h1

Hemma med tid för tankar.

februari 10, 2010

Jag är som sagt sjuk, vilket innebär att jag också är själv. Ensam. Jag gillar inte att vara just ensam, får mig att känna lite panik och en rastlöshet som ökar ju längre dagen går.

Fast denna gång tar jag också tillvara på tiden genom att tänka;

U. Vad vill jag med honom? Tankar som; Skulle jag kunna ha honom som älskare ändå? Skulle det räcka för mig? Skulle jag klara av det? Och hur förklarar jag det för honom i så fall? Eller är det bara att jag försöker hålla kvar det som jag kanske kan få av honom och ge vika på min kravspec?

U har väckt saker i mig som legat slumrande under lång tid. Fysiskt. Det är som ett uppvaknande på mer en ett plan och jag känner starkt att jag inte vill tillbaka till det slumrande stadiet igen. Sen behöver det inte vara U som upprätthåller det fysiska, det kan vara någon annan. Men fan, hur. HUR?

Som en bubblare i hela historien dyker mitt i denna veva en kollega upp och tar kontakt. Lite oskyldigt flirtigt. Men dock flirtigt. Jag har just nu stort behov av att bli bekräftad så för mig är det spännande och jag hakar på. Jag förstår att han är ett substitut för U, att jag ska ha något annat att tänka på. Men gör det något att det är just så? Eller springer jag från det ena till det andra och missar vad livet vill säga mig? Och vad är mitt ansvar inför kollegan?

Annonser

11 kommentarer

  1. Du har inget ansvar nånstans till någon. Skåda inte given älg i munnen. När du nu väl har märkt att du orkar resa på dig får du se om dig själv och dina behov. Kör så det ryker, tills du får nog. Då är det kanske mer läge att fundera.

    Eller så hade i alla fall jag gjort. Om jag fått chansen 🙂


    • Du har nog helt rätt Peter. Ibland(?) analyserar jag för mycket, tänker, istället för att gå på känslan och bara vara.


  2. Och tänk noga igenom om den här kollegan har 1) alla hästar hemma (folk kan utveckla de mest märkliga needy beteende på de mest märkliga tillfällen, vill du ha en röra på jobbet ”också”?) 2) nåt du varit intressert av innan hans flirt. Är du helt ointresserad så skulle inte jag uppmuntra …

    Jag är bra på att måla fan på väggen, jag vet. Men ibland behlver man ha åtminstone ett ställe som är helt ok och fritt från känslotrassel, och ditt jobb verkar vara helt ok so far.


    • 1) Jag tror att han är helt ok kille. Faktiskt.
      2) Och jag har spanat in honom länge. Under hela hösten. Han har varit fin att titta på helt enkelt.
      Däremot undrar jag ifall det är smart att just ha en flirt på jobbet. Fast å andra sidan är det över 1000 anställda och vi jobbar aldrig ihop, inte som läget är nu i alla fall. Svårt det där.


  3. ”Gå på känslan och bara var” är det där rådet man ger andra men aldrig grejar att följa själv, men ändå:
    Gå på känslan och bara var!

    😉


    • Denna känsla. Så nyckfull ibland. Så sann ibland. Det är så svårt att avgöra vilken av kategorierna som känslan hamnar under.


  4. WHOHO! Härligt!! 😉

    *tar fram högtryckstvätten och börjar rengöra väggen*


  5. Så länge båda har samma idé och förväntning om vad som händer i nuet, inte framtiden, så är det väl okej. min känsla i somras visade sig vara helt rätt, och är det fortfarande, även om förnuftet då kändes galet…. Snart, bakom nästa knut!!!


    • Just nu har jag inte så mycket förväntningar. Vill bara ha kul och bli bekräftad.

      Det är så roligt att det fungerar för dig och att du följde din känsla!


  6. […] Är hos kollegan. Då ringer […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: