h1

Att flirta är inte lätt vill jag lova.

februari 23, 2010

Jag är så velande just nu. Ena delen av mig vill köra hela racet med att flirta hej vilt och med många killar. Bli bekräftad och samtidigt ha tokroligt. Jag har aldrig levt det livet förut och om jag någon gång ska göra det så är tillfället utmärkt. Och när jag får allt detta blir jag så upprymd och sprudlande glad och jag vill ha mer. Fungerar som en drog.

Andra delen av mig är tveksam eftersom jag känner att jag inte slappnar av, att jag kräver uppmärksamhet hela tiden, på alla plan och så fort jag inte får det så dippar jag i humöret. Blir lättretlig. Och då tvekar jag om det är rätt väg att gå, ifall priset kommer att bli för högt. Dessutom är jag rädd för hur ensam jag skulle känna mig om ”mina killar” försvann. Att det skulle vara lättare att själv hoppa av än att killarna tröttnar på mig.

Kanske är det så att jag känner av lite jante? Att jag inte ska tro att jag är någon. Att jag inte är värd att ha kul, speciellt om det är lite på andras bekostnad (fast är det det?).

Eller är det ”fina-flicka-syndromet” som pratar med mig? Där det inte är ok att träffa killar som jag inte tänker inleda något varaktigt med och dessutom är de flera stycken.

Alla dessa tankar virvlar runt i mitt huvud och de gör mig förvirrad.

Annonser

6 kommentarer

  1. Det är nog ganska svårt att svara på. Men ärligt talat har du, som sagt, bara förpliktelser gentemot dig själv och dina barn. Det är hårt att vara ensamstående – jag känner precis samma sak som du (med skillnaden att jag inte upplever att jag får den där uppmärksamheten :-D), men om man inte får ha roligt och njuta av det som förr kallades singelliv – vad ska man då göra?

    Identiteten ”mamma”/”pappa” (som ju inte får ha kul utan måste ta ansvar hela tiden) behöver ju inte helt slå ut identiteten ”kvinna”/”man” med allt vad det innebär. Kan man hitta ett 50/50-läge mår man nog bäst. Svårt bara att hitta dit; mycket av det jag känner att jag skulle vilja göra sorterar jag rätt kvickt bort i skallen för ”vad skulle jag tycka om MIN pappa gjorde så här?”.

    Skitsvårt. Men du får tänka på att faktiskt göra grejer som får dig att må bra då och då. Jag antar att den där jag-borde-inte-känslan gnuggas bort efter hand.


    • Jag tror att jag bara tänker att jag har förpliktelser gentemot mig själv, men det är just inför mig själv som jag är velig; Vad är bra för mig?


  2. Vad menas med att du inte slappnar av?
    Och hur retlig blir du om du inte får uppmärksamhet? Går det mkt ut över dina små?
    Om dte går mycket ut över dina små och du blir frånvarande så är det klart att du inte slappnar , eftersom du varit så arg på pappan för att hans nya relation försämrar livet och grundtryggheten för era små.

    Jag vill verkligen inte vara nån glädjedödare, men nu tar jag barnens parti här och ser vad du svarar. Ser du likheter med pappans beteende och ev mental frånvaro (gentemot barnen) och ditt när du har snurrande reltioner?


    • Oftast kommer stressen på jobbet, vilket gör att jag inte presterar som jag brukar och det känns jobbigt. På hemmaplan kan jag ibland bli disträ, blicken lyft mot horisonten och inte ha lika bra tålamod som vanligt. Jag tror inte att barnen påverkas så mycket av det. Jag hoppas inte det i alla fall. Men ibland kommer det dåliga samvetet över mig att jag borde ge dem 100 % av mig när de väl är hemma och så klarar jag inte riktigt av att ge dem det.

      Fast samtidigt kanske det är sunt att inte ha totalfokus. Jag menar på singelveckan tänker jag ju jättemycket på barnen, varje dag, och att på mammaveckan inte tänka på något annat än barnen kanske är konstigt. Nya tankar för mig. Kanske är jag helt ute och cyklar. Vad tror du?


  3. Obs: jag menar inte att detta dejteri påverkar dina barn negativt, jag bara undrar om …om du tror att det gör det. Typ. Jag läser bara din blogg, jag har ju eg ingen åsikt, ok? =)


    • Ingen fara. Jag gillar ju att du ifrågasätter! 🙂
      Och egna åsikter får du ha!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: