2-års dag.

februari 10, 2010

Shit! Jag hade glömt bort. Idag är det två år sedan pappan släppte bomben.

Glömt bort… Då har jag kommit en bit på vägen!

h1

Hemma med tid för tankar.

februari 10, 2010

Jag är som sagt sjuk, vilket innebär att jag också är själv. Ensam. Jag gillar inte att vara just ensam, får mig att känna lite panik och en rastlöshet som ökar ju längre dagen går.

Fast denna gång tar jag också tillvara på tiden genom att tänka;

U. Vad vill jag med honom? Tankar som; Skulle jag kunna ha honom som älskare ändå? Skulle det räcka för mig? Skulle jag klara av det? Och hur förklarar jag det för honom i så fall? Eller är det bara att jag försöker hålla kvar det som jag kanske kan få av honom och ge vika på min kravspec?

U har väckt saker i mig som legat slumrande under lång tid. Fysiskt. Det är som ett uppvaknande på mer en ett plan och jag känner starkt att jag inte vill tillbaka till det slumrande stadiet igen. Sen behöver det inte vara U som upprätthåller det fysiska, det kan vara någon annan. Men fan, hur. HUR?

Som en bubblare i hela historien dyker mitt i denna veva en kollega upp och tar kontakt. Lite oskyldigt flirtigt. Men dock flirtigt. Jag har just nu stort behov av att bli bekräftad så för mig är det spännande och jag hakar på. Jag förstår att han är ett substitut för U, att jag ska ha något annat att tänka på. Men gör det något att det är just så? Eller springer jag från det ena till det andra och missar vad livet vill säga mig? Och vad är mitt ansvar inför kollegan?

h1

Sjukt i Solna

februari 9, 2010

Idag är jag sjuk. Febersjuk. Det var längesedan jag låg uppkrupen i soffan med filt och raggsockor. Men idag är det tydligen dags för lite virus i min kropp. Synd är det om mig minsann. Mycket synd.

h1

Blixtvisit till mammaliv.

februari 7, 2010

Igår när jag skulle åka till en av mina vänner så skulle jag först stanna till vid affären. Jag parkerar utanför och när jag slår igen bildörren ser jag pappan komma mot mig. Vi hälsar och jag frågar om barnen är med. Han pekar på deras bil och där sitter alla barnen. Mina två och den nyas tre. Jag öppnar bildörren på Lillasysters sida och hon sträcker sig mot mig, blir jätteglad och ropar ”Mamma!”. Storebror sitter bak och jag når bara hans händer som han sticker fram under nackstödet. Vi håller händerna hårt. Pappan och hans nya går in och handlar och jag blir kvar med alla barnen tills de kommer tillbaka. Vi småpratar, jag och de 5 små. Hennes barn tittar nyfiket på mig och jag tittar lika nyfiket på dem.

Så kommer pappan och hans nya tillbaka. Jag säger hej då till barnen.

Efteråt. En stor tomhet. En stor sorg. För att jag snubblat på mina egna barn en lördagskväll. 5 minuter av smeka på kinden, hålla handen, prata lite om dagen. Sen åkte de bort, eller hem, hur man nu ser det.

Känslan sitter kvar. Som en tagg i hjärtat.

h1

Allt eller inget.

februari 6, 2010

En sak som jag har svårt för är att uttrycka vad jag vill ha ut av ett förhållande, vad jag tycker är viktigt för mig. Svårt för att jag är rädd för att förlora det som jag eventuellt skulle kunna ha. Istället anpassar jag mig, följer med, ställer inga krav. Förminskar mig själv.

Det får vara slut på det nu. Nu sätter jag upp mina villkor för vad jag behöver för att må bra i ett förhållande.

1) Bekräftelse. Jag behöver det. Jag vill ha det. I form av telefonsamtal. I form av sms.  Jag vill känna mig åtrådd.

2) Närhet. Ofta och mycket. Att ta på varandra, att ha fysisk kontakt, är jätteviktigt för mig. Som en smekning över kinden, en strykning över armen när man samtidigt står och lagar mat ihop. Måste ha detta.

3) Kärlek. Såklart.

4) Sex. Bra sex.

5) Respekt. Mina åsikter är viktiga. Tål att lyssnas på.

Jag tror inte U är beredd att ge mig detta. Inte alla punkter i alla fall. Tråkigt tycker jag, för han har många rätt också. Jag kan förstå varför han inte kan ge mig det jag vill ha. Jag kan verkligen förstå det. Men det spelar ingen roll. Jag vill ha allt. Får jag inte det då får det faktiskt vara.